Synd att vi har en moderat finansminister

Räntan är noll och insatser för nybyggnation, underhåll både av fastigheter och järnvägsnät är akut. Investeringar behövs i mängder av (ännu) offentliga branscher. Ändå vill inte Magdalena Andersson låna pengar för att finansiera t ex järnvägsunderhållet som är extremt eftersatt. Stora investeringar som får åtskilliga hjul att snurra kan göras i detta gynnsamma ekonomiska läge. Enligt nyhetsbrevet statskoll.se är statsskulden nere på 70-talsnivå, dvs ca 30 procent av BNP.

Men Magdalena Andersson har gått i samma skola som Anders Borg. Krona för krona ska det vara när något ska finansieras. Istället för lån måste man ta till skattehöjningar. Men det vill man ju inte heller, i alla fall inte den typ av skatter som drabbar högavlönade. Med en moderat finansminister blir det svårt med en offensiv arbetsmarknadspolitik.  

Avdragslinjen det som återstår av alliansens politik

Det kanske är dags att avskaffa det ekonomiska Nobelpriset, som ju egentligen inte är ett nobelpris, men som likställs med detta eftersom det delas ut samtidigt med övriga vetenskapliga priser. Det är verkligen ett hån mot de vetenskapliga prisen att detta pris jämställs med vetenskap. Gång på gång visas ju att ekonomiska teorier inte håller och framför allt att de inte kan användas som empiriska mätare på verkligheten.
Nu sist är det Rogodd-Reinharts idéer om BNP-tillväxt och statsskuld som visat sig vara fel. Ja, tittar man på tillämpningen av dessa teorier kan ingenting visa sig mer fel än att strama åt på en hel kontinent samtidigt i hopp om att man ska minska statsskulden.
Tyvärr är vår finansminister helt inne på denna linje. Gör inget, är hans mantra. Rör inget som innebär kollektiv samhällskostnad. Däremot delar vi gärna ut skattemedel till enskilda individer. Investeringar är ett okänt begrepp i vår nya ekonomiska värld. Avdragslinjen är alliansens enda skönjbara politik.

Feghet i kärnkraftsfrågan

Schweiz har bestämt sig. Tyskland har bestämt sig. Nu ska de avveckla kärnkraften. Sverige bestämde detsamma för 31 år sedan. Sedan dess har knappt ett vitten skett fast man bestämde att 2010 skulle kärnkraften vara avvecklad.
Istället står vi här med en velig grupp fega politiker som fortfarande varken vågar säga ja eller nej. Man hade chansen - men tog den inte, att bli världsledande på grön utveckling, förnyelsebar energi, omställning till ett hållbart samhälle. Vi kunde ha varit på god väg nu. Men istället sätter det rika Tyskland ner foten, beredda att investera och utveckla. Sverige betalar hellre av på statsskulden.

Varför fungerar inte Sverige?

Nu är vi där igen. SJ har klappat ihop, tågen går sönder och växlarna fryser. Det var ju det som skulle åtgärdas till den här vintern. Hörde SJ-chefen på radio idag som sade att förra vintern var den värsta på 150 år och risken för ny sådan vinter är minimal (hört talas om Harrisburg?)
Dessutom har han fel. Så sent som för 23 år sedan hade vi en vargavinter utan dess like, alltså 1987. Enligt min naturdagbok för det året hade vi minusgrader alla dagar i januari, februari oh mars, utom tre dagar i februari och det står att mars var rekordkall. Dessutom var det enormt mycket snö, vilket också gällde för åren dessförinnan, då vintrarna -82, -83, -84, -86 och -86 var ovanligt snörika och kalla i Stockholmstrakten.
Antingen är SJ-chefen väldigt ung eller så minns han inte av det enkla skälet att tågen faktiskt gick ändå. På den tiden fungerade det mesta i vårt samhälle, även om man faktiskt hörde talas om pendeltågseländet redan då (eller var det först på 90-talet?)
Och tågen är ju inte det enda som har problem. Sjukvården, åtminstone den oglamorösa vården av äldre fungerar inte heller, sjukhusen är överfulla, för man lade ju ner alla akutsjukhus på 90-talet och numera styr pengarna skolan, med betygsinflation som följd.
Just nu hör jag att Anders Borg äntligen börjar få kritik för sitt samlande av pengar på hög. Han har ett mål här i livet och det är att skriva av statsskulden. Men pengar på hög gör ingen nytta och resultatet blir istället uteblivna investeringar i vår gemensamma sektor.
Istället minskar han t ex pengarna till underhåll av tågtrafiken samtidigt som man förra året konstaterade att det var just brist på underhåll som orsakade mycket av kaoset då. Man får ständigt ta sig för pannan med den här regeringen vid makten.