Äntligen fylligare välfärdsmått

En glädjande nyhet i dagens DN: Regeringen vill ha nya välfärdsmått. Äntligen har man insett att BNP är ett väldigt smalt sätt att mäta välfärd. Framför allt kan ett sådant mått göra att man satsar på helt fel saker, vilket verkligen skett i många fall.
Nu föreslår regeringen fem ekonomiska mål: BNP per capita, sysselsättningsgrad, arbetslöshet, hushållens skuldsättning och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld.
De föreslår vidare fem ekologiska mål: luftkvalitet, vattenkvalitet, skyddad natur, kemikaliebelastning och utsläpp av växthusgaser.
Och ytterligare fem mål är sociala: låg ekonomisk standard, självskattad allmän hälsa, utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och nöjdhet med livet.
Det har tagit tjugo år att få till den här utvidgade synen på välfärd. BNP handlar ju bara om produktion och tillväxt, oavsett vilken typ av produktion det gäller (alltså även skadlig produktion). Att se på utveckling och välfärd i de tre ovanstående dimensionerna har varit en självklarhet länge för miljöekonomer. Där är ekologin basen i vad vi gör. Utan ett fungerande ekologiskt system kommer vi förr eller snarare snart till vägs ände, dit vi verkligen är på väg i världen just nu.
Ska bli intressant att se hur regeringen tänker konkretisera ovanstående mål.

Förverkliga 1980 års folkomröstningsresultat

"Fukushimas läckor är som 168 Hiroshima" skriver AB efter en rapport om läget ett halvår efter jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Japan som ledde till att kärnkraftverket i Hiroshima havererade. I Hiroshima dog 100 000 människor direkt och tusentals har dött av strålningsrelaterade cancerformer sedan dess, ända in i vår tid ( för övrigt ett av världens värsta krigsbrott som USA aldrig ställts till svars för).
Ändå finns det fortfarande människor vårt land som hävdar att kärnkraften är en ren energikälla. Den är ju i själva verket den smutsigaste av dem alla, särskilt vid brytningen. T o m Kina har dragit öronen åt sig och börjat säga att de ska satsa på sol istället för kärnkraft. Att kärnkraften inte producerar växthusgaser i själva kraftverken är ju en liten tröst, när hela hanteringen runt omkring är livsfarlig. En energiform som är så skadlig att man inte ens efter snart 50 års användning fortfarande inte kommit på hur avfallet ska slutförvaras säger ju en del.
Låt äntligen 1980 års folkomröstningsresultat förverkligas innan vi också, helt oförutsett, står där med obrukbara områden (vi har fortfarande höga cesiumhalter i sjöar, svamp och vilt kött i vissa områden, efter Tjernobyl). Vem vågar ta första steget?

Kärnkraften dör - var är alternativen?

Det är många lobbyister som avslöjas i dessa dagar. Kärnkraftslobbyn arbetar förhoppningsvis i motvind. När kärnkraften behövs som bäst fungerar den inte. Flera reaktorer står stilla, trots att man förra året sa att detta inte skulle upprepas i år. Man känner igen resonemanget från andra samhällsbärande verksamheter.
En del kommer att hävda att det är för att de är gamla och det behövs nya. Men det är inte nya kärnreaktorer som behövs, utan nytänkande i energipolitiken. Bara för att kärnkraften inte släpper ut växthusgaser när den är igång, är den på intet sätt miljövänlig. Att bryta uran är bland det giftigaste som finns (för människor och miljö, ingen tillfällighet att urangruvorna i Canada ligger i indianreservat). Att transportera det är högrisk, ifall något händer under transporten. För att inte tala om att man ännu inte löst frågan om slutförvaring. Och uran är dessutom ingen förnyelsebar energikälla.
M a o INGET talar för mer kärnkraft. Och nu i vintermörkret verkar kärnkraftverken dö sotdöden. Utveckla nya alternativ nu! Det pratas så mycket om ny miljöteknik, men varför händer så lite?