I Reinfeldts stillsamma pragmatism

Ibland blir man hemmablind. Det har uppenbarligen drabbat Erik Helmersson på DNs ledarsida idag. Han skriver om ideologi. Han menar att "Stillsam pragmatism snarare än vildsint idéstrid tycks vara den svenska lagomkulturens modell." Så kan det ju tyckas om man beskriver dagsläget i Sverige som "Thatcher- och Reaganismens årtionden, men deras svenska arv blev föga mer än några hundralappar mindre i skatt och möjligheten att välja vårdcentral."
Är det så DNs ledarskribenter ser det systemskifte som ägt rum i Sverige de senaste åtta åren? Eftersom de inte är drabbade kanske det undgått dem att hela socialförsäkringssystemet är urholkat, med konsekvensen att man måste bli utfattig för att komma i åtnjutande av samhällets stöd. Däremot kan man få bidrag via rot och rut för diverse heminredningsdetaljer.
Några hundralappar i sänkt skatt. Ja, om man är låginkomsttagare. Har man högre lön handlar det om tusenlappar. Ju högre desto mer. "Några hundralappar betyder ju mycket för en låginkomstfamilj" som någon i alliansen uttryckte det utan att förstå sin cynism.
Att sen hela det offentliga samhället gjorts om till privat marknad verkar också ha undgått Erik Helmersson. Inte bara att välja vårdcentral, utan också att välja nästan allting annat inom den offentliga sektorn, inklusive tågresor och bilbesiktning. Med därtill hörande kostnader, både för den enskilde och samhället.
Man kan också välja att köpa sin allmännyttiga bostad. Däremot inte att behålla den som hyresrätt. Det avgör ens köpglada grannar. Att överhuvudtaget få en bostad utan att skuldsätta sig upp över öronen, finns däremot knappt på kartan.
Allt detta är ideologi. Fredrik Reinfeldt presenterade den i sin bok "Det sovande folket" 1993 och har sedan han fick makten gjort allt för att förverkliga sina idéer. Och han har lyckats riktigt bra eller hur?

Bo Lundgren: Kejsaren är naken

Reinfeldt har gjort det som Bo Lundgren, förre moderatledaren, drömde om. Han har sänkt skatterna mer än Lundgren föreslog och han har genomfört det systemskifte som moderaterna alltid velat ha.

M a o; det finns inga nya moderater. De lyckades värva nyspråksexperten Per Schlingman som paketerade in den gamla moderatpolitiken i nya ord. Alltför många märkte försent vad som stod på. Men nu börjar det sovande folket vakna.

Få tror längre på Reinfeldts sifferexercis och hans ord om att fler är i jobb och att privatiseringar och utförsäljningar ger bättre och billigare tjänster. Nu ska M i ett sista desperat försök satsa på skola och välfärd för till Reinfeldts förvåning verkar folk hellre vilja prioritera det än skattesänkningar.

Förhoppningsvis är han försent ute.

Räkna med fortsatt utanförskap

Nu dyker Reinfeldt upp igen. Han har varit helt osynlig hela sommaren och de flesta verkar tro att det är Carl Bildt som bjudit in Obama.

Och vad har han då att komma med? Ytterligare ett jobbskatteavdrag! Vilken överraskning! Svensk välfärd går på knäna, men det enda moderaterna vill är att sänka skatten (och med jobbskatteavdragens uppbyggnad gynnas högre inkomsttagare mest vad än Reinfeldt säger). Precis som de alltid velat. Nu låter Reinfeldt som en repris av Bo Lundgren.

Ja, Reinfeldt har fått sitt systemskifte enligt sin märkliga bok ”Det sovande folket”. Nu återstår bara lite finputsning och ytterligare skattesänkningar.

Svenskarna kan m a o räkna med fortsatt utanförskap för stora grupper medan statsministern sover vidare.

