Ekonomers kortsiktighet hindrar hållbar utveckling

En lag om att allmännyttiga bostadsbolag måste gå med vinst, genomdrevs av Alliansen 2011. Denna lag hindrar nu bolagen från att renovera hus till mer långsiktig energimässig hållbarhet. En studie i Gävle visar att kommunpolitikerna inte kan arbeta långsiktigt hållbart med denna lag i ryggen. 

"Bostadsbolaget arbetade för att förändra husens energisystem, genom att energieffektivisera, öka produktionen och användningen av småskalig förnyelsebar energi, samverka med de boende och även arbeta för att minska de boendes energianvändning.

Men det skulle kosta för mycket, ansåg de kommunala politikerna. Det som gjordes var isolering av fasader, borttagna köldbryggor, byte till treglasfönster och byte av ventilationssystem. Det var åtgärder som inte innebar några förändringar för arbetet med underhåll, ingen förändrad relation till energibolaget och inte heller några förändringar för de boende.", skriver nyhetsbrevet Statskoll.se"

Ingenjörerna ville göra långsiktigt hållbara förändringar för energianvändningen, men ekonomernas kortsiktiga kostnadsperspektiv var det som fick genomslag.Och så här resoneras det generellt i samhället idag. Vi ska leva upp till allehanda miljömål och långsiktig hållbarhet, men det får inte kosta något. Man kan inte se att en investering kanske inte betalar sig förrän om några år och det är ett alltför långt perspektiv i vinstjaktens tidevarv.
Det är också därför de offentliga upphandlingarna ofta leder helt fel. Priset är alltid viktigast, fast man pratar förstås om kvalitet i högstämda ordalag.
En extra investerad krona nu, kanske ger utdelning om fem år. Men ingen politiker ser så långt fram i tiden. Och vissa politiker har t o m lagstiftat om att vinst är viktigare än kvalitet.

Solenergi och kärnkraft väger lika för regeringen

Det blir allt oftare man nu frågar sig om vi verkligen har en rödgrön regering. Att det röda går mot lila har vi ju vetat länge, men trots att miljöpartiet är det andra partiet i regeringen ser vi ingen grön politik.
Nu senast har regeringen bestämt att alla energislag ska behandlas lika. Dvs att samma beskattning ska gälla både på solenergi, vind- och kärnkraft.
Det är med skatter och ekonomiska incitament man styr ett land. På vilket sätt ställer man om ett samhälle till mer hållbar energi om beskattningen är densamma. Ett barn kan ju räkna ut (ja, kanske inte i den nuvarande svenska skolan) att om man vill ha mer av en viss sorts energi, måste den stödjas mer.
Sverige, som en gång sågs som ett föregångsland på så många områden, blir nu omsprunget av många av Europas länder. Ibrahim Baylan, energiministern, skyller på EU och på samarbetsavtal med Norge. Men vad är då allt tal om hållbar utveckling och omställning värt? Och var är miljöpartiet?

Millenniemålen sporrar reformer

"Det är inte FN som minskar världsfattigdomen" skriver SvD apropå att några av de millenniemål som antogs år 2000 av FNs medlemsstater, nu har uppnåtts, bl a det mål som handlar om att halvera antalet människor som lever på under 1,25 dollar om dagen. SvD menar att chefen för UNDP är för stolt när han säger ”våra mål [...] har haft konsekvenser både för lokal och regional politik.” Det låter som om FN halverat fattigdomen när det främst är ekonomiska liberaliseringar i Kina och Indien som åstadkommit den stora fattigdomsminskningen, menar SvD. Och naturligtvis ligger det mycket i det.
Men man ska inte underskatta det påtryckningsmedel som millenniemålen utgjort och de regelbundna uppföljningar av dem som FN gjort. Utan dessa tidsbundna och mätbara mål har det inte funnits något incitament för att använda de ekonomiska investeringarna också till förbättringar för fattiga människor. Målen har tagits upp i generalförsamlingen med jämna mellanrum och rapporterats varje år. Det är alltid kul att komma högt i en ranking tycker världens ledare. Därför har millenniemålen fungerat som en pådrivare av reformer som också gynnat fattiga.
Det mest konkreta som kom ut av det stora toppmötet Rio+20 om hållbar utveckling i midsomras var förslaget om ett antal hållbarhetsmål som också ska vara tidsbundna och mätbara. Det vore bra om det gjordes. Att man kunnat nå en del av millenniemålen före 2015, visar ändå att sådana mål kan fungera som en sporre, istället för att bara alarmistiskt ropa att vi måste få ner utsläppen till 2030. En konkret handlingsplan är vad världen behöver och den ska vara genomförd till ett visst år.
Samtidigt får vi inte glömma att åter halvera fattigdomen de kommande 15 åren.

