Annie Lööf - den sista ideologen

Säga vad man vill om Annie Lööf, men populist kan man inte kalla henne, till skillnad från flera andra ledande alliansföreträdare. Hon vidhåller stenhårt att riskkapitalbolag ska få fortsätta driva verksamheter inom vård, skola och omsorg och ta ut vinst. Och företag ska få skatteavdrag för att anställa. Det har kostat staten miljarder hittills. Vore bättre om stat och kommuner hade råd att anställa själva. Då finns inget vinstintresse heller.

Men Annie Lööf är en äkta ideolog. Hon vägrar se att hennes idéer skapar ojämliket, korruption och sämre kvalitet. Det är vad vi har sett hittills av riskkapitalbolagens framfart. Framför allt tar de ingen risk. Håvar hem vinsten och säljer till nästa s k riskkapitalist. Verksamheten kommer i andra hand.

Centerns idéer är udda i det svenska samhället. Vi minns ju alltför väl det av högsta ort sanktionerade idéprogrammet, som dock till stora delar fick skrotas när det mötte partiets gräsrötter.

Förhoppningsvis kommer dessa gräsrötter att rösta på något annat, när de ser att partiledaren håller fast vid sina extrema ståndpunkter som inte alls omfattas av majoriteten av svenska folket. Centern i dess nuvarande form har gjort sitt i svensk politik. Dags att lämna scenen.

Vi är på god väg mot Centerns idéer

Vi har redan en del av det samhälle som centern målar upp i sitt idéprogram. T ex platt skatt där den enda del som inte är platt är den statliga, som betalas av dem med en viss högre inkomst. Och det sticker väl i ögonen på centern att de välbeställda ska betala mer. Alla är ju lika. Eller hur?
DNs papperstidning kom med en nyhet idag om att Posten lämnar glesbygden. Det är inte lönsamt för ett vinstdrivande bolag att köra ut post till de få invånare som valt att bo utanför större orter. Posten, Postverket, kom till på 1600-talet som en service till alla medborgare, när fler och fler kunde läsa och skriva. Det grundade sig i samhällsnytta.
Sånt vill inte centern veta av. "Hela Sverige ska leva" var en gång centerns slogan. Men det är faktiskt inte lönsamt.  De talar visserligen om decentralisering, så där får de ett problem, men det viktiga är ju att allt är privat och staten ska inte lägga sig i om några missgynnas. Alla får klara sig bäst de kan.
Det är också betydelsen i förslaget som månggifte. Varför ska staten lägga sig i hur människor vill leva? Inget hindrar idag människor att leva i vilka konstellationer de vill. Skälet till att inte alla kan gifta sig med alla handlar om arvsrätten och den vill C också avskaffa- Och här kommer vi åter till detta med gynnas och missgynnas. Här kan man gynna vissa barn och missgynna andra. Den rätten ska väl alla ha!
Och föräldrarna ska bestämma vad barnen ska lära sig. Skolor kan se ut hur som helst (och det gör de ju nästan idag så vi är på god väg).
Programmet kanske inte är helt omöjligt. Se bara vad alliansen åsdtadkommit i denna riktning bara på sex år. Det kanske handlar om några få mandatperioder till så är vi där. Om Centern finns kvar då förstås.

Annie Lööf har skjutit sig i foten

Det är på tiden att Annie Lööf tar bladet från munnen i samband med diskussionen centerns förslag till  idéprogram. Ett program som mer liknar manuset till en personalfest.
Det verkar ju väldigt märkligt att partiledaren inte åtminstone tittar igenom förslaget innan det går ut på remiss till distrikten. Då kunde hon ju direkt ha fört bort frågor som inte finns i sinnevärlden för vanliga centermedlemmar. Lite riskminimering. Hon har tydligen sett förslaget innan, men uppenbarligen inte reagerat över förslagen, vilket verkligen visar att de extrema förslagen inte är främmande för henne.
Först nu, när hon förstått vilket rabalder förslaget väckt, tar hon avstånd och instämmer i att mer socialt engagemang behövs etc. Hur trovärdigt är det?
Att vilja ha debatt är inte detsamma som att sälja ut grundtankarna i partiet. Annie Lööf blir aldrig en ny Gunnar Hedlund (han som ständigt varnade för att inte sälja skinnet innan björnen var skjuten. Nu verkar ledaren snarare ha skjutit sig i foten.

M omsätter inte sitt program i praktiken

Så har moderaterna kommit med ett nytt idéprogram. Istället för "den enda vägen" är man nu "det enda arbetarpartiet". Man kan tro att man fått ett socialdemokratiskt program i händerna. Trygghet och rättvisa är moderaternas värdegrund.
Ingen som läser detta kan tro att det här partiet regerat i fem år i det här landet. Men vänsterretoriken fortsätter med oförminskad styrka. Trovärdighetsproblemen ökar dock hela tiden.
Och så vill man framställa sig som ett miljöparti. Högtravande ord om biologisk mångfald staplas på varandra. Men förslagen handlar om att driva mer kommersiell verksamhet i nationalparker och se över allemansrätten. Och rovdjurspolitiken har vi redan sett för mycket av.
T o m boregerliga ledarskribenter kallar moderaterna idéfattiga. Nu har de t o m övertagit oppositionens politik. Men alla som ser sig omkring ser det systemskifte Adelsohn efterlyste på sin tid. Och inte ens han verkar glad över resultatet numera.