Anders Borg har gått i opposition

Anders Borg menar att oppositionen svartmålar Sverige. Det visar hur totalt blind man blir i finansdepartementets korridorer, långt från verkligheten. Det behövs ingen svartmålning Anders Borg. Det systemskiftade Sverige är ett annat land, med utslagning, ökade klyftor, Europas värsta ungdomsarbetslöshet och massarbetslöshet i övrigt, offentliga system som sugs ut av riskkapitalister under den förmenta valfrihetens flagg och en skola där resultaten störtdykt. Det är ingen svartmålning Anders Borg, det är verkligheten.
Därför försöker Anders Borg desperat blanda bort korten. Man kan tro att det är han som är i opposition. Hur ska oppositionens regeringsalternativ se ut, det är den enda fråga vi ska ställa ända till valdagen, säger han. Ett bra besked till väljarna. Vi vet redan att regeringen knappt gör något och om de gör det är det alldeles för sent. Och nu ska de fram till valdagen tjata på oppositionen istället för att föra egen politik. Men det kan de ju förstås inte och resultatet av det de gjort är förödande.
Ett femte jobbskatteavdrag någon gång i framtiden är alliansens löfte till väljarna denna gång. Men förhoppningsvis kommer verkligheten att tala på valdagen.

Reinfeldt törs inte ta debatten om systemskiftet

Statsministerns arrogans tar sig nya uttryck. Nu vägrar han debattera med Löfven för att Löfven inte presenterat ett regeringsalternativ.
Reinfeldt säger: – Det är viktigt att komma ihåg att alla sammanhang där jag uppträder så förväntas jag stå till svars för den samlade regeringspolitiken. Den samlade regeringspolitiken utgörs av fyra partier som under valet 2010 fick 49,4 procent av väljarnas stöd. Då vill jag naturligtvis veta om jag ska möta någon i en debatt: vad representerar den personen".
Ja, det är klart att Reinfeldt måste representera regeringen nu. Men det betyder inte att hans regeringsalternativ kommer att bli detsamma som det ser ut nu. Med C och KD utanför riksdagen står också Reinfeldt inför andra alternativ.
Och Löfven vill gå fram på egna meriter precis som den övriga oppositionen. Det betyder inte att man inte kan bilda ett regeringsalternativ beroende på hur valresultatet kommer att se ut.
I själva verket är detta bara en undanflykt för Reinfeldt för att slippa debattera sin misslyckade politik. Han måste försvara systemskiftet han åstadkommit om nu Löfven skulle våga angripa denna Reinfeldts svagaste punkt. Vi har redan ett mycket nyliberalt samhälle och det sovande folket börjar vakna.

Sverige är fortfarande ett socialdemokratiskt land

Vi lever fortfarande i ett samhälle präglat av socialdemokraterna. Nej, det gör vi ju inte i verkligheten, men i retoriken är vi fortfarande ett socialdemokratiskt land. Moderaterna bedriver socialdemokratisk retorik, medierna är upptagna med socialdemokraternas problem, alternativt beskriver regeringens agerande som om retoriken vore verkligheten.
Inte minst Peter Wolodarskis krönika i dagens DN tyder på detta. Han utgår från undersökningar gjorda av samhällsvetare óch opinionsinstitut, som säger att svensken inte längre vill inordna sig i kollektiv utan vill kalla sig politiskt oberoende.
Men även som politiskt oberoende har man ju värderingar. Och jag hävdar att de är fortfarande i hög utsträckning de som byggde socialdemokratin. Det började gå utför för sossarna när de satte igång med avregleringar och privatisering. De föll för nyliberalismens språk och många sossar började låta som, om inte Reagan och Thatcher, så Tony Blair.
De s k nya moderaterna insåg att det inte fungerade att tala om systemskifte och skattesänkningar. Så man tog till en socialdemokratisk retorik - och se det fungerade! Men inte ens Peter Wolodarski verkar tro att det kommer att göra det i längden. Han skriver: "Receptet har i sin mer skruvade schlingmannska form banat väg för en idélöshet och ett pr-tänkande som skadar svensk politik och i förlängningen slår tillbaka mot Moderaterna. Men än så länge fungerar strategin. M:s målmedvetna pragmatism och nedtoning av sitt historiska arv passar de snabbfotade väljare som mer bryr sig om åsikten än från vilket håll den kommer, som mer intresserar sig för människorna som bär upp partiet än själva partiet."
Det är därför vi nu ser så många hyllningsartiklar till Borg och Reinfeldt. Det gäller att tala om hur bra de är för Sverige, så att de "oberoende" väljarna röstar på person istället för politik. När såg ni senast en kritisk artikel om Borg eller Reinfeldt (eller om alliansen överhuvudtaget)?
För att inte tala om tjatet om förnyelse. Det finns inga nya moderater och när sossarna förnyade sig på 90-talet och blev mer liberala började det gå utför.
Och ju mer verkligheten börjar likna 30-talet, desto mer tillämplig blir ju den verkliga vänsterpolitiken.

