Ekeröborna värnar valfriheten

Äntligen en positiv nyhet. Ekeröborna har röstat nej till försäljning av allmännyttan i sin kommun. Att man ens övervägt att sälja i denna kommun är det optimala hyckleriet från de ledande moderaterna. De brukar tala högt och brett om valfrihet och att människor måste få välja sina liv. Hur otroligt det än kan verka för moderaterna vill en majoritet av Ekeröborna att denna valfrihet ska finnas kvar för dem som vill bo i allmännyttan.
Ekerö är en kommun med nästa bara villor och radhus. Att göra det möjligt för ungdomar att bo kvar i kommunen sen de flyttat hemifrån är bara ett skäl att ha flera boendeformer. Andra är att alla faktiskt inte kan/vill äga sin bostad, utan vill lägga sina pengar på annat.
Att bli såld till en privatvärd känns inte heller bra. Då försvinner insynen, lägenheter kanske inte lämnas till bostadsförmedlingen etc.
Nu får vi bara hoppas att kommunledningen också tar hänsyn till att de som röstat, även om de bara var 45 procent, ändå är de som är engagerade i frågan och att många förmodligen också bor i Ekeröbostäder.

Alliansen vill privatisera hela bostadsmarknaden

Alliansen fortsätter oförtrutet sin utförsäljning av allmännyttan. Överallt i stockholmsområdet måste hyresgäster kämpa för att behålla sin hyresrätt. Och detta trots att bristen på hyresrätter redan är skriande. Företag slutar etablera sig, ungdomar kan inte flytta hemifrån.
Och får man inte hyresgästerna att köpa erbjuds bostäderna till privata företag. Ekerö kommun kommer nu att folkomrösta om sina allmännyttiga bostäder.
Med vilken rätt, frågar man sig, tvingar man andra att skuldsätta sig? Moderaternas paradord valfrihet, betyder ju bara valfrihet för dem som har pengar. Vi som vill bo i allmännyttan fråntas vår valfrihet. Antingen måste vi skuldsätta oss för att bo kvar (och tänk om man inte får lån), bli hyresgäst hos grannarna som man just stridit med om ombildning, eller tvingas flytta.
Stan är full av bostadsrätter. Alla som vill kan gå in på den marknaden och köpa.
Men då är argumentet att "man får köpa billigare" om man ombildar. Samtidigt som de allmännyttiga företagen påstår sig sälja allmännytta till privatvärdar för att få pengar till nya hyresrätter. Då kan det väl knappast vara lönsamt att låta hyresgästerna köpa billigare.
Det finns ingen logik i det här agerandet, bara ideologi.
Den ideologin håller på att göra Stockholm till en totalt segregerad stad. Och precis som med all annan försämring av välfärden kommer alliansen att upptäcka att det i längden kostar mer än det smakar. Men det kanske inte märks om man bor i överklassghettot.

En kår att skämmas för

Jag måste rikta uppmärksamheten mot en klockren krönika om journalistdrevet mot Juholt som Maria-Pia Boëthius skriver i senaste ETC.
Hon skriver bl a:
"Själva försäkrar de [journalisterna min anm]att allt gått rätt till och att Juholt har sig själv att skylla. Utifrån ser det inte klokt ut. Medan klyftorna ökat mest i Europa i Sverige, människor lider svårt av att utförsäkras och den ena skandalen efter den andra som gäller privatisering och utförsäljning pågår, de unga är arbetslösa på en nivå som är en nationell tragedi, skolor säljs på blocket, medan sjukhusen är överfulla och Sverige har färre sjukhusplatser per invånare än andra länder i Europa, förtidspensionerna fördubblats och skolkunskaperna minskat, medan vi är på väg in i en ekonomisk kris och klimathotet tilltar och bankerna uppför sig som arroganta penningpåvar, inte sänker räntor och slutar hantera kontanter och medan inget annat land låter riskkapitalister köpa upp skolor och sjukhus och göra jättevinster på skattepengar, så har den svenska journalistkåren drevat mot Håkan Juholt, oppositionsledaren, sen i mars förra året och gjort det till den politiska huvudfrågan i Sverige i tio månader.
Samtidigt får vi läsa hyllningsartiklar om alliansens ministrar som liknar det gamla Östeuropas politbyråmaterial. Det verkar röra sig om en massförträngning hos journalistkåren. I Sverige ligger nu den politiska, ekonomiska och mediala makten i samma händer – och de är inte Juholts – och då borde fria journalister granska de styrande, den ekonomiska makten och mediemakten som aldrig tidigare. Istället gör de tvärtom. De granskar sönder förlorarna och klagar på att det inte finns någon opposition. Medan oppositionen måste ägna all tid åt att hålla undan för mediedrevet."
Visst nämndes ovanstående händelser, men aldrig att de ansvariga får stå till svars. Journalisterna klarar visst inte att gå på de ansvariga inom alliansen. Filippa Reinfeldt kommer undan Serafenförsäljningen med att skylla på en kollega. Det var Arkelsten som fick stå till svars för moderaternas historieförfalskning och henne skrattade man åt, som om hon var dum i huvudet och inte förväntades veta bättre. Men programmet är självklart sanktionerat på högsta ort. Ingen går på partileledaren.
Maria-Pia Boëthius tycker journalisterna bör skämmas. Själv är jag glad att jag lämnat kåren.

