Dags för individuell elproduktion?

 Plötsligt råder både elbrist (påstås det) och jättehöga priser på el. Hur ska speciellt villaboende hantera detta? 

Istället för att tänka storskaligt med mer kärnkraft (ej hållbart) kanske man snarare måste individualisera elframställningen. Precis som vi idag kan sätta solpaneler på våra hus, skulle man ju också kunna ha sin egen vindsnurra på huset eller på tomten. Kan man dessutom ha bergvärme därtill så blir elkostnaden så småningom rätt låg. Om detta kunde subventioneras skulle det i längden bli billigare för både de enskilda människorna och elförbrukningen i större städer.

Det kommer att kosta att ställa om, men eftersom vi som samhälle faktiskt måste, får man försöka tänka i nya banor.

Omöjligt förvara kärnavfall

Nu har mark- och miljödomstolen sagt nej till slutförvaring av kärnavfall i kopparkärl. Det är för stor risk att de kommer att rosta och att radioaktivitet läcker ut.
Man har pratat om det här länge. Och varje förslag om slutförvaring faller på att metoderna innebär för hög risk. Berggrund kan skaka sönder av skalv vi idag inte kan förutse. Och uppenbarligen finns det inga metaller eller ämnen som är helt osårbara för förvaring i tusentals år.
Så nu står vi där med Svarte Petter medan kärnkraftverken fortsätter att producera sitt avfall. Och hur säker är den tillfälliga förvaringen egentligen?
Man kan fråga sig hur länge vi ska förlita oss på denna icke förnybara och livsfarliga energikälla. Ingenting tyder heller på att vi kommer att minska elförbrukningen i framtiden. Elbilar låter ju bra, men om alla har det kommer elanvändningen att öka högst avsevärt (förutom att åtminstone de nuvarande batterierna kräver den icke förnybara metallen kobolt). Och solpaneler kräver också tillverkning med icke förnybara ämnen.
Vår välfärd har målat in oss i ett hörn. Finns den kvar om hundra år?