Reinfeldt förnekar verkligheten

Uttrycket att få "äta upp sina ord" är just nu mycket tillämpligt på moderaterna. I valrörelsen 2006 gick de hårt fram med att socialdemokraterna skapat massarbetslöshet i Sverige.
Idag vet vi att alliansens politik spätt på denna massarbetslöshet än värre. Att sedan Reinfeldt, med moderaternas vana att alltid använda nyspråk, kalla någonting för dess motsats eller på annat sätt dribbla bort verkligheten, tar sig allt magstarkare uttryck. Nu är det viktiga att det inte råder hög arbetslöshet hos "etniska svenskar" mitt i livet budskapet.
Här finns en obehaglig underton av att "huvudsaken är ju ändå att vi svenskar har jobb". Det är det som räknas. Resten går inte att göra något åt och det får vi leva med, ungefär.
Hur mycket än statsministern reser runt i Sverige verkar han inte kunna ta in någon annan verklighet än den som råder i Täby kommun. Ungdomsarbetslösheten kanske löser sig själv när ungdomarna hamnat "mitt i livet".
Förnekelse har nu blivit statsministerns desperata metod att tala om utvecklingen. Få kände igen hans beskrivning av läget i nationen i partiledardebatten nyligen.
Dessutom har en totalt handlingsförlamad finansminister. Senast fick Borg kritik från Finanspolitiska rådet, där ledande ekonomer kritiserar regeringen för att ha för stor buffert i ekonomin och inte satsa tillräckligt offensivt. Men likt Joakim von Anka håller Borg fast i pengarna. Här ska inte göras av med något, vi ska samla i ladorna inför dåliga tider. Och när de dåliga tiderna är här måste vi ju spara. Inga skäl att någonsin använda pengarna m a o. Finansdepartementet är ett enda stort Moment 22.

Inget lyckligt slut i dagens "Livet är underbart"

Idag sänds den gamla 40-talsfilmen "Livet är underbart" på TV. Det är amerikanernas svar på "Karl-Bertil Jonssons julafton". Den svartlistades som kommunistpropaganda av McCarthys häxjägare på 50-talet.
I filmen äger huvudpersonen George Bailey en liten bank i samhället Bedford Falls. Han lånar ut pengar till vanligt folk så att de kan fullfölja sina drömmar. Men den aggressive bankmannen Henry Potter hotar att ta över också Georges bank. Han äger redan väldigt mycket i Bedford Falls och samhällena runt omkring. I en scen visar Georges skyddsängel, när George står redo att ta livet av sig, hur samhället kommer att se ut om Henry Potter får råda. Ett samhälle badande i neon och konsumism, där alla är inställda på sin egen välfärd snarare än samhällets bästa.
Dessvärre har verklighetens George Baileys nog hoppat från bron, åtminstone bildligt. För idag lever vi i Henry Potters samhälle, där t o m omsorg och skola övertagits av girigbukarna. Och i landets ledning sitter nöjda Joakim von Ankas och rullar tummarna och ser belåtet på sina starka finanser.
Men ute i Europa och USA börjar tiden komma ikapp svindlarna. Dessvärre drabbar det främst vår tids George Baileys hårdast. En ny version av "Livet är underbart" skulle inte få ett lyckligt slut.

Den sjuka bostadsmarknaden

Annika Creutzer på E24 skriver idag om den orimliga bostadsmarknaden. Om jättekostnaden för varje individ som får ett jobb i någon av storstadsregionerna. Det byggs för lite menar hon. Ja, framför allt för få hyresrätter. Det är inte rimligt att man ska skuldsätta sig för miljonbelopp för att få en bostad, som borde vara en social rättighet. Det insåg socialdemokraterna på 50-60-talet och byggde miljonprogrammet. Det är kanske inte precis det vi vill ha idag och vi har heller inte mark till det (åtminstone inte i Stockholm). Men alliansen fortsätter att bygga bostadsrätter och sälja ut allmännyttan som om ingenting hänt.
Det som har hänt är att bankerna börjar kräva amorteringar på lånen och räntan börjar stiga. Det finns risk för att de som belånat sig över takåsarna inte klarar betalningskraven och måste lämna sitt hem. Men vart ska de ta vägen? Det finns inga hyresrätter att hosta upp, kanske om socialen har en kvot.
Åtgärder måste till för att stävja en utveckling där allting stannar av för att folk inte kan lämna sitt boende för att de i så fall måste sälja till underpris (eftersom de betalade ett överpris från början) och att nytt folk inte kan komma till för att de måste låna jättesummor. Ja, det måste byggas fler hyresrätter. Men regionen måste också expandera. Vi kan inte ha alla jobb i Stockholm. Det måste bli attraktivt att bo runt Mälaren och neråt Nyköping och Katrineholm och upp mot Norrtälje och Östhammar, Enköping och Sala. Men dessa orter måste också ha attraktiva arbetsplatser.
Och kommunikationerna till storstaden ska vara väl utbyggda och regelbundna. Det är ju hialöst att de puckon som planerade Mälarbanan gjorde den enkelspårig så att trafiken blir glesare än behovet.
Men detta kommer aldrig att bli verklighet så länge vi har en regering som inte törs investera. Ordning och reda i finanserna betyder för Anders Borg att leka Joakim von Anka. Sitta still i båten istället för att låta pengarna arbeta. Det kanske kunde få hjul att snurra lite varstans. Ett näringsliv som ser en regering i stiltje blir inte heller berett att satsa.
Bostäder, jobb och infrastruktur hänger ihop. Det verkar ingen ansvarig ha fattat på mycket länge.