Slussentänk som passar 50-talet

Anders Bolling retar sig på att Benny Andersson inte har noterat att en eller annan detalj ändrats i stadens Slussenförslag.
Det är inte det som är poängen. Poängen är att förslaget är feltänkt från början. Om man ska göra ett så stort ingrepp i en av Stockholms allra känsligaste miljöer, kan man inte tänka som på 50-talet, nämligen att huvudsaken att trafiken kommer fram.
Det är det man har gjort här. En åttafilig motorväg rätt ner på Skeppsbron (som först ska breddas, men sedan smalna av, enligt Bolling). Tala om att bygga för köer!
I fina tal talas om hållbar utveckling och hållbara städer och att Sverige ligger i framkant bla bla bla . Något mer bakåtsträvande än detta förslag får man ju leta efter.
Folket ska hålla till under broarna (precis som vid Sergels Torg, där torgets övre del är en enda trafikkarusell istället för att bilarna kör därnere) och traska runt i gallerior med samma sorts affärer som redan finns på femtielva ställen (det är bara kedjor som har råd att finnas i galleriorna).
Och även om man nu sänkt och tagit bort några hus, försvinner en hel del utsikt. Varför inte riva det gräsliga glashuset som Konsum byggde ovanför Stadsgården om nu byggherrar måste vara med och betala. Värre än det huset kan det knappast bli.

Feghet i kärnkraftsfrågan

Schweiz har bestämt sig. Tyskland har bestämt sig. Nu ska de avveckla kärnkraften. Sverige bestämde detsamma för 31 år sedan. Sedan dess har knappt ett vitten skett fast man bestämde att 2010 skulle kärnkraften vara avvecklad.
Istället står vi här med en velig grupp fega politiker som fortfarande varken vågar säga ja eller nej. Man hade chansen - men tog den inte, att bli världsledande på grön utveckling, förnyelsebar energi, omställning till ett hållbart samhälle. Vi kunde ha varit på god väg nu. Men istället sätter det rika Tyskland ner foten, beredda att investera och utveckla. Sverige betalar hellre av på statsskulden.

Ekonomiprojekt värt Nobelpris

Eurokrisen rullar på. Ekonomer blir alltmer tveksamma till detta projekt. Ett projekt så typiskt för ekonomisk teori.
Ekonomi har dessvärre alltför sällan koppling till verkligheten. Ekonomiska prognosmakare har ofta lika mycket fel som astrologer. Det är hemskt att de får ha sådan kontroll över människors privatekonomi.
Ta ett begrepp som bruttionationalprodukten, BNP. Det inkluderar alla varor och tjänster som produceras i ett land. Hög BNP definieras som god oavsett vad som produceras. BNP-måttet är m a o extremt trubbigt. Ekonomer ondgör sig alltid över låg BNP-tillväxt. Kina, Brasilien m fl har mycket högre tillväxt än Europa. Men det är ju där den mesta produktionen sker. Här producerar vi ju mest sopor.
Eftersom världen är så fixerad vid BNP-måttet borde det kanske förändras med hållbar utveckling som mål. All produktion som är direkt negativ för miljön borde avräknas BNP och allt som är positivt räknas till godo. Det vore något för ekonomer att bita i och kanske det s k Nobelpriset i ekonomi kunde kännas riktigt motiverat för en gångs skull.