Björklund värnar kortsiktighet

Jan Björklund har inte förstått (eller vägrar förstå) någonting. Det gäller skolan såväl som energin. Nu skäller han ut sina allianskamrater för att de ingått en energiöverenskommelse som i alla fall börjar bana väg för en miljöomställning.
Jan Björklund älskar kärnkraft. Han tror nämligen att det är en fossilfri energikälla. Men den är lika lite förnyelsebar som kol och olja. Den ger inga utsläpp, menar han. Han borde besöka en urangruva någon gång. Förutom att man fortfarande inte hittat en slutförvaring för det otroligt giftiga avfallet, ännu värre än kol och olja.
Kanske har kärnkraft mindre påverkan på klimatet än kol och olja, men vi vet ju faktiskt konsekvenserna av utsläpp från ett havererat kärnkraftverk vid det här laget. Två förödande olyckor har redan hänt, inget talar för att det inte blir fler.
Björklund menar att nu subventioneras vindkraften på kärnkraftens bekostnad. "Det är svårbegripligt varför Sverige under flera årtionden framåt ska pumpa in många tiotals miljarder kronor via subventioner i nya vindkraftverk när vi redan har en överproduktion av elektricitet i Sverige", säger han.
Det här är politisk kortsiktighet i sin värsta form. När man äntligen får till en uppgörelse som sträcker sig långt fram i tiden och som faktiskt ser att kärnkraften är dödfödd ur hållbarhetssynpunkt, tjatar Björklund om marknadsmässighet. Men om marknaden får bestämma händer faktiskt ingenting. Skadliga produkter får fortsätta finnas i all evighet, åtminstone så länge de är lönsamma. Inga steg tas mot den hållbarhet som alla framhåller är så viktig.
Jan Björklund och hans liberaler har därmed förlorat all trovärdighet när det gäller frågor om framtid och hållbarhet.

Ett läckande hot

Än en gång läcker kärnkraftverket Fukushima i Japan radioaktivt vatten ut i Stilla havet. Kärnkraftverket råkade ut för en härdsmälta 2011 i samband med en tsunami. Efter det har det gång efter annan läckt från detta verk.
Fortfarande 2015 talar vi om kärnkraft som ett alternativ för vår energiförsörjning. Det pratas om hållbarhet och miljökrav och är det något kärnkraften inte står för är det dessa faktorer. Det finns ingen hållbarhet i något som är fossilberoende. Och uranbrytning är bland det farligaste som finns i utvinning.
Vi drabbades (och drabbas fortfarande) av haveriet i Tjernobyl. Cesiumhalterna i fisk, svamp, bär och kött från mellersta Norrland är fortfarande förhöjda. Häromåret var Forsmark nära en härdsmälta. Föreställ er ett Fukushima vid Östersjöns kust. Stora delar av havet skulle bli obrukbart för fiske och bad. Närliggande orter skulle bli obeboeliga för överskådlig tid. Sannolikhetskalkylen har redan spruckit på några ställen i världen.
Dessutom står ju flera kärnkraftverk stilla stor del av tiden, vilket talar för att vi egentligen inte behöver den här kraftkällan. Det absolut viktigaste för den energiöverenskommelse som regeringen pratar om, är att ta bort kärnkraften ur kalkylen så att vi verkligen kan komma till ordentligt skott med alternativen.

Ny tidsfrist i klimathotet

Äntligen en positiv klimatnyhet. Ett norskt forskarteam har fått fram att jordens uppvärmning mattats av sedan år 2000. Det innebär att hotet om en temperaturhöjning till 4 grader inte längre framstår som så akut. Det kanske bara handlar om 1,9 till 2,9 graders ökning. Kanske finns det lite hopp för barn och barnbarn då.
Risken är dock att alla klimatskeptiker nu slänger hattarna i luften och ropar att det inte finns något klimathot. Att vi kan fortsätta som förut. Men om vi når 2,9 är det illa nog. Det som hänt, om denna rapport stämmer, är att vi fått lite tidsfrist i omställningen.
Så måtte denna nyhet istället innebära att ny kraft läggs på att få fram nya energisystem och mer hållbarhet i hur vi använder jordens resurser.

Moderaterna ställer krav på gemensamt ägande

Idag har moderaterna ett inlägg på DN Debatt där de försöker göra begreppet samhällsnytta till sitt. För att bli det minsta trovärdiga säger de att Ms fokus på privatiseringar har kommit till vägs ände. Men en stor del av inlägget handlar just om hur privata initiativ blivit så himla lyckade och hur väl marknaden mått av detta.
Sedan talar de om vad det gemensamma ägandet kräver för att moderaterna ska vara nöjda:
"Ett viktigt led i Moderaternas fortsatta förnyelse är att ta ytterligare ansvar för kvaliteten och effektiviteten i det gemensamma ägandet och lägga mindre vikt vid drift- och ägarformerna.

Detta ställer höga krav på att de offentliga aktörerna är professionella ägare. Det finns därför vissa principer som bör ligga till grund för att säkra ett ansvarsfullt gemensamt ägande som präglas av ordning och reda:"
Därefter räknar de upp ett antal punkter där det gemensamma ägandet, dvs den offentliga sektorn och statligt ägda företag ska leva upp till. Det handlar om långsiktighet, ekonomisk ansvarsfullhet, marknadsmässiga krav, hållbarhet, jämställdhet och mångfald, föredömlighet m m. Och transparens är ju så viktigt.
Om ens hälften av detta gällde för de privata företag som moderaterna nu göder med våra skattepengar kunde man vara glad. Men har vi inte fattat det förut så gör vi det nu: I moderaternas värld är allt upp-och-nervända världen.