DN språkrör för Schlingmans propaganda

En ledarskribent på DN, Martin Liby Alonso, menar att socialdemokraterna är vilse i verkligheten.
Han skriver bl a: Den förlegade synen på Moderaterna innebär dessutom att S konsekvent tolkar regeringspolitiken som ett försök till nyliberalt systemskifte. Men bilden av ett Sverige med krossad välfärdsstat och en politik som endast gynnar de rika rimmar illa med de flesta medelinkomsttagares vardag. För dem har alliansens politik inte inneburit några stora förändringar i välfärdsutbudet. Och de har tack vare jobbskatteavdrag fått mer i plånboken."
Det är möjligt att den medelklassgrupp Martin Liby Alonso tillhör, inte ser vad som händer i Sverige idag eller bryr sig för den delen. Men för en ganska stor grupp har moderaternas systemskifte inneburit att socialförsäkringarna trasats sönder vid sjukdom och arbetslöshet, vård, skola och omsorg har skinnats in på benen för att vinsterna ska bli så stora som möjligt med sämre resultat som följd och för dem som inte har tillräckligt hög lön eller pension har pengarna i plånboken minskat.
DN-journalisterna tillhör ju den grupp som gynnats av alliansens politik. De gläder sig åt sina RUT-avdrag och jobbskatteavdrag. Men det är svårt att tro att Liby Alonso är så blåögd så han verkligen tror att det finns några nya moderater vars syfte är att upprätthålla välfärdsstaten. Istället tillhör han den lobby som via Sveriges största morgontidning hjälper till att hålla Per Schlingmans propagandamaskineri igång.
Ett annat ledarinlägg i dagens tidning hyllar den gamle nyliberalen Ronald Reagan. Tala om att vara traditionalistisk. Se hur det ser ut i USA idag. Och vi är på god väg med moderaterna vid rodret.

M omsätter inte sitt program i praktiken

Så har moderaterna kommit med ett nytt idéprogram. Istället för "den enda vägen" är man nu "det enda arbetarpartiet". Man kan tro att man fått ett socialdemokratiskt program i händerna. Trygghet och rättvisa är moderaternas värdegrund.
Ingen som läser detta kan tro att det här partiet regerat i fem år i det här landet. Men vänsterretoriken fortsätter med oförminskad styrka. Trovärdighetsproblemen ökar dock hela tiden.
Och så vill man framställa sig som ett miljöparti. Högtravande ord om biologisk mångfald staplas på varandra. Men förslagen handlar om att driva mer kommersiell verksamhet i nationalparker och se över allemansrätten. Och rovdjurspolitiken har vi redan sett för mycket av.
T o m boregerliga ledarskribenter kallar moderaterna idéfattiga. Nu har de t o m övertagit oppositionens politik. Men alla som ser sig omkring ser det systemskifte Adelsohn efterlyste på sin tid. Och inte ens han verkar glad över resultatet numera.

