Tätortsnära natur bidrar till mångfald för både natur och boende

Idag var arkitekten Ola Andersson intervjuad i Stockholmsdelen av DN. Han klagar på att Stockholm inte får växa till en riktig storstad. Det är för mycket skog och natur här. Han ser helst att alla förorterna i Stockholm byggs ihop, med den stora allén genom Hammarby Sjöstad som modell.
Man blir mörkrädd. För det första skulle ett sådant tilltag strida mot idén om att behålla den biologiska mångfalden. Det finns bara sex procent riktig naturskog kvar i Sverige och en hel del av den är tätortsnära. Resten är plantager.
Ola Andersson hänvisar också till rutmönstret i innerstaden som grundlades redan på 1600-talet och att det minsann tjänat stockholmarna väl. Fast egentligen har det inte det. Rutmönstret var en idé som kom från kontinentens södra delar eller t o m ännu längre söderut, där det är mycket varmt stora delar av året. Då är det bra med raka, gärna breda gator som låter vindarna spela fritt och skapa svalka. Det är dock sällan detta passar vårt klimat. Vi kämpar fram på breda gator med nordanvinden vinande i öronen och snökorn som förblindar vår syn. Slingrande gator, som skapar fickor med lä, skulle passa mycket bättre i vårt klimat.
Trots att han inte tror det, är det många stockholmare (troligtvis en majoritet) som faktiskt väljer att bo i en förort för att det är nära till naturen. Läs ett antal bostadsannonser och du fattar Ola.
Dessutom visar många medicinska undersökningar på att vi mår bra av att ha natur omkring oss i form av träd och vatten. Det är ingen tillfällighet att överhetens slott och herrgårdar ligger på de vackraste platserna i Sverige.
Jag tycker Ola Anderssons hus i Kärrtorp, (vackra färggranna radhus), som vann omröstningen om Årets Stockholmsbyggnad, väl förtjänar det och skulle också ha röstat på dem. Men de som vill bo i sådana hus vill också ha natur runt omkring.
Många förorter fungerar mycket bra och människor trivs där. Och vi bor här för att vi både får natur och nära till storstaden.

Kommunen gör olagliga bostadsaffärer?

Först blir man glad över att läsa att stadsfullmäktige inte beslutade om Slussen idag (även om beslutet bara skjutits till 12 december). Vid det här laget är det nog mest prestige som gör att man fortfarande vill driva igenom det usla Slussenförslag som Alliansen valt.
Men redan i nästa artikel blev man arg igen.
SvD meddelar:
Efter en flera timmar lång debatt bestämde Stockholms kommunfullmäktige med röstsiffrorna 52 för och 49 emot att sälja över 1 000 allmännyttiga lägenheter i Bredäng och Kärrtorp till byggföretaget Primula. Samtidigt köper Stockholm 122 bostadsrätter i Hammarby sjöstad av köparen. Staden säljer sina hus under taxeringsvärdet och köper av Primula i nivå med marknadsvärdet.
Man vill slita sitt hår över hur staden använder skattemedlen. Ett halvskumt företag gör ett superklipp och får över 1000 lägenheter att i värsta fall missköta (det går inte att skriva in i avtalet att en renovering ska genomföras enligt stadens försäljare). Kommunen får köpa 122 bostadsrätter till marknadsvärde. Gör de om dem till hyresrätter? För vad ska staden med bostadsrätter till annars? Ska vi stockholmare stå för fler urusla bostadsaffärer när byggföretagen inte kan sälja sina övervärderade bostadsrätter? Medan hyresgäster som ofta valt allmännyttan, plötsligt står med en byggherre de aldrig velat ha. Sedan talas det om demokrati... Det låter som om hela affären är olaglig. Trolöshet mot huvudman (dvs vi skattebetalare) kan man i alla fall tala om.