Valfrihet bara självklar för dem med pengar

Så är Almedalsveckan över. Inte mycket nytt under solen.
Men det som slår mig är de borgerliga partiernas syn på bidrag. Att leva på bidrag är det absolut värsta man kan göra, enligt dessa partier. Samtidigt är det just vad de i hög grad förordar själva, fast då kallas det avdrag. Det finns inga gränser för hur många tjänster Anna Kinberg Batra vill lägga in under rutavdraget.
För att inte tala om Ebba Busch Thor, som i ena meningen fördömer subventioner för byggande av hyresrätter, för att i nästa stund tala om vikten av rut- och rotavdrag.
Den stora skillnaden är förstås, att avdragen dels gynnar företag, dels de välbeställda (den stora merparten enligt alla undersökningar) som utnyttjar dessa avdrag.
Men bidrag ges ju till enskilda personer, som av olika skäl, inte får jobb. Oftast för att de har någon form av funktionsvariation (som man säger numera) eller har efternamn som inte passar arbetsgivarna. Eller så får man inte jobb därför att utbildningen inte motsvarar behoven och då måste man ju omskola sig. Inte alltid lätt om man är över 50. Eller flytta, och kanske bryta upp från den ort där partnern har jobb, där man kanske har hus, sin familj etc. Valfrihet är bara självklar för dem som har pengar. Det låtsas alliansen inte om.

Valtvång på bostadsmarknaden

Plötsligt har moderaterna upptäckt att det också behövs hyresrätter i Stockholm. Stockholmsmoderaten Öholm menar att nu måste det byggas hyresrätter. Men inte med subventioner förstås.
En åtgärd man inte hört ett pip om men som vore ett första steg, vore att stoppa alla ombildningar av hyresrätter, som fortfarande pågår för fullt. Närförorterna utarmas och denna fortsatta förskingring av vår gemensamma egendom, som vi redan betalat för med både skatter och hyra, leder bara till att än fler hyresrätter måste nybyggas till ett mycket högre pris.
Var står socialdemokraterna i detta? Kommer de att fortsätta att låta allmän egendom slumpas bort till underpris till den som just då råkar bo i en lägenhet?
Det eviga tjatet om valfrihet har nu blivit valtvång på många områden. Vi i hyresrätter måste välja att köpa eller inte köpa (om vi har pengar förstås och får lån)andra får välja om de ska flytta (men vart?) eller stanna kvar.
Men det viktiga är kanske att vi måste välja??

Den privata offentliga sektorn

1,3 miljarder betalar vi skattebetalare för att några inte vill betala fullt pris för städhjälp. Ja, men det ger ju vita jobb, argumenterar somliga. Men vid det här laget är vi uppe i samma skattebortfall svarta jobb kostar, som att subventionera Rut.
Precis som väntat är det dessutom främst de som skulle ha råd med vit städhjälp som utnyttjar Rut. Så vi andra subventionerar deras övriga konsumtion.
Och varför just städhjälp? Varför inte hårvård, bilverkstäder, restaurangbesök? Den verkliga valfriheten borde väl vara att varje medborgare fick ett antal kuponger att subventionera olika tjänster med.
- Jag skulle få lägga ned mitt städbolag om inte Rut fanns, säger en städföretagare. Ja, liksom flertalet skolor, vårdinrättningar och äldreboenden, som kallas privata, men som betalas med skattemedel. Men bolagssekretess hävdar de....
I alliansens Sverige är den offentliga sektorn privat.

Städning usel affärsidé

I dagens Aftonblad skriver Maria de Rietz och Maria Rankka att arbetarrörelsen alltid missgynnat kvinnorna (tja med tanke på högerns traditioner hade vi väl knappt haft rösträtt) och hänvisar till att de rödgröna vill ta bort RUT-avdraget. Tuentals jobb försvinner menar de, om detta blir verklighet.
Men det måste väl vara en usel affärsidé om ett företag inte kan drivas utan subventioner. Varför ska just städning vara subventionerat? Uppenbarligen för att ingen vill betala vad det kostar. Sund företagsekonomi talar då för att detta inte är någon vidare bra företagsidé. Om man vill gynna kvinnliga branscher kan man ju lika gärna subventionera t ex frisörer med det resonemanget.
Det enda som möjligtvis borde subventioneras är byggande av hyresrätter. Här finns ett skriande behov där det är ett samhällsintresse att tillgodose detta med bra bostäder till överkomliga hyror.
Men det är också ett samhällsintresse att gynna småföretag. Ingen regering har lyckats med detta hittills vad det verkar. Kan man hoppas på de rödgröna i detta sammanhang?