Alla bostäder är för dyra för bostadslösa

Äntligen verkar i alla fall en ekonom ha fattat att svensk bostadspolitik eller i alla fall byggbolagens girighet kommer att leda till social katastrof. Ekonomen Anders Olshov menar att utbudet av bostadsrätter är för stort, därför kan flera byggbolag gå i konkurs om lägenheterna inte blir köpta och därmed utlyses en priskrasch.
Han har också insett att efterfrågan på hyresrätter är större än bostadsrätter, surprise, surprise. Det är nämligen så att en väldigt stor del av Sveriges befolkning inte har råd att efterfråga något annat.
Tyvärr är byggbolagens girighet ändå så stor att nyproducerade hyresrätter också är för dyra för de bostadslösa.
Ett antal borgerliga puckon tror att marknadshyror kommer att lösa bostadskrisen. Att det kommer att leda till att bostadskedjor skapas där folk kan göra "bostadskarriär" Utgångspunkten är att ingen frivilligt väljer hyresrätt, utan att hyresrättsinnehavare självklart kommer att köpa bostadsrätt om marknaden får sätta priset (som om marknaden någonsin skulle sänka ett pris frivilligt). Vilket redan det är en otroligt korkad utgångspunkt.
Men nu börjar marknaden ändå säga till vad gäller bostadsrätter. Det finns en överproduktion och det går inte lika lätt att sälja. Men det finns ju heller inget tålamod hos byggbolagen. Får de inte allt genast tappar de intresset.
Det man vill se är en ansvarsfull bostadspolitik där allmännyttan bygger bostäder som folk har råd att bo i och att dessa bolag inte behöver gå med vinst. Det är enda sättet att komma ur Sveriges perversa bostadssituation.

Bor Assar Lindbeck i en tvåa?

Bostadsbyggarlobbyn är i farten. Först kommer en märklig rapport från Boverket, där man hävdar att hyresregleringen är orsak till bostadsbristen. Nu hakar Assar Lindbeck på i en debattartikel i DN (undrar vilken PR-byrå som rekommenderat detta).

Lindbeck menar att marknaden förstörs av ”hyreskontrollen” och jämför med hur det skulle vara om man hade priskontroll på bilar. Som om bilar och bostäder är jämförbara storheter.

Det påpekar han själv också och säger att ” man hör ibland att bostäder, i motsats till bilar, bör fördelas efter sociala kriterier snarare än via en bostadsmarknad. Men sådan fördelning skulle inte fungera. Då skulle myndigheterna nämligen tvingas att köra ut folk från sina flerrumslägenheter när barnen flyttar hemifrån så att familjer med små barn skulle kunna flytta in i dessa lägenheter. Det är just för att slippa sådana auktoritära arrangemang som det är viktigt att återställa en fungerande marknad för hyreslägenheter, där folk själva kan välja – liksom på flertalet andra marknader för varor och tjänster.”

Otroligt nog är det just det han sedan själv kommer fram till: ” Som ett resultat av hyreskontrollen lockas hushåll att stanna kvar i sin hyreskontrollerade lägenhet också sedan antalet familjemedlemmar minskat. På så sätt kommer bostadsbeståndet att utnyttjas dåligt – med stora välfärdsförluster i samhället som helhet.”

M a o gud nåde den som väljer att bo ensam i en trea. Det förstör marknaden! Därför ska all hyreskontroll bort, så att folk inte har råd att bo kvar där de trivs och kanske känner och umgås med sina grannar. Nyproduktion kan få kosta hur mycket som helst. Vi ser ju redan att just de som Lindbeck kallar outsiders, ungdomar, inflyttade m fl, inte har råd att flytta till nyproduktion. Till skillnad från Lindbeck anser många att bostad är en social rättighet. Och du kan få en bostad om du är socialt utslagen. Men är du bara arbetslös, studerande eller vill flytta hemifrån, har du ingen chans.

Därför bör kommunerna se till att det byggs lägenheter som människor har råd med.

Assar Lindbeck, i sin lägenhet på Karlavägen på Övre Östermalm vet överhuvudtaget inte vad han talar om. Eller har han följt sitt eget råd och bor i en tvåa?

Bostadsreform som motverkar sitt syfte

En centerpartist, Ola Johansson, skriver på SvD Brännpunkt att bara hyressättningen blir fri och att bostadsrättsföreningar inte kan neka bostadsinnehavare att hyra ut, så kommer utbudet av lägenheter att öka och vi tar steg mot att lösa bostadskrisen. På detta vis kommer också viljan att investera i hyresrätter att öka. Vita kontrakt motverkar också ocker, påstår Ola.
Logiken och kopplingen till allt detta är obegriplig. Redan har priserna på andrahandsuthyrning gått upp så att en vanlig trea nu kan kosta 14 000 för en andrahandshyresgäst. Den glada uthyraren kan ju ta betalt för alla sina omkostnader.
Hur bostadslösa unga ska kunna punga ut med dessa astronomiska summor varje månad är höljt i dunkel. Ja, företag kanske kan betala för eventuell personal som tillfälligt måste flytta till Stockholm (eller annan storstad), men för en vanlig bostadslös har reformen i själva verket motverkat sitt syfte.
Alla alliansens idéer tycks gå ut på att gynna dem som redan har.
Jag röstar på den som går in med statliga subventioner till byggande av hyresrätter (och på den som avskaffar vinster i välfärden).

