Hyressveket

Nu börjar också Hyresgästföreningen och de allmännyttiga bostadsföretagen tala om marknadshyror. Ja, de kallar det "Stockholmshyror", men det förklarar inte bort vad det handlar om. Lägenheter ska poängsättas efter ett särskilt system så de blir mer "rättvisa", skriver de på DN Debatt.Bostadsborgarrådet Ann-Margreth Livh (V) säger att det är för att mota olle i grind och hindra ett totalt genomförande av marknadshyror. Men det kommer ändå att handla om chockhöjningar för en del hyresgäster.
På DNs ledarsida jublar man förstås. Där betyder inte ökad segregering, vilket kommer att bli ett bergsäkert resultat av en sådan här reform, ingenting. Ingen med en inkomst under 30 000 kommer att ha råd att bo i innerstan. Det hela blir ju ändå ett nollsummespel så länge det är brist på bostäder. De som inte kommer att ha råd att fortsätta bo på ett ställe kommer att byta med någon som ser sin chans att t ex nu få en av de få hyresrätterna som är kvar i innerstan efter alliansens påbjudna ombildningar. Men det ger ju inte dem som står utanför bostadsmarknaden fler lägenheter.
Och några som bor kommer att bli helt utan. Har väldigt svårt att tro att några hyror kommer att sänkas. Det är tragiskt att vi hyresgästers företrädare nu börjar backa om marknadshyror och att vänstern verkar gå med på det.

Vad står republikanska partiet för egentligen?

Nu är republikanerna rädda. Tänk om Donald Trump blir deras presidentkandidat. Det kan bli slutet för det republikanska partiet.
Något som jag inte förstått när det gäller amerikansk politik är: Vad är egentligen ett parti? I de flesta länder betyder parti att ett antal personer går med för att de står bakom partiets idéer och att företrädarna gör klart vad partiet står för. Det finns en linje i partiet som dess representanter förväntas följa och föra fram. När det är val har partiet ett program som partiets representanter står bakom.
Detta tycks helt saknas i USA. Vad betyder egentligen att vara republikan (eller demokrat)? Har någon sett någon slags linje i det Donald Trump säger som också går igen hos andra republikanska kandidater? Visserligen vimlar det av urkonservativa kandidater, men den tydliga rasism som Trump står för, är den sanktionerad av partiet? Eller kan vilken dåre som helst ställa upp och säga sig vara republikan oavsett vad man tycker? Ja, uppenbarligen, är ju svaret. Men partiet är ju också representerat i kongressen och där måste väl ändå någon minsta gemensamma nämnare finnas?
Hur ska den hantera Trump? Om han, mot förmodan förhoppningsvis, skulle bli president får väl kongressen neutralisera honom. De har ju lyckats rätt bra med Obama.

Annie Lööf - den sista ideologen

Säga vad man vill om Annie Lööf, men populist kan man inte kalla henne, till skillnad från flera andra ledande alliansföreträdare. Hon vidhåller stenhårt att riskkapitalbolag ska få fortsätta driva verksamheter inom vård, skola och omsorg och ta ut vinst. Och företag ska få skatteavdrag för att anställa. Det har kostat staten miljarder hittills. Vore bättre om stat och kommuner hade råd att anställa själva. Då finns inget vinstintresse heller.

Men Annie Lööf är en äkta ideolog. Hon vägrar se att hennes idéer skapar ojämliket, korruption och sämre kvalitet. Det är vad vi har sett hittills av riskkapitalbolagens framfart. Framför allt tar de ingen risk. Håvar hem vinsten och säljer till nästa s k riskkapitalist. Verksamheten kommer i andra hand.

Centerns idéer är udda i det svenska samhället. Vi minns ju alltför väl det av högsta ort sanktionerade idéprogrammet, som dock till stora delar fick skrotas när det mötte partiets gräsrötter.

Förhoppningsvis kommer dessa gräsrötter att rösta på något annat, när de ser att partiledaren håller fast vid sina extrema ståndpunkter som inte alls omfattas av majoriteten av svenska folket. Centern i dess nuvarande form har gjort sitt i svensk politik. Dags att lämna scenen.

Annie Lööf - en del av overklighetens folk

Nyss hörde jag Annie Lööf i Agenda. Och man ställer sig frågan: När var hon ute i verkligheten senast?
Hon talade sig varm för arbetskraftsinvandring. Kanada är hennes modell och Sverige skulle rent teoretiskt kunna ta emot 40 miljoner människor, "som skulle arbeta, starta företag och betala skatt" som hon uttrycker det.
Har hon aldrig frågat sig varför det inte redan är så, om det nu är så lätt som hon påstår. Enligt henne verkar man kunna fixa fram ett företag ur kappärmen. De enda som är intresserade av att starta företag i Sverige är riskkapitalister med världen som arbetsfält, som upptäckt att man knappt behöver något kapital om man ger sig in i den offentliga sektorn, för där bistår regeringen snällt med skattemedel till företaget. Och någon skatt här betalar man knappt.
Dessutom verkar Lööf inte kunna skilja på arbets- och flyktinginvandring. Det är naturligtvis jättebra om flyktingar kan få jobb, men det är väl tveksamt om de har kapital till att starta företag och deras skäl att komma hit är ju skyddsbehov i första hand.
I detta fall låter hon precis som sin företrädare och det hände ju ingenting då heller.