Omöjligt förvara kärnavfall

Nu har mark- och miljödomstolen sagt nej till slutförvaring av kärnavfall i kopparkärl. Det är för stor risk att de kommer att rosta och att radioaktivitet läcker ut.
Man har pratat om det här länge. Och varje förslag om slutförvaring faller på att metoderna innebär för hög risk. Berggrund kan skaka sönder av skalv vi idag inte kan förutse. Och uppenbarligen finns det inga metaller eller ämnen som är helt osårbara för förvaring i tusentals år.
Så nu står vi där med Svarte Petter medan kärnkraftverken fortsätter att producera sitt avfall. Och hur säker är den tillfälliga förvaringen egentligen?
Man kan fråga sig hur länge vi ska förlita oss på denna icke förnybara och livsfarliga energikälla. Ingenting tyder heller på att vi kommer att minska elförbrukningen i framtiden. Elbilar låter ju bra, men om alla har det kommer elanvändningen att öka högst avsevärt (förutom att åtminstone de nuvarande batterierna kräver den icke förnybara metallen kobolt). Och solpaneler kräver också tillverkning med icke förnybara ämnen.
Vår välfärd har målat in oss i ett hörn. Finns den kvar om hundra år?

Gammal kärnkraft rostar

Vattenfalls tyska kärnavfallstunnor rostar. En nyhet man bara väntat på. Överallt i världen samlas kärnavfall från den s k "rena" kärnkraften. Men ingenstans har man kunnat hitta ett riktigt säkert slutförvar. Hur självdestruktiv kan människan bli?
Och var ligger mellanlagren från den svenska kärnkraften? Vi har ju skeppat en hel del till andra länder (som om det skulle hjälpa i det långa loppet). Och resten finns i kopparbehållare i bergrum, men man har ju redan konstaterat att detta inte är helt säkert.
Och Fukushima läcker igen. "Det rinner inte ut i havet", försöker kärnkraftsledningen lugna. Det låter nästan ännu värre. Vart rinner det då? Ner i grundvattnet?
Skulle man lyckas stänga alla världens kärnkraftverk kommer vi ändå att dras med avfallsproblematiken i en evighet. Och så långt kan inte människor tänka. Men man skulle ju ändå kunna tycka att man ska tänka längre än näsan räcker.

Dödsstöt för kärnkraft

Inte nog med att japanerna fått se stora delar av sin kust och dess städer ödelagda av tsunamin, nu riskerar de en härdsmälta i ett kärnkraftverk. Som om de inte fått tillräckligt av radioaktiv strålning i sin tid (bomberna över Hiroshima och Nagasaki är ett brott mot mänskligheten som USA ännu inte fått stå till svars för).
Dessutom visar dagens händelse det otroligt sårbara i kärnkraften. Det går aldrig att helt bygga bort risker. Borde de tänka på som nu ska gräva ner svenskt kärnavfall. En vacker dag får vi ta konsekvenserna på det ena eller andra sättet.
Må detta hemska ändå föra det goda med sig att kärnkraften som idé läggs på hyllan för gott. Oren, ohållbar, livsfarlig - det finns inga argument för (och hanteringen av den släpper ut koloxid).
Det händer inte här, kan jag göra en kör av kärnkraftslobbyister ropa. Jo, men det hände ju nästan i Forsmark alldeles nyligen.
Så sannolikheten finns.

En oseriös energikälla

Torbjörn Åkermark skriver på DN Debatt att vi måste vänta med att gräva ned kärnavfallet för vi vet inte tillräckligt om säkerheten i den slutförvaring som föreslagits. Den än mer intressanta frågan borde vara hur vi kan fortsätta producera kärnkraft när vi inte ens har en lösning för slutförvaringen.
Och hur förvarar vi det nu? Vi har haft kärnkraft i 50 år och det måste vara ansenliga mängder som finns i "mellanlagret" i Oskarshamn. Eller har vi skickat bort en del till någon annan att lösa problemet? Och om något händer med "mellanlagret" vad gör vi då? Hur säkert är det?
Åkermark skriver att det är oseriöst att nu bygga slutförvar för kärnavfallet. Det mest oseriösa är väl ändå att fortsätta med denna, den giftigaste av alla energikällor.

Världens skitigaste energi

Kärnkraftanhängarna vädrar morgonluft. Riksdagen ska rösta om en lag som tillåter förnyad kärnkraft. Hjälplöst hänger man kvar i en förlegad icke förnyelsebar teknik. Kärnkraft är ju världens skitigaste energikälla dessutom. Man kan ju inte helt fixera sig vid koldioxidutsläpp. Kärnkraftens avfall är så smutsigt att om det kommer ut i luften och marken gör det omgivningen obeboelig för generationer framåt. Den är så smutsig att man ännu inte lyckats hitta något ställe för slutförvaring. Också där uranbrytning pågår (bland urbefolkningar i Australien, Kanada och Namibia t ex)är omgivningen helt obeboelig och arbetarna blir i stort sett utan undantag sjuka av brytningen. Och när kärnkraften nu, enligt alla, skulle göra som mest nytta en vinter som denna, står den stilla för att tekniken är så komplicerad och sårbar. (Eller så var det en fint för att kunna höja elpriserna).
Det är obegripligt att man fortsätter anse att detta skulle vara en framtidslösning för 2000-talet. Ännu ett skäl att rösta rödgrönt.