Bostadspolitik á la 30-tal

I Sverige på 30-talet fanns inte allmännyttan. Alla bostäder var privata. Ockerhyror och dålig skötsel av husen var legio. Bostadsbristen var monumental och familjer med sex barn bodde hopträngda i enrumslägenheter, ofta utan toalett inomhus.
Detta bestämde sig socialdemokraterna att ändra på. Man såg bostaden som en social rättighet snarare än ett investeringsobjekt för välbeställda.
Man började med att bygga s k barnrikehus i det som nu kallas närförorter. Sedan kom ABC-områden som Vällingby och Farsta (och liknande område växte fram i Malmö och Göteborg). 10- och 20-talisterna flyttade in i dessa hus. Rejäla hus med låga hyror och god standard. En dröm för den nu äldsta generationen att flytta till.
Under kriget växte nativiteten starkt och på 60-talet stod de stora 40-talistkullarna och ropade efter bostäder, samtidigt som en invandring sakta började öka.
Så man planerade och byggde det omtalade miljonprogrammet. Kanske inte lika välplanerade områden som tidigare, men ändå med god standard för de boende.
På 70-talet hade man byggt bort bostadsbristen och det fanns t o m tomma lägenheter.
Dessa hus byggdes med subventioner och ägdes (och ägs till del fortfarande) av kommunens bostadsbolag. Det gjorde också att hyrorna kunde hållas nere och en vanlig arbetarfamilj hade råd att bo där och kanske t o m ge barnen eget rum.

Idag är allt detta raserat. Vi har lika stor bostadsbrist som på 30-talet. Också idag får stora familjer tränga ihop sig i små lägenheter, mest för att de inte har råd med något större, även om det skulle finnas. Bostadsministern föreslår att människor ska bo inneboende och i andra hand (och han förutsätter också att det finns andrahandslägenheter i stor skala. Kanske för att spekulanter köpt upp flera lägenheter att hyra ut i andra hand, i värsta fall till ockerhyror.)
De enda subventioner kommunen består med är till dem som köper sina hyresrätter till underpris.
Vi är tillbaka på ruta ett. Och det tog bara tio år att komma dithän.

Minska trycket på Stockholm

Dumplaneringen fortsätter. Ett nytt bostadsområde ska byggas, det blir 700 bostadsrätter och 400 hyresrätter. Hur tänker man då?
I dagsläget bör ju det mesta som byggs vara hyresrätter. Det är ju grundproblemet i hela bostadsmarknaden, att bara ett fåtal som behöver en bostad har råd med en, samtidigt som bostadsförmedlingen har allt färre lägenheter att förmedla.
Göran Perssons ord (om det nu var hans från början) "Den som är satt i skuld är inte fri" blir alltmer relevant för varje stockholmare. Sanningen är ju att ytterst få äger sin bostad (eller snarare en del i ett hus som förvaltas av en bostadsrättsförening), det gör bankerna. Och med en kris inpå knutarna finns risken att amorteringskraven ökar alltmer, liksom kraven på insats. Då kan det bli kärvt för många bostadsrättsägare och vart ska de ta vägen? Hyresrätter att tillgå finns ju inte.
Men den karta DN publicerar idag visar ju att det finns en potential i länen alldeles utanför Stockholm. Där finns gott om bostadsrätter resp småhus (hyresrätter finns inte med), men en samhällsplanering som inte centrerar allt till Stockholm kanske kunde göra dessa län mer attraktiva både när det gäller företagsetableringar, bostäder och kollektivtrafik. Tänk så mycket bättre vi alla skulle få om trycket på Stockholm minskade.

Moderaterna har skapat bostadsbristen

Jag blir rasande när jag läser om bostadsbristen i Stockholm i DN. Det skulle nämligen inte behöva vara så här illa. Men moderaterna har sett till att över 100 000 lägenheter har försvunnit från hyresmarknaden och de allmännyttiga företagen.
De har sett till att man måste vara miljonär eller evigt skuldsatt om man vill bo i huvudstaden. De allmännyttiga företagen kom till just för att det ansågs vara en social rättighet att bo. Och här kunde staden erbjuda inflyttade lägenheter enligt ett kösystem. Detta system har väl nästan klappat ihop idag, då det finns allt färre lägenheter att förmedla.
Men kom ihåg vilka det var som såg till att det ser ut som det gör i Stockholm idag. Medvetet skapad bostadsbrist. Eller trodde verkligen m att det här skulle gynna tillväxten?

