Valtvång på bostadsmarknaden

Plötsligt har moderaterna upptäckt att det också behövs hyresrätter i Stockholm. Stockholmsmoderaten Öholm menar att nu måste det byggas hyresrätter. Men inte med subventioner förstås.
En åtgärd man inte hört ett pip om men som vore ett första steg, vore att stoppa alla ombildningar av hyresrätter, som fortfarande pågår för fullt. Närförorterna utarmas och denna fortsatta förskingring av vår gemensamma egendom, som vi redan betalat för med både skatter och hyra, leder bara till att än fler hyresrätter måste nybyggas till ett mycket högre pris.
Var står socialdemokraterna i detta? Kommer de att fortsätta att låta allmän egendom slumpas bort till underpris till den som just då råkar bo i en lägenhet?
Det eviga tjatet om valfrihet har nu blivit valtvång på många områden. Vi i hyresrätter måste välja att köpa eller inte köpa (om vi har pengar förstås och får lån)andra får välja om de ska flytta (men vart?) eller stanna kvar.
Men det viktiga är kanske att vi måste välja??

Minska trycket på Stockholm

Dumplaneringen fortsätter. Ett nytt bostadsområde ska byggas, det blir 700 bostadsrätter och 400 hyresrätter. Hur tänker man då?
I dagsläget bör ju det mesta som byggs vara hyresrätter. Det är ju grundproblemet i hela bostadsmarknaden, att bara ett fåtal som behöver en bostad har råd med en, samtidigt som bostadsförmedlingen har allt färre lägenheter att förmedla.
Göran Perssons ord (om det nu var hans från början) "Den som är satt i skuld är inte fri" blir alltmer relevant för varje stockholmare. Sanningen är ju att ytterst få äger sin bostad (eller snarare en del i ett hus som förvaltas av en bostadsrättsförening), det gör bankerna. Och med en kris inpå knutarna finns risken att amorteringskraven ökar alltmer, liksom kraven på insats. Då kan det bli kärvt för många bostadsrättsägare och vart ska de ta vägen? Hyresrätter att tillgå finns ju inte.
Men den karta DN publicerar idag visar ju att det finns en potential i länen alldeles utanför Stockholm. Där finns gott om bostadsrätter resp småhus (hyresrätter finns inte med), men en samhällsplanering som inte centrerar allt till Stockholm kanske kunde göra dessa län mer attraktiva både när det gäller företagsetableringar, bostäder och kollektivtrafik. Tänk så mycket bättre vi alla skulle få om trycket på Stockholm minskade.

Privatisera mera, regeringen politik

Regeringen bedriver en icke-politik i bostadsfrågan i den bemärkelsen att man inte försöker lösa några problem. Målet är en helt privatiserad bostadsmarknad. Där man inte lyckas förmå hyresgästerna i allmännyttan att köpa sina lägenheter till underpris, trots ivriga ombildningskonsulters upprepade påstötningar, säljer man husen till privatvärdar. Privat är huvudsaken.
Utan allmännytta ökar möjligheterna till marknadshyror och större frihet att sätta hyror som man vill. Bostadsministerns lösning för alla bostadslösa som inte är miljonärer är att bli ínneboende hos mer välbeställda medborgare. Ocker följer i dess spår.
De flesta borde ju ha förstått vid det här laget, att regeringens huvudmål med politiken är att statligt eller kommunalt ägande anses av ondo. Det gäller utförsäljning av snart sagt alla samhälleliga funktioner och statliga företag. Detta gör man trots att det ingenstans har visat sig att marknadskrafterna medfört några fördelar för medborgarna. Ett exempel från dagens DN visar att i Stockholm vadar vi närmast i apotek, men de har inte mediciner (däremot skönhetsprodukter och hälsokost).
Privatiseringarna har lett till mygel, korruption och slöseri med skattemedel. Och det vi ser, i den mån vi ser något, är mer av samma politik från regeringen.
Välkommen till djungeln!

