Omöjligt förvara kärnavfall

Nu har mark- och miljödomstolen sagt nej till slutförvaring av kärnavfall i kopparkärl. Det är för stor risk att de kommer att rosta och att radioaktivitet läcker ut.
Man har pratat om det här länge. Och varje förslag om slutförvaring faller på att metoderna innebär för hög risk. Berggrund kan skaka sönder av skalv vi idag inte kan förutse. Och uppenbarligen finns det inga metaller eller ämnen som är helt osårbara för förvaring i tusentals år.
Så nu står vi där med Svarte Petter medan kärnkraftverken fortsätter att producera sitt avfall. Och hur säker är den tillfälliga förvaringen egentligen?
Man kan fråga sig hur länge vi ska förlita oss på denna icke förnybara och livsfarliga energikälla. Ingenting tyder heller på att vi kommer att minska elförbrukningen i framtiden. Elbilar låter ju bra, men om alla har det kommer elanvändningen att öka högst avsevärt (förutom att åtminstone de nuvarande batterierna kräver den icke förnybara metallen kobolt). Och solpaneler kräver också tillverkning med icke förnybara ämnen.
Vår välfärd har målat in oss i ett hörn. Finns den kvar om hundra år?

Dödsstöt för kärnkraft

Inte nog med att japanerna fått se stora delar av sin kust och dess städer ödelagda av tsunamin, nu riskerar de en härdsmälta i ett kärnkraftverk. Som om de inte fått tillräckligt av radioaktiv strålning i sin tid (bomberna över Hiroshima och Nagasaki är ett brott mot mänskligheten som USA ännu inte fått stå till svars för).
Dessutom visar dagens händelse det otroligt sårbara i kärnkraften. Det går aldrig att helt bygga bort risker. Borde de tänka på som nu ska gräva ner svenskt kärnavfall. En vacker dag får vi ta konsekvenserna på det ena eller andra sättet.
Må detta hemska ändå föra det goda med sig att kärnkraften som idé läggs på hyllan för gott. Oren, ohållbar, livsfarlig - det finns inga argument för (och hanteringen av den släpper ut koloxid).
Det händer inte här, kan jag göra en kör av kärnkraftslobbyister ropa. Jo, men det hände ju nästan i Forsmark alldeles nyligen.
Så sannolikheten finns.