Löfvén attraherar M och SD

Stefan Löfven får nog anses vara ett högerkort. I alla fall om man ska tro opinionschefen på United Minds, Carl Melin, som skriver i ett debattinlägg att sossarna nog kan ta röster från både M och SD.
Det är ju knappast smickrande för socialdemokraterna om det är huvudfienderna man attraherar. Men visst, en medelålders man med arbetarbakgrund kanske kan appellera till en del av SDs grabbiga väljare.
Undersökningar visar att partiledaren är mycket viktig för hur folk röstar, speciellt bland dem som inte är speciellt förankrade i någon ideologi eller politisk övertygelse.
Man kan ju inte påstå att Stefan Löfven känns särskilt karismatisk. Tror aldrig jag hört honom tala fast han visst varit statsråd. Men för vad?
Nå, nu får han komma fram ur garderoben. Låt oss hoppas att han inte har något mer därinne.

Sverige är fortfarande ett socialdemokratiskt land

Vi lever fortfarande i ett samhälle präglat av socialdemokraterna. Nej, det gör vi ju inte i verkligheten, men i retoriken är vi fortfarande ett socialdemokratiskt land. Moderaterna bedriver socialdemokratisk retorik, medierna är upptagna med socialdemokraternas problem, alternativt beskriver regeringens agerande som om retoriken vore verkligheten.
Inte minst Peter Wolodarskis krönika i dagens DN tyder på detta. Han utgår från undersökningar gjorda av samhällsvetare óch opinionsinstitut, som säger att svensken inte längre vill inordna sig i kollektiv utan vill kalla sig politiskt oberoende.
Men även som politiskt oberoende har man ju värderingar. Och jag hävdar att de är fortfarande i hög utsträckning de som byggde socialdemokratin. Det började gå utför för sossarna när de satte igång med avregleringar och privatisering. De föll för nyliberalismens språk och många sossar började låta som, om inte Reagan och Thatcher, så Tony Blair.
De s k nya moderaterna insåg att det inte fungerade att tala om systemskifte och skattesänkningar. Så man tog till en socialdemokratisk retorik - och se det fungerade! Men inte ens Peter Wolodarski verkar tro att det kommer att göra det i längden. Han skriver: "Receptet har i sin mer skruvade schlingmannska form banat väg för en idélöshet och ett pr-tänkande som skadar svensk politik och i förlängningen slår tillbaka mot Moderaterna. Men än så länge fungerar strategin. M:s målmedvetna pragmatism och nedtoning av sitt historiska arv passar de snabbfotade väljare som mer bryr sig om åsikten än från vilket håll den kommer, som mer intresserar sig för människorna som bär upp partiet än själva partiet."
Det är därför vi nu ser så många hyllningsartiklar till Borg och Reinfeldt. Det gäller att tala om hur bra de är för Sverige, så att de "oberoende" väljarna röstar på person istället för politik. När såg ni senast en kritisk artikel om Borg eller Reinfeldt (eller om alliansen överhuvudtaget)?
För att inte tala om tjatet om förnyelse. Det finns inga nya moderater och när sossarna förnyade sig på 90-talet och blev mer liberala började det gå utför.
Och ju mer verkligheten börjar likna 30-talet, desto mer tillämplig blir ju den verkliga vänsterpolitiken.

Jämnt vid val om blocken består

De som refererar till SCBs senaste mätning och säger att alliansen leder med 48,4 procent mot socialdemokraternas 44,6 har ju ändå inte riktigt rätt. Om det varit val idag skulle alliansen nämligen också bara ha 44,6 procent, eftersom kd med sina 3,8 procent hamnar under riksdagsspärren.
Så läget kanske inte är helt dystert. Å andra sidan vet man ju inte vart miljöpartiet är på väg. De verkar mer intresserade av uppgörelser med moderaterna nuförtiden, vilket måste verka märkligt för, inte minst, de förra språkrören.
Det är väl bara att hoppas att Jonas Sjöstedt blir ny vänsterledare. Han verkar i alla fall veta vad han talar om. Juholt bara studsar hit och dit.
Men det är två och ett halvt år kvar till nästa val. Mycket kan hända tills dess.

