Klimatförändringarna hotar demokratin

FN:s klimatpanel, IPCC, har kommit med en ny rapport. Den ger oss inte mycket hopp om framtiden om vi fortsätter som nu. Så mycket måste göras mycket snabbt och ingenting tyder på att så kommer att ske.
Klimatomställningen kommer att förändra våra samhällen i grunden, vare sig det görs någon omställning eller inte. Det som behövs är nämligen hårda bud. Vi kan inte lalla med klimatet. Ändå verkar det krävas starka händer som pekar med hela handen om något ska hända. Och vad leder det till för sorts samhälle såvida inte alla är överens? Hårda bud riskerar alltid att skapa konflikt.
Med klimatförändringarna hotas demokratin som vi känner den. Vi kommer att tvingas göra sådant som vi inte vill. Kanske t o m byta statsskick.
Kanske kommer den generation som föds nu under 2020-talet att bli mer mottaglig för sådant för sin egen överlevnads skull. Men hur blir det med vår egen välbeställda medelklass som i princip alltid fått det vi pekat på (från 40- till 00-talisterna)? Hur svårt kommer det att bli att få oss att acceptera att vi inte kan resa som vi vill, inte köpa vissa varor vi vant oss vid etc?
De gyllene åren är tyvärr över. Vi har att välja på att hacka i oss det eller gå under.

Religiöst statsskick blir aldrig demokratiskt

Egyptierna är tillbaka på ruta ett. Hitler kom också till makten genom val och sen gick det som det gick, ingen jämförelse i övrigt, men det visar hur skör demokratin är och hur lätt starka grupper kan sätta sig över den.
Tyvärr finns dessa tendenser på fler ställen. Vad står de s k rebellerna i Syrien för? Är de hårdföra islamister som vill införa sharialagar? Och Hamas? De får alltmer inflytande i Palestinafrågan, men tonen hos många av ledarna är illavarslande.
Att styra stater utifrån en religion är aldrig demokratiskt. Vi vet vilket helvete det var när katolska kyrkan styrde i större delen av Europa. Luther befriade en del av oss från påven, men det dröjde flera hundra år innan kyrkan släppte sitt grepp. Då först var demokrati möjlig.
Islam är inte förenlig med ett demokratiskt statsskick, det ser vi på alla de länder som styrs av islamister. De mänskliga rättigheterna förtrampas av de religiösa, trots att religion anses vara höjden av godhet.
Så det är för tidigt att jubla om rebellerna segrar i Syrien. I värsta fall måste folket ut på gatorna snart igen.

Den pinsamme monarken

Tillbaka på bloggen efter en tid i lantligt klimat utan uppkoppling. Kan vara skönt ibland. Men samhällsabsurditeterna finns kvar när man åter kommer ut i cyberrymden.
Kungen blir alltmer pinsam. Det är klart, det har han ju alltid varit, men nu finns pinsamheterna i media på ett mer officiellt sätt. Vi har fått en ny Haijbyaffär. Men vi lever inte i Haijbytider. Kungahusets vara eller icke vara är något folket får ta ställning till numera och 34 procent är mycket positiva. Övriga 66 procent visar varierande grad av misstro.
Och det är inte konstigt. Att kungahuset överlever detta beror på att vi har en kronprinsessa som många kan identifiera sig med. Det finns egentligen bara en väg för kungen ut ur detta pinsamma scenario. Han bör avgå. Han har aldrig skött sitt ämbete på ett sätt som krävs av andra statstjänstemän, inte ens försökt, som Peter Kadhammar påpekar i sin krönika.
Det enda som kan rädda kungahuset är att låta kronprinsessan ta över. Man kanske ska önska att så inte sker för då är det dags för nytt statsskick. Men ett sådant behöver en noggrann förberedelse och kronprinsessan kan bli en bra interimskandidat.