Ett läckande hot

Än en gång läcker kärnkraftverket Fukushima i Japan radioaktivt vatten ut i Stilla havet. Kärnkraftverket råkade ut för en härdsmälta 2011 i samband med en tsunami. Efter det har det gång efter annan läckt från detta verk.
Fortfarande 2015 talar vi om kärnkraft som ett alternativ för vår energiförsörjning. Det pratas om hållbarhet och miljökrav och är det något kärnkraften inte står för är det dessa faktorer. Det finns ingen hållbarhet i något som är fossilberoende. Och uranbrytning är bland det farligaste som finns i utvinning.
Vi drabbades (och drabbas fortfarande) av haveriet i Tjernobyl. Cesiumhalterna i fisk, svamp, bär och kött från mellersta Norrland är fortfarande förhöjda. Häromåret var Forsmark nära en härdsmälta. Föreställ er ett Fukushima vid Östersjöns kust. Stora delar av havet skulle bli obrukbart för fiske och bad. Närliggande orter skulle bli obeboeliga för överskådlig tid. Sannolikhetskalkylen har redan spruckit på några ställen i världen.
Dessutom står ju flera kärnkraftverk stilla stor del av tiden, vilket talar för att vi egentligen inte behöver den här kraftkällan. Det absolut viktigaste för den energiöverenskommelse som regeringen pratar om, är att ta bort kärnkraften ur kalkylen så att vi verkligen kan komma till ordentligt skott med alternativen.

Sannolikhetskalkylen har spruckit

Kärnkraftskatastrofen i Fukushima växer nu ut över nationens gränser. Radioaktivt vatten är på väg mot USA meddelar Aftonbladet. Surprise, surprise. Kärnkraften som av många anses så ren håller nu på att kontaminera stora delar av Stilla havet. Kärnkraft kan aldrig vara ett alternativ till kol och olja. Dels är uran inte förnyelsebart, men framför allt är kärnkraften dödlig när den släpps lös – och det gör den förr eller senare.

I Sverige har vi fortfarande förhöjda cesiumhalter i kött, fisk svamp och bär i vissa delar av landet efter Tjernobylkatastrofen för drygt 27 år sedan. Det som inte kan hända har redan hänt två gånger. Ju längre tiden går med denna livsfarliga energikälla, ju större sannolikhet att det händer igen.

Tyskland vågade ta steget – när gör Sverige slag i saken? Man försöker knappt ens. Det är klart att det blir omställningsproblem, men någon gång måste man börja. Trots allt kanske vi inte behöver använda så mycket energi som vi använder nu.

Vi lever för dagen

Sverige har ingen livsmedelsberedskap, skriver Civilförsvarsförbundets ordförande uppgivet på SvD Brännpunkt.

Varför bli förvånad? I vårt ytterst kortsiktiga samhälle, där ingen verkar tänka längre än innevarande mandatperiod och företagen inte längre än nästa kvartalsrapport, hur ska man kunna ha ett krismedvetande då? Det får väl någon annan ha, huvudsaken att jag levererar vinst eller vallöften.

Inte heller EU har någon livsmedelsberedskap. Vi räknar uppenbarligen med att alltid kunna importera mat från annat håll. Vi är kvar i det koloniala tänkande där all världens livsmedel alltid finns till vårt förfogande. (Det står fortfarande ”kolonial” på kvittona för vissa varor i livsmedelsbutiken).

I Sverige har vi lagren på hjul och de väntas räcka max 12 dagar. Och än mindre har vi funderat på vad vi själva odlar och hur självförsörjande vi skulle vara i en kris där vi blir avskurna från yttervärlden. Tja, vad händer t ex vid en större kärnkraftsolycka? Vi har ju redan för höga cesiumhalter i vilt, fisk, bär och svamp från vissa områden i landet efter Tjernobyl.

Men vi resonerar ju som Tage Danielsson i hans ”Sannolikhetskalkylen”. Sannolikheten är liten för en omvälvande kris. Men när det har hänt är vi plötsligt uppe i 100 procents sannolikhet.

Förverkliga 1980 års folkomröstningsresultat

"Fukushimas läckor är som 168 Hiroshima" skriver AB efter en rapport om läget ett halvår efter jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Japan som ledde till att kärnkraftverket i Hiroshima havererade. I Hiroshima dog 100 000 människor direkt och tusentals har dött av strålningsrelaterade cancerformer sedan dess, ända in i vår tid ( för övrigt ett av världens värsta krigsbrott som USA aldrig ställts till svars för).
Ändå finns det fortfarande människor vårt land som hävdar att kärnkraften är en ren energikälla. Den är ju i själva verket den smutsigaste av dem alla, särskilt vid brytningen. T o m Kina har dragit öronen åt sig och börjat säga att de ska satsa på sol istället för kärnkraft. Att kärnkraften inte producerar växthusgaser i själva kraftverken är ju en liten tröst, när hela hanteringen runt omkring är livsfarlig. En energiform som är så skadlig att man inte ens efter snart 50 års användning fortfarande inte kommit på hur avfallet ska slutförvaras säger ju en del.
Låt äntligen 1980 års folkomröstningsresultat förverkligas innan vi också, helt oförutsett, står där med obrukbara områden (vi har fortfarande höga cesiumhalter i sjöar, svamp och vilt kött i vissa områden, efter Tjernobyl). Vem vågar ta första steget?