Vad står republikanska partiet för egentligen?

Nu är republikanerna rädda. Tänk om Donald Trump blir deras presidentkandidat. Det kan bli slutet för det republikanska partiet.
Något som jag inte förstått när det gäller amerikansk politik är: Vad är egentligen ett parti? I de flesta länder betyder parti att ett antal personer går med för att de står bakom partiets idéer och att företrädarna gör klart vad partiet står för. Det finns en linje i partiet som dess representanter förväntas följa och föra fram. När det är val har partiet ett program som partiets representanter står bakom.
Detta tycks helt saknas i USA. Vad betyder egentligen att vara republikan (eller demokrat)? Har någon sett någon slags linje i det Donald Trump säger som också går igen hos andra republikanska kandidater? Visserligen vimlar det av urkonservativa kandidater, men den tydliga rasism som Trump står för, är den sanktionerad av partiet? Eller kan vilken dåre som helst ställa upp och säga sig vara republikan oavsett vad man tycker? Ja, uppenbarligen, är ju svaret. Men partiet är ju också representerat i kongressen och där måste väl ändå någon minsta gemensamma nämnare finnas?
Hur ska den hantera Trump? Om han, mot förmodan förhoppningsvis, skulle bli president får väl kongressen neutralisera honom. De har ju lyckats rätt bra med Obama.

Vad hjälper förbättrade tåg mot sliten järnväg?

SJ satsar nu stort på nya X2000. De har sänkt priserna för förstaklassbiljetterna och ska pressa tiden mellan Stockholm och Göteborg med ytterligare 4-7 minuter. Samtidigt får de en konkurrent på sträckan, när MTR sätter in tåg där.
Men så länge alla ska gå på samma gamla utslitna järnväg, där kontaktledningarna faller som käglor vid minsta blåst eller snöfall och växlarna slår fel, spelar aldrig så mycket komfort eller snabbhet någon roll. Särskilt inte om det nu ska gå fler tåg på den redan överbelastade linjen. De kommer inte att kunna köra fortare så länge järnvägen är så dåligt underhållen som nu och de olika bolagen inte kommunicerar med varandra.
Man kan väl inte räkna med att vår regering kommer att återförstatliga järnvägen. Då borde åtminstone komforten öka också i andra klass. Eller att biljettpriserna sänks där också, så att fler kommer att trivas på de stillastående eller försenade tågen.

Mer nyliberalism med Kinberg Batra?

Anna Kinberg Batra behandlas nu som den självklara nya ledaren för moderaterna i medierna. Uppenbarligen finns ett missnöje i de moderata leden med hur den förra ledningen skött internarbetet. DN idag funderar över vart partiet är på väg och vad Kinberg Batra står för.
Man kan fråga sig vad partiets missnöje består av. Är kommunfolket ute i landet missnöjda med den förda nyliberala politiken? Eller för att Reinfeldt inte brytt sig om att träffa dem på sina oändliga resor i landet?
Är det det förra måste man nog rädas Kinberg Batra. Hon verkar överförtjust i moderaternas nuvarande linje. Och får förre MUF-ordföranden Niklas Wykman mer inflytande kommer den nyliberala linjen att stärkas.
Men har inte Sverige fått nog av nyliberalism nu? Det kan flykten till SD tyda på. Förutom valresultater alltså.
Kanske har det borgerliga parti som tar avstånd från den nyliberala linjen störst chans av de borgerliga i nästa val. De brukar ju turas om att vara herre på täppan.

Kollektivtrafiken minskar i Stockholm

SL:s prognoser talar om en minskande andel kollektivresenärer i Stockholm. ” Andelen kollektivtrafikresenärer väntas dock inte öka i Stockholms stad. I Stockholms län väntas andelen kollektivresenärer minska, enligt SL:s prognoser. Anledningen är utbyggda vägar och ökade disponibla inkomster.

Under de senaste decennierna har kurvan gått nedåt för kollektivtrafiken i länet. Andelen kollektivresenärer är betydligt lägre i dag jämfört med 1980” skriver SvD.

M a o, tvärtemot vad alliansen påstår om sin gröna linje och Stockholm som en ”miljöhuvudstad”, bidrar M-politiken med jobbskatteavdrag och infrastruktursatsningar på vägtrafik, till en ökad miljöpåverkan.

I och för sig var det länge sen någon i styrande i Stockholms stad och län ville satsa på kollektivtrafik, så den vikande kurvan har också med den nyliberala tidsandan de senaste årtiondena att göra.

Och så länge alliansen sitter vid makten kommer den att fortsätta göra det.

Avdragslinjen det som återstår av alliansens politik

Det kanske är dags att avskaffa det ekonomiska Nobelpriset, som ju egentligen inte är ett nobelpris, men som likställs med detta eftersom det delas ut samtidigt med övriga vetenskapliga priser. Det är verkligen ett hån mot de vetenskapliga prisen att detta pris jämställs med vetenskap. Gång på gång visas ju att ekonomiska teorier inte håller och framför allt att de inte kan användas som empiriska mätare på verkligheten.
Nu sist är det Rogodd-Reinharts idéer om BNP-tillväxt och statsskuld som visat sig vara fel. Ja, tittar man på tillämpningen av dessa teorier kan ingenting visa sig mer fel än att strama åt på en hel kontinent samtidigt i hopp om att man ska minska statsskulden.
Tyvärr är vår finansminister helt inne på denna linje. Gör inget, är hans mantra. Rör inget som innebär kollektiv samhällskostnad. Däremot delar vi gärna ut skattemedel till enskilda individer. Investeringar är ett okänt begrepp i vår nya ekonomiska värld. Avdragslinjen är alliansens enda skönjbara politik.