T o m EU har nu insett att plast i naturen inte bara är onedbrytbart utan också skadligt för människor och djur. Vad gör då Stockholms stad? Jo, deras grönområdessatsning består av konstgräs. Allt fler parker i Stockholm beläggs med konstgräs för "vanligt gräs blir så slitet". Så stockholmarnas natur är alltså inte natur egentligen.
Vi bygger tätt och därför behövs grönytor menar man. Men att då använda ett material som alltmer döms ut och vars effekter i den här formen man idag inte vet så mycket om, måste vara fel väg att gå.
Visar inlägg med etikett natur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett natur. Visa alla inlägg
onsdag 30 maj 2018
Artificiell natur
Etiketter:
artificiell,
EU,
grönområde,
konstgräs. grönytor,
material,
natur,
nedbrytbar,
plast
söndag 12 juli 2015
Mobbas arkitekter som vill passa in?
SvD har idag ett reportage om vad turister tycker om Stockholm.Turisterna tycker om Gamla Stan och att det finaste med Stockholm är vattnen och naturen och flera nämner den vackra färgen på husen.
Det är något för dagens arkitekter att fundera på. Vad gör Stockholm unikt? Jo, vattnen och närheten till naturen. Ändå envisas politikerna med att det hopplösa Slussenförslaget ska genomföras. Arkitekterna tävlar om skrytbyggen i glas och betong. Men detta finns ju överallt!
Inte minst är många arkitekter inne på skyskrapor á la Dubai. Varför ska Stockholm likna städerna i rika oljeemirat eller för den delen växande u-landsstäder? Det är som om man är kvar i 50-talets tänkande om modernism. Just nu är den stora trenden om man ser till de nya hus som byggts SVART! Svarta hus eventuellt med glas. Eller eventuellt i den mörkaste rödbruna tegelfärgen. Varför vill man ha svarta hus i ett land som är så mörkt som vårt?
Det förekommer antagligen någon form av arkitektmobbning, där de som vill rita hus som passar in i befintlig miljö, hånas för att inte våga sticka ut och vara "nyskapande och annorlunda". Ta bara det omöjliga "osthuset" i Gubbängen söder om Stockholm, som man vill pressa in i en park där husen runt omkring är byggda på 40-talet. Ett agerande totalt okänsligt för omgivningen och dem som bor där. Huset kanske är kul på ett ställe där det får stå lite för sig självt som ett utropstecken, men totalt feltänkt i den föreslagna miljön. Får arkitekter ingen utbildning i omvärldsanalys? Är det bara deras egna lilla projekt som räknas oavsett var det ska byggas?
Det är något för dagens arkitekter att fundera på. Vad gör Stockholm unikt? Jo, vattnen och närheten till naturen. Ändå envisas politikerna med att det hopplösa Slussenförslaget ska genomföras. Arkitekterna tävlar om skrytbyggen i glas och betong. Men detta finns ju överallt!
Inte minst är många arkitekter inne på skyskrapor á la Dubai. Varför ska Stockholm likna städerna i rika oljeemirat eller för den delen växande u-landsstäder? Det är som om man är kvar i 50-talets tänkande om modernism. Just nu är den stora trenden om man ser till de nya hus som byggts SVART! Svarta hus eventuellt med glas. Eller eventuellt i den mörkaste rödbruna tegelfärgen. Varför vill man ha svarta hus i ett land som är så mörkt som vårt?
Det förekommer antagligen någon form av arkitektmobbning, där de som vill rita hus som passar in i befintlig miljö, hånas för att inte våga sticka ut och vara "nyskapande och annorlunda". Ta bara det omöjliga "osthuset" i Gubbängen söder om Stockholm, som man vill pressa in i en park där husen runt omkring är byggda på 40-talet. Ett agerande totalt okänsligt för omgivningen och dem som bor där. Huset kanske är kul på ett ställe där det får stå lite för sig självt som ett utropstecken, men totalt feltänkt i den föreslagna miljön. Får arkitekter ingen utbildning i omvärldsanalys? Är det bara deras egna lilla projekt som räknas oavsett var det ska byggas?
lördag 2 juni 2012
Tätortsnära natur bidrar till mångfald för både natur och boende
Idag var arkitekten Ola Andersson intervjuad i Stockholmsdelen av DN. Han klagar på att Stockholm inte får växa till en riktig storstad. Det är för mycket skog och natur här. Han ser helst att alla förorterna i Stockholm byggs ihop, med den stora allén genom Hammarby Sjöstad som modell.
