Äntligen fylligare välfärdsmått

En glädjande nyhet i dagens DN: Regeringen vill ha nya välfärdsmått. Äntligen har man insett att BNP är ett väldigt smalt sätt att mäta välfärd. Framför allt kan ett sådant mått göra att man satsar på helt fel saker, vilket verkligen skett i många fall.
Nu föreslår regeringen fem ekonomiska mål: BNP per capita, sysselsättningsgrad, arbetslöshet, hushållens skuldsättning och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld.
De föreslår vidare fem ekologiska mål: luftkvalitet, vattenkvalitet, skyddad natur, kemikaliebelastning och utsläpp av växthusgaser.
Och ytterligare fem mål är sociala: låg ekonomisk standard, självskattad allmän hälsa, utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och nöjdhet med livet.
Det har tagit tjugo år att få till den här utvidgade synen på välfärd. BNP handlar ju bara om produktion och tillväxt, oavsett vilken typ av produktion det gäller (alltså även skadlig produktion). Att se på utveckling och välfärd i de tre ovanstående dimensionerna har varit en självklarhet länge för miljöekonomer. Där är ekologin basen i vad vi gör. Utan ett fungerande ekologiskt system kommer vi förr eller snarare snart till vägs ände, dit vi verkligen är på väg i världen just nu.
Ska bli intressant att se hur regeringen tänker konkretisera ovanstående mål.

Minskad samhällstillit ökar kostnaderna för alla

Erik Helmersson skrev igår i DN om tillitens betydelse i samhället. När den försvinner kommer korruptionen, menar han. Och ger exempel där myndigheter agerat korrumperat. Och det är förvisso sant att ett antal korruptionsskandaler uppdagats i svenska myndigheter och kommuner.
Men han nämner inte de ständiga korruptionsskandaler som följer i spåren av de skattefinansierade s k privata företag som nu florerar i hela den offentliga sektorn. Det är möjligheten att komma åt pengar som driver korruption. Och vad kan intressera den penninghungrige mer än att starta verksamheter där skattemiljoner utportioneras i ett jämnt flöde. Och det är ju så lätt att bokföra några extra läkarbesök, säga att saker gjorts i hemtjänsten som man struntat i att utföra osv.
Det kanske är just vår tillit som gjort det så lätt för den oärliga att lura stat och kommun. Man utgår från att människor faktiskt kommer att göra det de säger (och de flesta gör faktiskt det). Men systemet inbjuder till fusk och korruption.
Och nu börjar tilliten falna. När vi gång på gång ser hur de rika skor sig på våra skattepengar eller tar ut ohemula arvoden, så blir vi alltmer ointresserade av att själva följa regler.
Ta exemplet med att man nu sätter in enorma resurser för att kväsa fusket i kollektivtrafiken. När tilliten att alla gör rätt för sig minskar, måste samhället gå in med jättelika kontrollapparater till stora kostnader.
Läste ViFem på Aftonbladets baksida, där man frågade om de intervjuade någon gång fuskat i samband med prov. Några sa nej, men några sa ungefär "ja självklart, det gör väl alla". Och då är tilliten borta och attityderna i samhället handlar främst om att sko sig själv, även om det sker på andras bekostnad. Så ser ett nyliberalt samhälle ut.