Kommunen gör olagliga bostadsaffärer?

Först blir man glad över att läsa att stadsfullmäktige inte beslutade om Slussen idag (även om beslutet bara skjutits till 12 december). Vid det här laget är det nog mest prestige som gör att man fortfarande vill driva igenom det usla Slussenförslag som Alliansen valt.
Men redan i nästa artikel blev man arg igen.
SvD meddelar:
Efter en flera timmar lång debatt bestämde Stockholms kommunfullmäktige med röstsiffrorna 52 för och 49 emot att sälja över 1 000 allmännyttiga lägenheter i Bredäng och Kärrtorp till byggföretaget Primula. Samtidigt köper Stockholm 122 bostadsrätter i Hammarby sjöstad av köparen. Staden säljer sina hus under taxeringsvärdet och köper av Primula i nivå med marknadsvärdet.
Man vill slita sitt hår över hur staden använder skattemedlen. Ett halvskumt företag gör ett superklipp och får över 1000 lägenheter att i värsta fall missköta (det går inte att skriva in i avtalet att en renovering ska genomföras enligt stadens försäljare). Kommunen får köpa 122 bostadsrätter till marknadsvärde. Gör de om dem till hyresrätter? För vad ska staden med bostadsrätter till annars? Ska vi stockholmare stå för fler urusla bostadsaffärer när byggföretagen inte kan sälja sina övervärderade bostadsrätter? Medan hyresgäster som ofta valt allmännyttan, plötsligt står med en byggherre de aldrig velat ha. Sedan talas det om demokrati... Det låter som om hela affären är olaglig. Trolöshet mot huvudman (dvs vi skattebetalare) kan man i alla fall tala om.

Lööfs bedrägeri

Man kan säga att Annie Lööfs manipulerande med att skriva sig på en annan ort än där hon bor (varför skulle en nygift person med en lägenhet i Stockholm där maken är skriven och där hon dessutom arbetar ha en lägenhet i Värnamo?). Ja, visst hon kan ha en lägenhet i Värnamo (hyra ut den eller betala hyran själv), men att skattebetalarna ska stå för hennes privata kostnader är inget annat än bedrägeri, även om lagen inte kallar det för det.
I andra länder är vi snara att tala om korruption när fattiga människor utnyttjar tjänstebilar inom biståndsprojekt privat och kör ärenden åt familjen, men välbeställda människor som överutnyttjar förmåner som i första hand gäller dem som bor i övernattningslägenhet i veckorna och faktiskt bor ute i landet, är också en form av korruption.
Det är lätt att se grandet i någon annans öga........

Högsta vinsten - hyresrätt till underpris

Ett område där marknadskramarna är extra inkonsekventa är bostadsmarknaden. Ja, det är ju egentligen ingen marknad. Den tillförs hela tiden objekt på osunda villkor.
JAg talar om Stockholm. Den stora efterfrågan i Stockholm gäller hyresrätter. Köerna är mils- och mångårslånga för att de som vill flytta till staden eller flytta hemifrån måste sätta sig i skuld för miljonbelopp för att kunna göra detta. De vill ha hyresrätter, men dessa räcker inte till. Vad gör då den sittande alliansen?
Man har planerat för 15 000 nya bostäder under mandatperioden, men bara 6 000 hyresrätter trots att denna bostadsform är den mest efterfrågade. Dessutom fortsätter man att sälja ut de få hyresrätter som finns. Man fortsätter i innerstaden, men satsar framför allt på att sälja ut i närförorterna. I alla de gamla 40- och 50-talshusen dimper det ner erbjudanden från s k "omställningskonsulter" som lovar att värdera bostäderna och att hyresgästerna sen ska få köpa "långt under marknadspris".
Varför i hela friden ska folk som råkar bo i en hyresrätt plötsligt få rätt till denna under marknadspris när bostadsmarknaden ser ut som den gör? Det borde vara olagligt att sälja gemensam egendom under marknadspris, det har ju fall med förskolor och bl a Tibble gymnasium i Täby visat. Här har vi hyresgäster gemensamt betalat för underhåll och service i åratal och plötsligt, som vinst på en bingolott, får vi chansen att köpa bostaden utan konkurrens. Men många har inte ens råd med underpris och hamnar i en mycket märklig sits i förhållande till sina grannar.
Nu har man dessutom börjat sälja ut enskilda lägenheter eller uppgångar i hus. Är det då meningen att dessa vinstdragare ska dra nytta av övrig kommunal skötsel av huset?
Stockholmsk bostadspolitik blir alltmer absurd. I förlängningen kommer staden att utarmas för att människor inte kommer att kunna flytta hit i brist på ekonomiskt överkomligt boende. Och vart ska de ta vägen som måste gå från hus och hem vid en alltför hög boränta?
Det är väl ändå bättre att staden äger fastigheter än att bankerna gör det?