Blev systemskiftet som ni ville?

Nu har också SNS kommit fram till att privatiseringar inte ökar kvalitet eller effektivitet i välfärden, något som väldigt många av oss upptäckt för länge sen. Men för de flesta företag som gett sig in i välfärdsbranschen har varken kvalitet eller effektivitet varit målet, utan som för alla företag - vinst. Och det blir ju extra intressant när det inte ens är ens egna pengar som genererar denna vinst utan våra. Det är inte samma sak när kommunen köper möbler från ett tillverkningsföretag som när man upphandlar vård, skola och omsorg. Och det fanns faktiskt valfrihet i t ex skolan redan före privatiseringshysterin, med olika pedagogiker och inriktningar. Privatiseringarna har bara inneburit att pengar som kunde gått till välfärd i offentlig regi nu slösas bort på företag med oseriösa verksamheter (jag säger inte att alla är oseriösa).
Det måste vara deprimerande för alliansen att ständigt få höra att deras visioner slår fel. Eller det kanske är just den haltande och osystematiserade välfärdssektor vi nu har, som är deras vision. Systemskiftet blev precis som vi ville, kanske de konstaterar. Frågan är hur Schlingman ska lyckas beskriva det som stor social ingenjörskonst.

Reinfeldt låter som Bo Lundgren

Nu känner man igen de gamla moderaterna, nu när de inte hittar fler saker att sno från socialdemokraterna. Reinfeldt börjar låta som Bo Lundgren: sänk skatten, sänk skatten, sänk skatten. Det är ju ändå det interna huvudbudskap som gällt hela tiden.
Det finns inga bevis för att det s k jobbskatteavdraget ger fler jobb. Reinfeldts utgångspunkt verkar vara att folk arbetar deltid och i lösa projektanställningar för att de är lata och inte vill jobba. "Jobbskatteavdraget ska motivera låginkomsttagare att arbeta mer" som han uttrycker det. Han tycks inte ha fattat att väldigt många i deltidsarbete och projektanställningar har det för att de inte tillåts få heltid eller fast jobb. Det är inte hos individen problemen ligger, men det är möjligt att en uppväxt i Täby eller liknande, ger denna feodala världsbild, att underklassen per definition är lat.
Å andra sidan är det inte av omsorg om låginkomsttagarna som Reinfeldt vill sänka skatten. Det är som vanligt för att gynna de redan gynnade. För även om en hundralapp eller två landar i en låginkomsttagares plånbok ökar summan ju högre inkomst man har. En omvänd progressivitet m a o, som ökar inkomstklyftorna istället för grundidén i det progressiva skattesystemet.
Däremot kan man höja andra skatter som alla får betala. Det drabbar förstås de lägst avlönade mest och deras hundralapp är snart uppäten. Den välbeställda medelklassen har råd. De får ändå pengar över till konsumtion av mindre nödvändiga prylar.
Men nu kan inte socialdemokraterna hota med systemskiftet längre. Det är redan här. Har man något svar på dess problem?

Skärpning. Gå till attack rödgröna!

Ännu en deprimerande opinionsundersökning har redovisats med alliansen i ledning. Vare sig det stämmer eller inte kan man ju fråga sig vad de rödgröna håller på med, Varför kan de inte ta initiativet och vara lite proaktiva? Snart är det dags för politikerveckan i Almedalen. Då måste de rödgröna gå på offensiven och börja prata om systemskiftet (och kalla det för det) och sätta in alliansens (dvs moderaternas) politik i sitt långsiktiga sammanhang.
Hur moderaterna angripit fundamenten i den svenska modellen (a-kassan och därmed facket, sjukförsäkringarna och privatiseringarna som ska slå undan viljan att satsa gemensamma skattemedel på den offentliga sektorn) och nu sakta men säkert skapar ett alltmer ojämlikt samhälle av amerikansk/brittisk modell.
Så skärp er nu rödgröna! Det här vill vi höra i Almedalen.