Man blir mörkrädd. För det första skulle ett sådant tilltag strida mot idén om att behålla den biologiska mångfalden. Det finns bara sex procent riktig naturskog kvar i Sverige och en hel del av den är tätortsnära. Resten är plantager.
Ola Andersson hänvisar också till rutmönstret i innerstaden som grundlades redan på 1600-talet och att det minsann tjänat stockholmarna väl. Fast egentligen har det inte det. Rutmönstret var en idé som kom från kontinentens södra delar eller t o m ännu längre söderut, där det är mycket varmt stora delar av året. Då är det bra med raka, gärna breda gator som låter vindarna spela fritt och skapa svalka. Det är dock sällan detta passar vårt klimat. Vi kämpar fram på breda gator med nordanvinden vinande i öronen och snökorn som förblindar vår syn. Slingrande gator, som skapar fickor med lä, skulle passa mycket bättre i vårt klimat.
Trots att han inte tror det, är det många stockholmare (troligtvis en majoritet) som faktiskt väljer att bo i en förort för att det är nära till naturen. Läs ett antal bostadsannonser och du fattar Ola.
Dessutom visar många medicinska undersökningar på att vi mår bra av att ha natur omkring oss i form av träd och vatten. Det är ingen tillfällighet att överhetens slott och herrgårdar ligger på de vackraste platserna i Sverige.
Jag tycker Ola Anderssons hus i Kärrtorp, (vackra färggranna radhus), som vann omröstningen om Årets Stockholmsbyggnad, väl förtjänar det och skulle också ha röstat på dem. Men de som vill bo i sådana hus vill också ha natur runt omkring.
Många förorter fungerar mycket bra och människor trivs där. Och vi bor här för att vi både får natur och nära till storstaden.
Man blir mörkrädd. För det första skulle ett sådant tilltag strida mot idén om att behålla den biologiska mångfalden. Det finns bara sex procent riktig naturskog kvar i Sverige och en hel del av den är tätortsnära. Resten är plantager.
Ola Andersson hänvisar också till rutmönstret i innerstaden som grundlades redan på 1600-talet och att det minsann tjänat stockholmarna väl. Fast egentligen har det inte det. Rutmönstret var en idé som kom från kontinentens södra delar eller t o m ännu längre söderut, där det är mycket varmt stora delar av året. Då är det bra med raka, gärna breda gator som låter vindarna spela fritt och skapa svalka. Det är dock sällan detta passar vårt klimat. Vi kämpar fram på breda gator med nordanvinden vinande i öronen och snökorn som förblindar vår syn. Slingrande gator, som skapar fickor med lä, skulle passa mycket bättre i vårt klimat.
Trots att han inte tror det, är det många stockholmare (troligtvis en majoritet) som faktiskt väljer att bo i en förort för att det är nära till naturen. Läs ett antal bostadsannonser och du fattar Ola.
Dessutom visar många medicinska undersökningar på att vi mår bra av att ha natur omkring oss i form av träd och vatten. Det är ingen tillfällighet att överhetens slott och herrgårdar ligger på de vackraste platserna i Sverige.
Jag tycker Ola Anderssons hus i Kärrtorp, (vackra färggranna radhus), som vann omröstningen om Årets Stockholmsbyggnad, väl förtjänar det och skulle också ha röstat på dem. Men de som vill bo i sådana hus vill också ha natur runt omkring.
Många förorter fungerar mycket bra och människor trivs där. Och vi bor här för att vi både får natur och nära till storstaden.
Etiketter:
arkitekt,
bostadsannons,
förort,
Hammarby sjöstad,
herrgård,
klimat,
Kärrtorp,
natur,
naturskog,
Ola Andersson,
plantage,
rutmönster,
Stockholm,
stockholmsbyggnad,
storstad,
tätortsnära
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)