Vi närmar oss "the tipping point" för klimatet

Jorden kan bli fyra grader varmare redan 2060 varnar en klimatrapport från Världsbanken. I så fall står jorden inför en mycket allvarlig katastrof där stora delar av planeten kan bli obeboeliga.
Jag läste ett antal bloggkommentarer till artiklar om detta. En svärm av klimatförnekare uppenbarade sig. Det här är bara ett sätt att öka skrämseln inför det nya klimattoppmötet i Doha senare i höst, menar de. Och hur räknar de här klimatforskarna egentligen, temperaturen har ju inte stigit så mycket hittills.

Dessa bloggare har uppenbarligen inte hört talas om den s k "tipping point". Den inträffar när stressen på ekosystemen blivit för stor och det inte längre går att hindra en försämring. Vi är mycket nära denna tipping point på många områden redan, bl a när det gäller vattenförsörjning. När denna tipping point inträffar går också allting mycket fortare, för olika faktorer påverkar varandra. Att isarna nu smälter så snabbt i Arktis har att göra med att mer mark nu ligger bar och därmed drar till sig mer solvärme som i sin tur smälter ytterligare is.
Det är mycket viktigt att ledarna på klimatmötet tar sig samman, vilket de inte gjorde i Köpenhamn. Man har inte ens försökt nå 2-gradersmålet utan fortsätter bara som förut.
Det finns m a o anledning till pessmism, för de flesta fortsätter att sticka huvudet i sanden.

Millenniemålen sporrar reformer

"Det är inte FN som minskar världsfattigdomen" skriver SvD apropå att några av de millenniemål som antogs år 2000 av FNs medlemsstater, nu har uppnåtts, bl a det mål som handlar om att halvera antalet människor som lever på under 1,25 dollar om dagen. SvD menar att chefen för UNDP är för stolt när han säger ”våra mål [...] har haft konsekvenser både för lokal och regional politik.” Det låter som om FN halverat fattigdomen när det främst är ekonomiska liberaliseringar i Kina och Indien som åstadkommit den stora fattigdomsminskningen, menar SvD. Och naturligtvis ligger det mycket i det.
Men man ska inte underskatta det påtryckningsmedel som millenniemålen utgjort och de regelbundna uppföljningar av dem som FN gjort. Utan dessa tidsbundna och mätbara mål har det inte funnits något incitament för att använda de ekonomiska investeringarna också till förbättringar för fattiga människor. Målen har tagits upp i generalförsamlingen med jämna mellanrum och rapporterats varje år. Det är alltid kul att komma högt i en ranking tycker världens ledare. Därför har millenniemålen fungerat som en pådrivare av reformer som också gynnat fattiga.
Det mest konkreta som kom ut av det stora toppmötet Rio+20 om hållbar utveckling i midsomras var förslaget om ett antal hållbarhetsmål som också ska vara tidsbundna och mätbara. Det vore bra om det gjordes. Att man kunnat nå en del av millenniemålen före 2015, visar ändå att sådana mål kan fungera som en sporre, istället för att bara alarmistiskt ropa att vi måste få ner utsläppen till 2030. En konkret handlingsplan är vad världen behöver och den ska vara genomförd till ett visst år.
Samtidigt får vi inte glömma att åter halvera fattigdomen de kommande 15 åren.

Sverige nonchalerar EU

32 vargar får skjutas i årets "skyddsjakt". Det spelar ingen roll att skyddsjakt definieras som jakt på ett specifikt och farligt djur, vilket EU noggrant påpekat för Sverige.
Och då blir plötsligt EU och dess regler helt ointressanta för Sverige. Vi rullar iväg 100 miljarder för att rädda euron, läs för att Reinfeldt ska få sitta med på ett toppmöte. Samtidigt nonchalerar vi helt ett direktiv om rovdjur som vi själva undertecknat. Allt för att tillfredställa en högljudd minoritet av jägare.
Hur kom man fram till siffran 32? Det sägs att vi bara har 200 vargar i Sverige. Ett tjugotal gick åt förra året, ett mörkertal i tjuvjakt ökar på siffran, förutom att vissa vargar blir påkörda eller dör av andra skäl. I princip skulle vi alltså vara nere i ett 100-tal vid det här laget. En alldeles för liten stam för att vara bärkraftig.
När får Lena Ek stå till svars?