Lockpriser kvar på hyresrätter

Lockpriserna har försvunnit från bostadsmarknaden skriver DN och syftar på att säljare och mäklare nu går in för fast pris i sin utannonsering av bostadsrätter. Inte så konstigt, då marknaden just nu översvämmas av folk som vill sälja sin borätt eller villa. Men budgivarna dvs köparna, har ingen lust att ställa upp på dessa prisrace längre. Det finns tillräckligt med borätter på marknaden för att täcka efterfrågan.
I ett sammanhang kvarstår dock lockpriserna. Nämligen hos de allmännyttiga bostadsföretagen, främst i Stockholm, men även i vissa andra städer med moderat ledning. De fortsätter att sälja ut allmän egendom till underpris och det är egentligen det enda argument som säljkonsulterna har (bostadsföretagen låter t o m ombildningskonsulterna som är beroende av att ombildning sker, stå för informationen om ombildning, så att inga problem med ombildningar ska komma fram i onödan.)
Varför ska man förvalta ett kanske nedgånget kommunalt bostadshus, när hyresvärden sköter underhåll så mycket billigare? Kanske är det trots allt en vinst på längre sikt att köpa något i en redan etablerad bostadsrättsförening även om priset i starten är lite dyrare. Det är ju som sagt ingen brist på bostadsrätter.....
Men det är det på hyresrätter och det är mig obegripligt att det kan vara lagligt att sälja ut allmän egendom under marknadsvärdet. Joakim Larsson och hans moderater lägger krokben för sig själva när de talar om Stockholms ständiga tillväxt, men den avstannar alltmer när människor som kommer hit inte hittar någonstans att bo om de inte redan är miljonärer eller av olika skäl inte vill/kan ta lån.
Istället föreslår han att folk ska hyra ut rum till bostadsbehövande. Och fortsätter med utförsäljningarna. Hur korkad kan man bli?

Alliansen missköter Stockholm

I en replik till vänsterpartisterna Karin Rågsjö och Måns Almqvist ger sig de moderata borgarråden Ulla Hamilton och Anna König Jerlmyr in i en beskrivning av Stockholm som få lär känna igen sig i (om man inte bor i Täby, Danderyd eller Stockholms innerstad). T ex skriver de: "Det bästa sättet för att ge alla människor en chans till framgång och ett bra liv är en fungerande skola...I Stockholm råder en verklig valfrihet inom utbildningsområdet. Det gäller från förskoleklass till SFI och vuxenutbildning". Ja, valfriheten gäller framför allt för skolorna, för de s k friskolorna kan ju välja elever (vilket inte de kommunala kan). Ulla och Anna behöver bara läsa M Zarembas artiklar i DN Kultur den senaste veckan för att få veta att skolan inte är bra, särskilt inte i Stockholm. "För att få människor att må bra är bostaden ett av de mest basala behoven för att livet ska fungera" skriver de vidare. Så de skryter med att de ska bygga 15 000 nya bostäder denna mandatperiod. Ja, men bara 6000 av dem är hyresrätter. Man har sålt ut 22 000 hyresrätter och det är inte slut än. I förort efter förort tjatar nu ombildningskonsulterna på hyresgästerna att ombilda. Denna snedvridning av bostadsmarknaden har gjort att bostadslösa måste ta stora lån för att snabbt få en bostad, vilket leder till ytterligare bostadssegregering. Får du inget lån, v g vänta i 25 år på en bostad du har råd med. Staden går med 1,9 miljarder i vinst. Svensk ekonomi går jättebra utropar Anders Borg. Men var ser vi det? Inte i den offentliga sektorn i alla fall. Här går alla på knäna och det enda anställda inom stat och kommun får höra är att det ska sparas. Gränsen är redan nådd, folk mår dåligt på arbetsplatserna för att de numera utför tre personers arbetsuppgifter, men också för att de inte längre vågar kräva något. "Gilla läget" är ordet för dagen och gör du inte det, finns det någon annan som gör det, åtminstone för en tid, och kan ersätta dig. Vart tar alla pengar vägen? Skattesänkningar förstås. Men pengarna går också till de företag som öppnar skolor och vårdcentraler på löpande band, vare sig de behövs eller ej. Och för att dessa privata bidragstagare ska gå med vinst, måste också deras organisationer slimmas. Hur kan en stad få misskötas så som alliansen missköter Stockholm?

