Valfrihet bara självklar för dem med pengar

Så är Almedalsveckan över. Inte mycket nytt under solen.
Men det som slår mig är de borgerliga partiernas syn på bidrag. Att leva på bidrag är det absolut värsta man kan göra, enligt dessa partier. Samtidigt är det just vad de i hög grad förordar själva, fast då kallas det avdrag. Det finns inga gränser för hur många tjänster Anna Kinberg Batra vill lägga in under rutavdraget.
För att inte tala om Ebba Busch Thor, som i ena meningen fördömer subventioner för byggande av hyresrätter, för att i nästa stund tala om vikten av rut- och rotavdrag.
Den stora skillnaden är förstås, att avdragen dels gynnar företag, dels de välbeställda (den stora merparten enligt alla undersökningar) som utnyttjar dessa avdrag.
Men bidrag ges ju till enskilda personer, som av olika skäl, inte får jobb. Oftast för att de har någon form av funktionsvariation (som man säger numera) eller har efternamn som inte passar arbetsgivarna. Eller så får man inte jobb därför att utbildningen inte motsvarar behoven och då måste man ju omskola sig. Inte alltid lätt om man är över 50. Eller flytta, och kanske bryta upp från den ort där partnern har jobb, där man kanske har hus, sin familj etc. Valfrihet är bara självklar för dem som har pengar. Det låtsas alliansen inte om.

Borgerliga debatter blir hetare med Busch Thor

Så har då Ebba Busch Thor blivit vald till partiordförande för KD. Hennes tydligaste budskap har varit att KD ska vara ett högerparti, att familjen är samhällets viktigaste hörnsten och att staten ska ha så liten roll som möjligt i människors liv (fast vårdnadsbidrag ska vi ha). Vårdpersonal ska kunna vägra att utföra aborter pga s k samvetsfrihet. Flyktingar ska inte få permanenta uppehållstillstånd.
M a o allt som inte Göran Hägglund stod för. Många i partiet tycker förstås att det är bra med denna tydlighet och instämmer i Busch Thors analyser och åsikter. Men t o m Alf Svensson reagerar mot högersvängen.
Frågan är hur den övriga alliansen reagerar. Finns den ens? Och om den finns, hur ska den få ihop det nya gänget? Ingen av de ursprungliga alliansskaparna är kvar. Alla utom moderaterna har känt av effekterna av att vara stödhjul åt det största partiet i alliansen. Där fanns inte bara partipiska utan också allianspiska. En hel del  förtroendevalda är nog glada över att slippa den. Det är också tveksamt om Kinberg Batra kan peka med hela handen såsom Reinfeldt och Borg gjorde.
I opinionsmätningarna byter de mindre borgerliga partierna plats med varandra under spärren. Just nu är det folkpartiet som ligger pyrt till. Skulle de också byta partiledare till t ex Birgitta Ohlsson kommer nog debatterna att gå heta inom det borgerliga lägret. Det ser vi fram emot.