Fler skolår löser inga disciplinproblem

Nu gör Löfven en Björklund. Mobiler ska bort från lektionerna, menar han. De stör koncentrationen.
Och det är ju faktiskt riktigt. De nya mobilerna har ju visat sig helt beroendeframkallande, inte bara bland unga. Folk tittar i mobilen vad de än gör i övrigt. Det känns närmast osunt.
Men disciplinproblem handlar inte bara om mobiler. Röran i skolan handlar om mer än det. Det intressanta är att inte heller S/MP verkar vilja se de grundläggande felen. Istället vill de göra gymnasiet obligatoriskt.
Man kan ju säga att det är det nästan redan. Men många som är skoltrötta redan på högstadiet, orkar inte med tre år till av obligatorisk skola. Många som nu kämpar sig igenom de teoretiska linjerna på gymnasiet gör det för att få högskolebehörighet.
Det enklaste vore att låta alla linjer på gymnasiet ge högskolebehörighet. De yrkesinriktade linjerna kan ge behörighet till yrkesinriktade högskolor typ vårdutbildningar etc. Bygg sedan ut Komvux, det är där alla får chansen att hämta upp missad skoltid. Det är viktigare att det finns möjlighet att hämta upp det man missat, när man är mer motiverad, än att tvinga alla att gå ännu längre i skolan. Då får man per automatik disciplinproblem och skolk.
Eller är detta, konspiratoriska tanke, ett sätt att få ungdomsarbetslöshetens siffror att se lägre ut?

Hur kan uranbrytning vara ett alternativ?

"Om det nu, trots den svaga urankoncentrationen i svenskt berg och trots de hårda regleringarna, finns företag som vill bryta uran, i kommuner som anser att fördelarna överväger, då finns det ingen anledning att förbjuda just detta slags malmbrytning. Någon särskilt omfattande verksamhet kommer det hur som helst inte att bli."

DN skriver på ledarplats om för- och nackdelar med uranbrytning och kommer fram till ovanstående. Men uran är faktiskt inte vilken malm som helst. Uran är bland det giftigaste som finns och det finns ingen anledning att, särskilt som urankoncentrationen är liten, bryta den. Bara för att det finns företag som vill, behöver det inte tillåtas, men den liberala attityden är ju att bara företagen vill är det fritt fram (och med moderatstyrda kommuner upa finns risken för att mark förgiftas för överskådlig tid, trots "svag urankoncentration i svenskt berg".)
Tänk om det istället fanns en vilja att verkligen satsa på förnyelsebar energi. Det talas mycket om det, men knappast något händer. Det här är ju framtidens industri. Hur svårt kan det vara?

Reklam är fördummande

Om man någong gång kunde slippa att säga "vad var det jag sa". "Svenskarna alltmer trötta på reklam" skriver SvD. Ja, det kunde man räkna ut redan på 90-talet då de första reklamkanalerna prackades på oss.
"Åh, TV-programmen kommer att bli så mycket bättre", jublade folk som inte kunde vänta på att få filmer och nyheter avbrutna med allt kortare mellanrum.
Men vad har vi fått? En hel del TV som tangerar reklaminslagens nivå i schabloner och lättsamhet.
Saken är ju att reklam är direkt fördummande, kanske inte i de enskilda annonserna/inslagen som sådana, men som en form som inte låter oss följa ett skeende, reflektera, stanna kvar i en upplevelse. Dessa ständiga avbrott som stör koncentrationen lika mycket som ett stimmigt klassrum när man vill uppleva något. I dramatisk film, drama och dokumentärer är det att direkt förstöra verket/filmen. Vem ids återvända till TVn när man tappat tråden, spänningen som byggts upp, det intressanta berättandet.
För det är väl ingen idag som verkligen tittar på de inslag som återkommer en gång i kvarten med samma reklaminslag.
All reklam som man inte kan värja sig emot (för att man t ex vill se en film) idiotförklarar tittaren. Det är oförskämt att bli avbruten på detta sätt.