Tvångslag räddar Carema m fl

Stockholms kommun går med miljoner i vinst. Ändå ska det sparas på äldrevården. Och på gymnasielärare. Och i sjukvården. Hur är det möjligt att vi de senaste tjugo åren, genom låg- som högkonjunktur endast har hört ordet spara så fort det handlar om offentliga tjänster? De äldre blir allt fler, och de blir allt äldre, men också sjukare. Ändå drar samhället in på vården? VArför?
Därför att det inte är offentliga tjänster längre. Visserligen drivs de med skattemedel, men dessa medel har vi ju i höst fått lära oss, går till skatteparadis, bonusar och miljonlöner, medan verksamheterna lider sotdöden. Så därför sparas det hela tiden på dessa verksamheter. Inte en extra blöja får spenderas och ta vinst från de s k utförarna.
Och nu vill moderatregeringen dessutom pracka på de kommuner som ännu bedriver hemtjänst och hemsjukvård i egen tjänst, tvinga dem med en lag, att ta in privata utförare. "Valfrihet ska vara rättvist", menar företrädare från höger till höger. Medan människorna på bygden säkert betackar sig efter vad de fått höra. Finns det möjlighet att välja bort dessa roffarföretag? Eller är det dags att ta fram ättesprutan?

Lockpriser kvar på hyresrätter

Lockpriserna har försvunnit från bostadsmarknaden skriver DN och syftar på att säljare och mäklare nu går in för fast pris i sin utannonsering av bostadsrätter. Inte så konstigt, då marknaden just nu översvämmas av folk som vill sälja sin borätt eller villa. Men budgivarna dvs köparna, har ingen lust att ställa upp på dessa prisrace längre. Det finns tillräckligt med borätter på marknaden för att täcka efterfrågan.
I ett sammanhang kvarstår dock lockpriserna. Nämligen hos de allmännyttiga bostadsföretagen, främst i Stockholm, men även i vissa andra städer med moderat ledning. De fortsätter att sälja ut allmän egendom till underpris och det är egentligen det enda argument som säljkonsulterna har (bostadsföretagen låter t o m ombildningskonsulterna som är beroende av att ombildning sker, stå för informationen om ombildning, så att inga problem med ombildningar ska komma fram i onödan.)
Varför ska man förvalta ett kanske nedgånget kommunalt bostadshus, när hyresvärden sköter underhåll så mycket billigare? Kanske är det trots allt en vinst på längre sikt att köpa något i en redan etablerad bostadsrättsförening även om priset i starten är lite dyrare. Det är ju som sagt ingen brist på bostadsrätter.....
Men det är det på hyresrätter och det är mig obegripligt att det kan vara lagligt att sälja ut allmän egendom under marknadsvärdet. Joakim Larsson och hans moderater lägger krokben för sig själva när de talar om Stockholms ständiga tillväxt, men den avstannar alltmer när människor som kommer hit inte hittar någonstans att bo om de inte redan är miljonärer eller av olika skäl inte vill/kan ta lån.
Istället föreslår han att folk ska hyra ut rum till bostadsbehövande. Och fortsätter med utförsäljningarna. Hur korkad kan man bli?

Det manliga svenska styret

Kommer Sverige någonsin att få en kvinnlig statsminister? Det är tveksamt så länge de största partierna är socialdemokraterna och moderaterna.
Alla de mindre partierna utom KD har haft kvinnliga partiledare. När socialdemokraterna efter stor vånda valde Mona Sahlin drog en smutskampanj utan dess like igång. Och hon hade inte bara de borgerliga emot sig. Motståndet inom partiet var enormt. Hela partidistrikt uttalade sig emot henne, särskilt de med tunga manliga kommunalråd i täten, och bitvis fick man känslan av att de hellre skulle rösta på något borgerligt parti än på S så att Mona absolut inte skulle bli statsminister.
Göran Persson på sin tid, verkade bara respektera en av sina kvinnliga ministrar, Anna Lindh, och hon skulle också ha kunnat bli statsminister om inte ödet ingripit. Det gör 0nt att tänka att samhället kanske skulle sett annorlunda ut nu om hon fått leva.

Juholt - ett sista hopp?

Man fick inte hoppas lång stund. Leif Pagrotsky har tackat nej till att bli socialdemokraternas ledare. Nu kan man bara hoppas på Håkan Juholt. De citat från Juholt i den kommande boken "Arbetarrörelsens kris mellan reformism och marknadsliberalism" av Ingemar E L Göransson, verkar ändå lovande. Han har upptäckt ihåligheten i tjatet om förnyelse. Den förnyelse sossarna behöver är att överge liberal light. Tillbaka till grundvärdena!
Moderaterna kallar sig "de nya moderaterna" och vill ta Sverige tillbaka till 30-talet i värderingar runt jobb och människosyn. Sossarna ska kanske, utan att kalla sig nya, börja titta på vad som gjorde dem framgångsrika en gång i tiden. Och se hur dessa värden passar in i dagens globaliserade värld.
Tyvärr har gam-sossarna nu börjat lobba för Östros. Det bådar inte gott. En person som aldrig lyckades ta sig ur skattediskussionen med Borg och lyfta blicken från procentsatser till vad man vill åstadkomma med samhället.
Ledaren för det socialdemokratiska partiet betyder mycket för hur samhällsutvecklingen kommer att te sig framöver. Hoppas valberedningen inser att det inte bara handlar om sossarnas interna process.