Ja blir nej i centerns värld

Dagens ledare i Aftonbladet om centern är verkligen helt suverän. Partiet som säger ett och gör motsatsen. Ett ja till kärnkraft gör att ingen vill satsa på den, ett ja till valjakt räddar valar, jakt på utrotningshotad varg gynnar biologisk mångfald.
Detta är dock inget som centern är ensamma om i alliansen, de är bara inte lika skickliga som moderaterna. Moderaterna har ju inte gjort något annat under mandatperioden än att tala om välfärden samtidigt som de monterar ned den.
Men det kanske räcker med att centern hamnar under spärren för att stoppa systemskiftet. Ingen kan ju ta dessa narrar på allvar. Hoppas man.

Reinfeldt är som kungen

Hur många gånger kan Sifo eller andra opinionsinstitut på diverse mediers uppmaning fråga vem de vill se som statsminister - Mona Sahlin eller Reinfeldt?

Det talar ju för att man inte har någon vettig politik att komma med, utan måste lita till personpolitik/journalistik. För även om många inte gillar Mona Sahlin, kanske de ändå föredrar en rödgrön regering framför fortsatt systemskifte. Folk kanske gillar Reinfeldt som person eller som frontfigur, ungefär som kungen, men vill de ha moderat politik? Många opinionsundersökningar, inte minst den större SCB-undersökningen visar ju att folk, trots Mona Sahlins impopularitet, är beredda att ge de rödgröna en chans. Och jag förstår dem.

Centern behövs inte

Idag skriver DN att välfärden aär viktigast för väljarna enligt DN/Synovate. Men bra då vet de rödgröna vad de ska fokusera på. De ska tala om nedmonteringen av välfärden och systemskiftet. Oerhört viktigt att de använder de begreppen för det är precis vad den här regeringen håller på med. Inte minst viktigt att klargöra för dem som fortfarande mot alla odds håller fast vid centern av gammal vana.
Det var trots allt en folkrörelse en gång. Idag har de helt förlorat sitt existensberättigande eftersom de för en alltigenom moderat politik och alltså inte behövs.

Se systemskiftet i vitögat

Äntligen börjar några i oppositionen vakna till liv och inse vad som håller på att hända - nämligen att det finns långsiktiga ideologiska teorier bakom alliansens politik. Deras attacker på a-kassan och sjukförsäkringarna är ingen slump. Sven-Eric Österberg och Wanja Lundby-Wedin har förstått att alliansen vill skapa en låglönemarknad (debattartikel i AB idag. Enligt alliansens utsago för att skapa jobb, men vad de önskar är att sänka både löner och skatter.
Men de får inte ens medhåll av Stefan Fölster på Svensk Näringsliv om detta.
AB skriver: "För Anders Borgs tidigare statssekreterare Per Jansson, i dag avdelningschef på Riksbanken, är sambandet självklart.
– Ett ökat arbetskraftsutbud innebär att fler människor konkurrerar om samma jobb och det ger en allmän press nedåt på lönerna. Därigenom kan sysselsättningen öka
Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt näringsliv, tror inte att regeringen vågar berätta sanningen:
– De har varit rädda för att de inte kan förklara det här sambandet. En lönesänkning låter farligt."
Schlingman förnekar detta och säger: "– Är det något som är tydligt i Sverige är det att här sänks inte löner. Det är inte vår bevekelsegrund. Vi tror att effekten snarare finns i att fler människor aktivt söker arbete och att i kombination med det föra en politik för att öka kompetensnivån".
Men vi vet ju att alliansen har motarbetat vidareutbildning kompetensutveckling t ex genom att minska Komvuxplatserna.
Det är i dessa frågor oppositionen måste sätta in stöten. Visa på att systemskiftet redan är här. Flytta fokus från individnivån och att folk ska söka jobb. Problemet är ju att det inte finns tillräckligt med jobb. Det är ju där man måste börja. Att jaga ut sjuka människor på en arbetsmarknad där inte ens välmeriterade får jobb visar på en otroligt cynisk människosyn.
Lundby-Wedin och Österberg har rätt när de säger "tro dem inte". Nej, tro aldrig på alliansen, de har ljugit sig genom fyra års regeringsinnehav. Verkligheten har börjat tala.

