Ett läckande hot

Än en gång läcker kärnkraftverket Fukushima i Japan radioaktivt vatten ut i Stilla havet. Kärnkraftverket råkade ut för en härdsmälta 2011 i samband med en tsunami. Efter det har det gång efter annan läckt från detta verk.
Fortfarande 2015 talar vi om kärnkraft som ett alternativ för vår energiförsörjning. Det pratas om hållbarhet och miljökrav och är det något kärnkraften inte står för är det dessa faktorer. Det finns ingen hållbarhet i något som är fossilberoende. Och uranbrytning är bland det farligaste som finns i utvinning.
Vi drabbades (och drabbas fortfarande) av haveriet i Tjernobyl. Cesiumhalterna i fisk, svamp, bär och kött från mellersta Norrland är fortfarande förhöjda. Häromåret var Forsmark nära en härdsmälta. Föreställ er ett Fukushima vid Östersjöns kust. Stora delar av havet skulle bli obrukbart för fiske och bad. Närliggande orter skulle bli obeboeliga för överskådlig tid. Sannolikhetskalkylen har redan spruckit på några ställen i världen.
Dessutom står ju flera kärnkraftverk stilla stor del av tiden, vilket talar för att vi egentligen inte behöver den här kraftkällan. Det absolut viktigaste för den energiöverenskommelse som regeringen pratar om, är att ta bort kärnkraften ur kalkylen så att vi verkligen kan komma till ordentligt skott med alternativen.

Gammal kärnkraft rostar

Vattenfalls tyska kärnavfallstunnor rostar. En nyhet man bara väntat på. Överallt i världen samlas kärnavfall från den s k "rena" kärnkraften. Men ingenstans har man kunnat hitta ett riktigt säkert slutförvar. Hur självdestruktiv kan människan bli?
Och var ligger mellanlagren från den svenska kärnkraften? Vi har ju skeppat en hel del till andra länder (som om det skulle hjälpa i det långa loppet). Och resten finns i kopparbehållare i bergrum, men man har ju redan konstaterat att detta inte är helt säkert.
Och Fukushima läcker igen. "Det rinner inte ut i havet", försöker kärnkraftsledningen lugna. Det låter nästan ännu värre. Vart rinner det då? Ner i grundvattnet?
Skulle man lyckas stänga alla världens kärnkraftverk kommer vi ändå att dras med avfallsproblematiken i en evighet. Och så långt kan inte människor tänka. Men man skulle ju ändå kunna tycka att man ska tänka längre än näsan räcker.

Sannolikhetskalkylen har spruckit

Kärnkraftskatastrofen i Fukushima växer nu ut över nationens gränser. Radioaktivt vatten är på väg mot USA meddelar Aftonbladet. Surprise, surprise. Kärnkraften som av många anses så ren håller nu på att kontaminera stora delar av Stilla havet. Kärnkraft kan aldrig vara ett alternativ till kol och olja. Dels är uran inte förnyelsebart, men framför allt är kärnkraften dödlig när den släpps lös – och det gör den förr eller senare.

I Sverige har vi fortfarande förhöjda cesiumhalter i kött, fisk svamp och bär i vissa delar av landet efter Tjernobylkatastrofen för drygt 27 år sedan. Det som inte kan hända har redan hänt två gånger. Ju längre tiden går med denna livsfarliga energikälla, ju större sannolikhet att det händer igen.

Tyskland vågade ta steget – när gör Sverige slag i saken? Man försöker knappt ens. Det är klart att det blir omställningsproblem, men någon gång måste man börja. Trots allt kanske vi inte behöver använda så mycket energi som vi använder nu.

Förverkliga 1980 års folkomröstningsresultat

"Fukushimas läckor är som 168 Hiroshima" skriver AB efter en rapport om läget ett halvår efter jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Japan som ledde till att kärnkraftverket i Hiroshima havererade. I Hiroshima dog 100 000 människor direkt och tusentals har dött av strålningsrelaterade cancerformer sedan dess, ända in i vår tid ( för övrigt ett av världens värsta krigsbrott som USA aldrig ställts till svars för).
Ändå finns det fortfarande människor vårt land som hävdar att kärnkraften är en ren energikälla. Den är ju i själva verket den smutsigaste av dem alla, särskilt vid brytningen. T o m Kina har dragit öronen åt sig och börjat säga att de ska satsa på sol istället för kärnkraft. Att kärnkraften inte producerar växthusgaser i själva kraftverken är ju en liten tröst, när hela hanteringen runt omkring är livsfarlig. En energiform som är så skadlig att man inte ens efter snart 50 års användning fortfarande inte kommit på hur avfallet ska slutförvaras säger ju en del.
Låt äntligen 1980 års folkomröstningsresultat förverkligas innan vi också, helt oförutsett, står där med obrukbara områden (vi har fortfarande höga cesiumhalter i sjöar, svamp och vilt kött i vissa områden, efter Tjernobyl). Vem vågar ta första steget?

Vision bör bli handling

Enligt en rysk kärnkraftsexpert är Fukushima värre än Tjernobyl. Ja, hur det än är med det så är Fukushima tillräckligt hemskt för att slutsatser borde dras i vartenda politiskt läger, av kärnkraftsindustrin m fl. Fukushima läcker radioaktivt vatten ut i havet. Hur länge då? Och hur långt kommer detta vatten att föras och vilka men får det på livet i havet? Ingen vet, vilket är tillräckligt illavarslande. Sverige behöver en ny vision, skriver Gustaf Fridolin och Bertil Torekull i SvD om slutsatser efter Fukushima (fast "efter" på intet sätt är färdigt än). Men det är inte visioner Sverige behöver nu, utan handling. Skribenterna tar upp hur olika företag utomlands satsar på nya energislag, t ex solceller i Tyskland (inte soligare än Sverige), våg- och vindkraft i Frankrike, och General Electrics satsar på nya miljö- och energisnåla produkter. Men i Sverige investerar de i en fabrik som vill bygga delar till kärnreaktorer. Om man ska tro Anders Borg har vi en otroligt stark ekonomi. Men de investeringar i energi regeringen främst vill göra handlar om mer kärnkraft. Inte en ny tanke verkar tänkas i Rosenbad. Och näringsministern verkar helt handlingsförlamad. Och riskkapitalisterna göder man med skattemedel i den offentliga sektorn istället för att investera i nytänkande och entreprenörskap i det som de ofta talar om i sina högtidstal: ett hållbart samhälle. Men det förblir väl fortfarande en vision.