Ett läckande hot

Än en gång läcker kärnkraftverket Fukushima i Japan radioaktivt vatten ut i Stilla havet. Kärnkraftverket råkade ut för en härdsmälta 2011 i samband med en tsunami. Efter det har det gång efter annan läckt från detta verk.
Fortfarande 2015 talar vi om kärnkraft som ett alternativ för vår energiförsörjning. Det pratas om hållbarhet och miljökrav och är det något kärnkraften inte står för är det dessa faktorer. Det finns ingen hållbarhet i något som är fossilberoende. Och uranbrytning är bland det farligaste som finns i utvinning.
Vi drabbades (och drabbas fortfarande) av haveriet i Tjernobyl. Cesiumhalterna i fisk, svamp, bär och kött från mellersta Norrland är fortfarande förhöjda. Häromåret var Forsmark nära en härdsmälta. Föreställ er ett Fukushima vid Östersjöns kust. Stora delar av havet skulle bli obrukbart för fiske och bad. Närliggande orter skulle bli obeboeliga för överskådlig tid. Sannolikhetskalkylen har redan spruckit på några ställen i världen.
Dessutom står ju flera kärnkraftverk stilla stor del av tiden, vilket talar för att vi egentligen inte behöver den här kraftkällan. Det absolut viktigaste för den energiöverenskommelse som regeringen pratar om, är att ta bort kärnkraften ur kalkylen så att vi verkligen kan komma till ordentligt skott med alternativen.

Hur kan uranbrytning vara ett alternativ?

"Om det nu, trots den svaga urankoncentrationen i svenskt berg och trots de hårda regleringarna, finns företag som vill bryta uran, i kommuner som anser att fördelarna överväger, då finns det ingen anledning att förbjuda just detta slags malmbrytning. Någon särskilt omfattande verksamhet kommer det hur som helst inte att bli."

DN skriver på ledarplats om för- och nackdelar med uranbrytning och kommer fram till ovanstående. Men uran är faktiskt inte vilken malm som helst. Uran är bland det giftigaste som finns och det finns ingen anledning att, särskilt som urankoncentrationen är liten, bryta den. Bara för att det finns företag som vill, behöver det inte tillåtas, men den liberala attityden är ju att bara företagen vill är det fritt fram (och med moderatstyrda kommuner upa finns risken för att mark förgiftas för överskådlig tid, trots "svag urankoncentration i svenskt berg".)
Tänk om det istället fanns en vilja att verkligen satsa på förnyelsebar energi. Det talas mycket om det, men knappast något händer. Det här är ju framtidens industri. Hur svårt kan det vara?

Extrema småpartier lockar inte

Det är uppenbart att Jan Björklund vill byta ministerpost. Försvars- eller utrikesminister verkar vara det han aspirerar på. Dvs de områden där folkpartiets åsikter skiljer sig mest från övriga partiers.
Nu ska han åka till Israel. Han ska träffa Israels premiärminister märkligt nog. Annars kan man ju tycka att hans kollega inom utbildningsområdet vore ett mer logiskt val.
Det är lustigt hur regeringens småpartier blir alltmer extrema. Folkpartiet vill att Sverige går med i NATO och att vi börjar bryta uran till den utbyggda kärnkraften. KD vill fortsätta tvångssterilisera transsexuella som vill byta kön och vurmar för att (företrädesvis) kvinnor ska få betalt för att gå hemma med sina barn. Ingen arbetslinje här inte. Vad centern vill är mer oklart, men platt skatt har varit uppe på agendan. Platt fall har det i alla fall blivit med Annie Lööf om man ser till den senaste opinionsundersökningen där centern får 3,9 procent.
Så länge folk inte ser igenom moderaternas dimridåer och nyspråk kommer de att behålla greppet om det sovande folket.
Extrema åsikter göre sig icke besvär, om de inte är väldigt extrema. Då finns ju tyvärr SD.

Kärnkraften dör - var är alternativen?

Det är många lobbyister som avslöjas i dessa dagar. Kärnkraftslobbyn arbetar förhoppningsvis i motvind. När kärnkraften behövs som bäst fungerar den inte. Flera reaktorer står stilla, trots att man förra året sa att detta inte skulle upprepas i år. Man känner igen resonemanget från andra samhällsbärande verksamheter.
En del kommer att hävda att det är för att de är gamla och det behövs nya. Men det är inte nya kärnreaktorer som behövs, utan nytänkande i energipolitiken. Bara för att kärnkraften inte släpper ut växthusgaser när den är igång, är den på intet sätt miljövänlig. Att bryta uran är bland det giftigaste som finns (för människor och miljö, ingen tillfällighet att urangruvorna i Canada ligger i indianreservat). Att transportera det är högrisk, ifall något händer under transporten. För att inte tala om att man ännu inte löst frågan om slutförvaring. Och uran är dessutom ingen förnyelsebar energikälla.
M a o INGET talar för mer kärnkraft. Och nu i vintermörkret verkar kärnkraftverken dö sotdöden. Utveckla nya alternativ nu! Det pratas så mycket om ny miljöteknik, men varför händer så lite?

Skapa ett miljösmart BNP-mått

Nästa globala miljömöte har tagit sin början och ingen tror på någonting. Dystert.
Bo Ekman skrev på DN-Debatt häromdagen att utan tillväxt kan inte klimat och miljö räddas. Men det beror ju helt på hur man definierar tillväxt. Så länge vi har ett BNP-begrepp som definierar tillväxt som allt vi producerar, alltså även avfall, miljöfarliga kemikalier, kalhyggen, uranbrytning, utfiskning m m, och räknar alltihop som tillväxt i ett slags positivt mått av att "ju högre tillväxt desto bättre", kommer vi inte att komma tillrätta med miljö- och klimatproblemen.
Istället borde man omdefiniera BNP-begreppet, så att det som produceras som är positivt för miljön eller miljöneutralt räknas på plussidan, medan det som produceras och som är negativt (sådant som ovan) räknas som minusposter, så skulle man få ett avvägt mått, där man sedan också kunde sätta in åtgärder för dem som kanske t o m skulle hamna på ett minusmått.
Att börja utforma ett sådant BNP-mått kunde vara en konkret åtgärd för att ta med sig från miljömötet i Cancún.

Världens skitigaste energi

Kärnkraftanhängarna vädrar morgonluft. Riksdagen ska rösta om en lag som tillåter förnyad kärnkraft. Hjälplöst hänger man kvar i en förlegad icke förnyelsebar teknik. Kärnkraft är ju världens skitigaste energikälla dessutom. Man kan ju inte helt fixera sig vid koldioxidutsläpp. Kärnkraftens avfall är så smutsigt att om det kommer ut i luften och marken gör det omgivningen obeboelig för generationer framåt. Den är så smutsig att man ännu inte lyckats hitta något ställe för slutförvaring. Också där uranbrytning pågår (bland urbefolkningar i Australien, Kanada och Namibia t ex)är omgivningen helt obeboelig och arbetarna blir i stort sett utan undantag sjuka av brytningen. Och när kärnkraften nu, enligt alla, skulle göra som mest nytta en vinter som denna, står den stilla för att tekniken är så komplicerad och sårbar. (Eller så var det en fint för att kunna höja elpriserna).
Det är obegripligt att man fortsätter anse att detta skulle vara en framtidslösning för 2000-talet. Ännu ett skäl att rösta rödgrönt.