Ingen förnyelse på högerns villkor

Vad man kan glädjas åt i samband med valet av Juholt och hans installationstal, är att högern börjar bli nervös. De kan inte nog understryka hur gammaldags och visionslöst talet var. Arkelsten efterlyser ordet "förnyelse". Men förnyelsen i socialdemokratin skedde på 90-talet, då marknadsliberalism var ordet på modet. Då började sossarnas kräftgång på allvar. Nu kan var och en se vart denna liberalism leder. Därför blev inte bara socialdemokrater glada när de hörde Juholts tal. Och den s k förnyelsen i moderaterna är ju bara retorisk, det har vi också kunnat konstatera. Det enda som hänt är att skatterna sänkts mer än Bo Lundgren någonsin vågat drömma om och att de skatter som finns kvar i stor utsträckning går till den lekstuga av i många fall oseriösa kapitalister den offentliga sektorn förvandlats till. Att socialdemokraterna ska stödja detta är högerns bild av socialdemokratisk förnyelse. I bästa fall sätter Juholt punkt för detta.

USA-modellen hägrar för alliansen

Expressen visar i en enkät att socialdemokratiska politiker vill att Håkan Juholt drar partiet åt vänster. Det är det jag säger, marknadsliberalismen är iskall (i alla bemärkelser).
Det är verkligen glädjande att så många socialdemokrater inser vad deras egen förnyelse kostat. Nu når marknadsliberalismen sin kulmen i Sverige och vi måste uthärda några år till, men sen kan kanske jämlikhet och lösningar för alla åter stå på agendan.
Sverige gick genom ett stålbad på 90-talet, då socialdemokraterna rätade upp en borgerligt fördärvad ekonomi. Tyvärr tog de till sig de borgerliga värderingarna och började sälja ut eller vinstbelägga statlig infrastruktur, med allmänt kaos som följd. Borgarna har inte lärt något av detta, utan nu står nya företag på tur för utförsäljning. Om inte de som är emot lyckas trycka på rätt knapp idag.
Tanken med att inget ska vara offentligt i alliansens Sverige, är att så småningom ska skatterna sänkas ännu mer och var och en ska betala de tjänster som nu är offentliga, själva. Det är USA-modellen som hägrar. Och därmed också ett av de mest ojämlika välfärdssamhällen som existerar.

Juholt - ett sista hopp?

Man fick inte hoppas lång stund. Leif Pagrotsky har tackat nej till att bli socialdemokraternas ledare. Nu kan man bara hoppas på Håkan Juholt. De citat från Juholt i den kommande boken "Arbetarrörelsens kris mellan reformism och marknadsliberalism" av Ingemar E L Göransson, verkar ändå lovande. Han har upptäckt ihåligheten i tjatet om förnyelse. Den förnyelse sossarna behöver är att överge liberal light. Tillbaka till grundvärdena!
Moderaterna kallar sig "de nya moderaterna" och vill ta Sverige tillbaka till 30-talet i värderingar runt jobb och människosyn. Sossarna ska kanske, utan att kalla sig nya, börja titta på vad som gjorde dem framgångsrika en gång i tiden. Och se hur dessa värden passar in i dagens globaliserade värld.
Tyvärr har gam-sossarna nu börjat lobba för Östros. Det bådar inte gott. En person som aldrig lyckades ta sig ur skattediskussionen med Borg och lyfta blicken från procentsatser till vad man vill åstadkomma med samhället.
Ledaren för det socialdemokratiska partiet betyder mycket för hur samhällsutvecklingen kommer att te sig framöver. Hoppas valberedningen inser att det inte bara handlar om sossarnas interna process.

Extrema samhällen

"Kommunismen har många dimensioner – den politiska diktaturen, planekonomin, Gulag. Men allra mest belysande för vart den leder är hur den bryter ned relationer mellan människor och skapar ett samhälle grundat på ömsesidig misstänksamhet och påtvingad anpassning till maktens krav", skriver Claes Arvidsson i dagens SvD. Tyvärr har den här beskrivningen också vissa likheter med dagens marknadsliberalism om än med omvända förtecken.
Marknadsliberalismen slår ut människor. Stora företag köper upp små, avskedar folk, flyttar verksamheten till platser där de kan profitera ohämmat på fattiga människor. De som inte har råd att köpa tjänster, allitfrån bostad till sjukvård, tandvård etc, hamnar i olika former av utanförskap. Detta leder i förlängningen till djupt segregerade samhällen och ömsesidig misstänksamhet mellan människor samt ökad kriminalitet.
Precis som boken "Jämlikhetsanden" visar, mår alla bäst i ett samhälle med en rättvis fördelningspolitik där inkomstklyftorna är någorlunda överbryggbara. Vi är många som vill ha (tillbaka) ett sådant samälle.