Börja tala om systemskiftet!

Nu börjar det bli riktigt allvarligt. Moderaterna är större än s och alliansen leder i den senaste opinionsundersökningen.
Det är dags att sluta med sifferbollandet och börja tala om systemskiftet. Istället för att grotta ner sig i diskussioner om enskilda skattesatser och höjningar och sänkningar av diverse avgifter måste de rödgröna ta ett helhetsgrepp på hur samhällsutvecklingen ser ut med alliansen.
Alliansen, läs moderaterna, har på ett subtilt sätt och med ett språkbruk som talar om motsatsen, börjat montera ned de viktigaste byggdelarna i välfärdssamhället. Man har försvagat fackföreningarna genom att sänka a-kassan och höja avgifterna, vilket fått framför allt de som har störst behov och minst råd att vara med i facket (skapar låglönemarknad vilket är önskvärt i ett nyliberalt samhälle). De har också försämrat sjukförsäkringen med de konsekvenser vi sett för många sjuka människor. Man vill öppna för privata försäkringar för att minska viljan hos den välbeställda medelklassen att bidra till gemensamma lösningar.
Därutöver ska den offentliga sektorn privatiseras och det gör man så sakteliga, med skattemedel som alltså förs över från det allmänna till det privata. Och i privat regi försvinner offentlighetsprincip, meddelandeskydd för de anställda m m. Ansvarsutkrävande försvåras. Vi har redan sett flera fall av korruption bland dessa företag (det är lättare att upptäcka eventuell korruption inom det offentliga).
Och så skattesänkningar som mest gynnar de mest välbeställda.Exemplen kan göras betydligt fler.
Men det är som sagt helheten i systemskiftet som måste kommuniceras och de allt större klyftor vi fått i samhället pga den förda politiken. Köper det svenska folket det moderata nyspråket ännu en gång? Vill vi verkligen ha det här samhället?

Valet handlar om samhällssystem

Jag storknar om en debatt till handlar om skatter och skattekronor hit eller dit. Ständigt trillar politikerna, framför allt socialdemokraterna, dit och börjar rabbla siffror. Det skiljer 2 miljarder mellan alliansen och de rödgröna i skattefrågor. Att det ska vara så svårt att hålla sig till vad skatterna ska betala. Är det systemskifte eller fortsätt välfärd för alla? Det är faktiskt det som är den stora skiljelinjen.
Journalisterna verkar också helt förblindade av sifferexercisen istället för att se att det är två olika sorts samhällen vi talar om.
Istället rabblas siffror och avslutas med "vem vann debatten" och då handlar allt om kroppsspråk och personfixering.
Jag står inte ut med fler debatter av den här kalibern och medias s k analyser efter dem. Men att prata hela samhällssystem är väl för komplicerat för dagens mediafolk? Väskor, hårfärg och ansiktsuttryck är vad analysen handlar om. Och en evig sifferexercis som ingen orkar följa eller komma ihåg.

Alliansens dilemma

Efter några dagars insupande av den annalkande våren kan man åter ta del av nyhetsflödet och glädja sig åt nyheten att de rödgröna drar ifrån i Sifos opinionsmätning.
Väljarna går inte längre på alliansens retorik. De har ju skapat ett dilemma åt sig själva genom att föra en för dem själva mycket lyckad politik. Det systemskifte som snabbt äger rum nu är ju precis vad de ville åstadkomma. Deras problem är dock att ur väljarnas synpunkt är den helt misslyckad. De har ju gjort precis motsatsen till vad de sagt att de ska göra. I längden går det inte att använda vänsterretorik och föra högerpolitik.