I girigbukarnas tid

När ska vi vanliga löntagare anse att måttet är rågat? Hur länge ska vi finna oss i att lönerna stagnerar medan chefer, företagsägare, aktiespekulanter, banker och andra företag gör miljon-till miljardvinster på vår bekostnad?
Det är som om alla hämningar släppt i samhället. Överallt breder girigheten ut sig, alltid på vår gemensamma bekostnad. Allt ifrån vinsterna i vår inte längre gemensamma välfärd till enskilda personer som skor sig eller delar ut ökade förmåner till sig själva (nu sist Reumatikerförbundets ordförande som spelar dum, jag vägrar tro att man kan vara så korkad i den positionen, till riksdagsledamöterna som värnar om sina förmåner som skiljer dem från den övriga befolkningens villkor och som därför inte heller förstår hur vanliga människor har det).
För att inte tala om de s k reformer som alliansen genomfört som gett girigheten fritt spelrum. Det gäller arbetskraftsinvandringen där man är ovillig att se hur skrupellösa företag importerar människor till slavarbete och det gäller bostadsfrågorna, där man inte är intresserad av att lösa bostadsbristen i storstäderna, utan går andrahandsuthyrare till mötes genom att ge möjligheter till orimliga hyror och ta ifrån hyresgästerma rätten att överklaga.
Det är dags att protestera tydligare. Det räcker inte med upprop på facebook. Nu måste alla vi som snart inte står ut med samhällsutvecklingen ut och säga vår mening IRL.

Inget lyckligt slut i dagens "Livet är underbart"

Idag sänds den gamla 40-talsfilmen "Livet är underbart" på TV. Det är amerikanernas svar på "Karl-Bertil Jonssons julafton". Den svartlistades som kommunistpropaganda av McCarthys häxjägare på 50-talet.
I filmen äger huvudpersonen George Bailey en liten bank i samhället Bedford Falls. Han lånar ut pengar till vanligt folk så att de kan fullfölja sina drömmar. Men den aggressive bankmannen Henry Potter hotar att ta över också Georges bank. Han äger redan väldigt mycket i Bedford Falls och samhällena runt omkring. I en scen visar Georges skyddsängel, när George står redo att ta livet av sig, hur samhället kommer att se ut om Henry Potter får råda. Ett samhälle badande i neon och konsumism, där alla är inställda på sin egen välfärd snarare än samhällets bästa.
Dessvärre har verklighetens George Baileys nog hoppat från bron, åtminstone bildligt. För idag lever vi i Henry Potters samhälle, där t o m omsorg och skola övertagits av girigbukarna. Och i landets ledning sitter nöjda Joakim von Ankas och rullar tummarna och ser belåtet på sina starka finanser.
Men ute i Europa och USA börjar tiden komma ikapp svindlarna. Dessvärre drabbar det främst vår tids George Baileys hårdast. En ny version av "Livet är underbart" skulle inte få ett lyckligt slut.

I de girigas värld

Annika Falkengren, chef för SE-banken är förtvivlad enligt en intervju med E24 (AB 14feb). Hon har sju miljoner om året i lön och är ledsen för att bli kallad girigbuk.

Hon har gett besked till 1500 anställda att de måste lämna banken.

"Den ekonomiska kollapsen i Baltikum pulvriserade SEB:s vinst förra året. Sammanlagda kreditförluster på över 12 miljarder kronor gjorde att bankens resultat efter skatt föll med nästan 90 procent. 10 miljarder i vinst 2008 blev 1 miljard 2009." skriver E24.

I Litauen bidrar man med soppkök till dem som drabbats värst av krisen. I Sverige betalar man 795 miljoner kronor i bonus till 600 medarbetare i banken. Annika Falkengren är särskilt mån om att säga att nab dragit ner bonusen till 67 procent och att "95 procent av alla anställda i banken inte får bonus i år, däribland de 63 högsta cheferna."

Banken har alltså minskat sin vinst med nio miljarder på ett år och avskedat 1 500 personer. Ändå delas höga bonusbelopp ut och själv är Annika stolt över att den tvåmiljoners höjning av hennes lön till 9 miljoner inte blev av. Ändå kallas hon girigbuk. Snyft, så orättvis världen kan vara.

"–Det gjorde ont. Jag är fortfarande upprörd över att ha blivit girighetens ansikte för det är så långt ifrån det jag står för, säger Annika Falkengren" i intervjun.