Den sjuka bostadsmarknaden

Annika Creutzer på E24 skriver idag om den orimliga bostadsmarknaden. Om jättekostnaden för varje individ som får ett jobb i någon av storstadsregionerna. Det byggs för lite menar hon. Ja, framför allt för få hyresrätter. Det är inte rimligt att man ska skuldsätta sig för miljonbelopp för att få en bostad, som borde vara en social rättighet. Det insåg socialdemokraterna på 50-60-talet och byggde miljonprogrammet. Det är kanske inte precis det vi vill ha idag och vi har heller inte mark till det (åtminstone inte i Stockholm). Men alliansen fortsätter att bygga bostadsrätter och sälja ut allmännyttan som om ingenting hänt.
Det som har hänt är att bankerna börjar kräva amorteringar på lånen och räntan börjar stiga. Det finns risk för att de som belånat sig över takåsarna inte klarar betalningskraven och måste lämna sitt hem. Men vart ska de ta vägen? Det finns inga hyresrätter att hosta upp, kanske om socialen har en kvot.
Åtgärder måste till för att stävja en utveckling där allting stannar av för att folk inte kan lämna sitt boende för att de i så fall måste sälja till underpris (eftersom de betalade ett överpris från början) och att nytt folk inte kan komma till för att de måste låna jättesummor. Ja, det måste byggas fler hyresrätter. Men regionen måste också expandera. Vi kan inte ha alla jobb i Stockholm. Det måste bli attraktivt att bo runt Mälaren och neråt Nyköping och Katrineholm och upp mot Norrtälje och Östhammar, Enköping och Sala. Men dessa orter måste också ha attraktiva arbetsplatser.
Och kommunikationerna till storstaden ska vara väl utbyggda och regelbundna. Det är ju hialöst att de puckon som planerade Mälarbanan gjorde den enkelspårig så att trafiken blir glesare än behovet.
Men detta kommer aldrig att bli verklighet så länge vi har en regering som inte törs investera. Ordning och reda i finanserna betyder för Anders Borg att leka Joakim von Anka. Sitta still i båten istället för att låta pengarna arbeta. Det kanske kunde få hjul att snurra lite varstans. Ett näringsliv som ser en regering i stiltje blir inte heller berett att satsa.
Bostäder, jobb och infrastruktur hänger ihop. Det verkar ingen ansvarig ha fattat på mycket länge.

Högsta vinsten - hyresrätt till underpris

Ett område där marknadskramarna är extra inkonsekventa är bostadsmarknaden. Ja, det är ju egentligen ingen marknad. Den tillförs hela tiden objekt på osunda villkor.
JAg talar om Stockholm. Den stora efterfrågan i Stockholm gäller hyresrätter. Köerna är mils- och mångårslånga för att de som vill flytta till staden eller flytta hemifrån måste sätta sig i skuld för miljonbelopp för att kunna göra detta. De vill ha hyresrätter, men dessa räcker inte till. Vad gör då den sittande alliansen?
Man har planerat för 15 000 nya bostäder under mandatperioden, men bara 6 000 hyresrätter trots att denna bostadsform är den mest efterfrågade. Dessutom fortsätter man att sälja ut de få hyresrätter som finns. Man fortsätter i innerstaden, men satsar framför allt på att sälja ut i närförorterna. I alla de gamla 40- och 50-talshusen dimper det ner erbjudanden från s k "omställningskonsulter" som lovar att värdera bostäderna och att hyresgästerna sen ska få köpa "långt under marknadspris".
Varför i hela friden ska folk som råkar bo i en hyresrätt plötsligt få rätt till denna under marknadspris när bostadsmarknaden ser ut som den gör? Det borde vara olagligt att sälja gemensam egendom under marknadspris, det har ju fall med förskolor och bl a Tibble gymnasium i Täby visat. Här har vi hyresgäster gemensamt betalat för underhåll och service i åratal och plötsligt, som vinst på en bingolott, får vi chansen att köpa bostaden utan konkurrens. Men många har inte ens råd med underpris och hamnar i en mycket märklig sits i förhållande till sina grannar.
Nu har man dessutom börjat sälja ut enskilda lägenheter eller uppgångar i hus. Är det då meningen att dessa vinstdragare ska dra nytta av övrig kommunal skötsel av huset?
Stockholmsk bostadspolitik blir alltmer absurd. I förlängningen kommer staden att utarmas för att människor inte kommer att kunna flytta hit i brist på ekonomiskt överkomligt boende. Och vart ska de ta vägen som måste gå från hus och hem vid en alltför hög boränta?
Det är väl ändå bättre att staden äger fastigheter än att bankerna gör det?

Att bygga sitt väljarunderlag

Läser i DN att Danderyd m fl rika kommuner inte vill bygga mer. De är rädda att rubba väljarunderlaget. Det är det moderaterna värnar om när de säljer ut allmännyttan. Stockholm ska bli ett ghetto för de välbärgade och det är på god väg. Men kommunen kommer att självdö om inte hyresrätter till rimliga priser kommer fram. Någonstans måste ungdomarna börja sin bostadskarriär. Men alliansen tål uppenbarligen inte begreppet hyresrätt och förutsätter att allt ska ägas och skötas privat. Men marknaden har redan slutat fungera på bostadsområdet i Stockholm.
Bubblorna växer kring alliansens samhällsbygge som spricker en efter en. Men blindbockarna leker vidare.