Ta opinionsmätningar med en nypa salt

Opinionsundersökningarna kommer att dugga tätt under detta valår. Men de blir allt mindre tillförlitliga, det har vi ju sett både i Sverige och utomlands.
I Aftonbladets senaste undersökning får L bara drygt tre procent och Björklund förutses bli chockad. Men han kan förmodligen ta det lugnt.
Just nu skriver tidningarna mest om brott, lag och ordning och integration. Och vips - vad svarar folk är den viktigaste valfrågan? Lag och ordning och integration så klart. Eftersom det skrivs mest om det måste det ju vara viktigast eller? Och det är M och KD som talar mest om dessa frågor, därför har KD gått om L för tillfället (KD fick 4 procent).
Sen har ju knappast Aftonbladets undersökningsmetod, med s k webbintervjuer, dvs frågeformulär skickade i mail till dem som anmält sitt intresse att delta, någon större statistisk relevans. Inte ens SCB med sina grundliga halvårsundersökningar, får korrekt statistik, då många inte kan nås på telefon och många inte heller vill svara.
Så ta dem med en nypa salt. Dessvärre kan nog inte Björklund ens hoppas på att skolfrågan ska bli viktig, med tanke på att det är hans naiva skolpolitik som lett till skolans totala förfall. Det gäller också MP som inte velat få bort månglarna ur skolan.
Skola, vård och omsorg är nog fortfarande de hetaste frågorna för väljarna.

Korrekt statistik också viktig för medborgarna

Idag skriver DN om SCB:s oro för att folk inte svarar på enkäter längre. Och det är faktiskt oroande, för Statistiska Centralbyrån är den instans som kartlägger hur Sverige fungerar och vars analyser bildar underlag för politiker när de tar ställning i olika frågor.
Ett av problemen för SCB är alla andra undersökningar och mätningar som görs. Inte ett företag eller myndighet kan ju fatta något beslut längre utan att först göra en mätning av något slag. Varje individ i landet är målgruppsbestämd ner till nivån vilka som bakar surdegsbröd, går på gym eller spelar ett instrument.
Dessutom finns alla frivilliga paneler som svarar på frågor på internet om olika saker. Då uppstår en mättnad att svara på frågor om allt mellan himmel och jord.
Och sedan har vi den minskande tillgängligheten, där många inte längre har fast telefon och sitt nummer i "telefonkatalogen".
Viss typ av statistik får SCB från andra myndigheter och den kommer att blí allt viktigare i framtiden. Det är inte bara negativt att levnadsvanor m m blir kartlagda. Det är så vi får reda på hur samhället fungerar, också vi vanliga medborgare, så vi kan bilda oss en korrekt uppfattning att fatta våra egna beslut utifrån. Allt ifrån hur vi ska rösta till hur vi kan agera som samhällsmedborgare.
Så svara nästa gång när åtminstone SCB hör av sig.

Livsvalen avgör ekonomin

Ingvar Persson lyfter fram SCBs lilla skrift "Lathund för jämställdhet", där svenskarnas ojämställda vardag lyfts fram i siffror. Och till det kommer TCOs undersökning som visar att det bara är i vård- och omsorgssektorn som kvinnor tjänar mer (200 kr) än män.
Många säger att det spelar väl ingen roll vem som gör vad hemma om man nu vill ha det så. Tyvärr gör det det, för om det är kvinnor som oftast arbetar deltid (frivilligt eller ofrivilligt), är hemma längst med barnen etc, så påverkar det deras livslön och framtida pension. Och trots att kvinnor numera är bättre utbildade än män, har de ändå lägre lön i snitt.
Allt detta gör att kvinnor, trots att de statistiskt lever längre än män, ändå får sämre ekonomi som pensionärer.
Det är därför vi behöver jämställdhet också i vardagslivet.

Jämnt vid val om blocken består

De som refererar till SCBs senaste mätning och säger att alliansen leder med 48,4 procent mot socialdemokraternas 44,6 har ju ändå inte riktigt rätt. Om det varit val idag skulle alliansen nämligen också bara ha 44,6 procent, eftersom kd med sina 3,8 procent hamnar under riksdagsspärren.
Så läget kanske inte är helt dystert. Å andra sidan vet man ju inte vart miljöpartiet är på väg. De verkar mer intresserade av uppgörelser med moderaterna nuförtiden, vilket måste verka märkligt för, inte minst, de förra språkrören.
Det är väl bara att hoppas att Jonas Sjöstedt blir ny vänsterledare. Han verkar i alla fall veta vad han talar om. Juholt bara studsar hit och dit.
Men det är två och ett halvt år kvar till nästa val. Mycket kan hända tills dess.

Nu märks allians-effekten

Jag blir lite misstänksam när det enda ställe jag kan hitta SCBs stora partisympatiundersökning är på Aftonbladets ledarblogg. Varför slås det inte upp stort att de rödgröna nu gått om alliansen? Pressmeddelandet från SCB kom imorse, så på tidningarnas hemsidor borde man ju kunna läsa det.
Man blir väl paranoid efter förra årets valrörelse. Och nu pågår ju Mosa Juholt-kampanjen för fullt. Ja, han mosar sig själv, som Lena Mellin uttrycker det. Och det kanske han gör.
Mätningen nämndes i alla fall i Rapport. Då talade vissa om en Juholt-effekt. Det tror inte jag. Jag tror att allians-effekten äntligen börjar slå igenom. Folk börjar inse att det samhälle alliansen skapat på bara några år, leder till utanförskap och utslagning, ökade klyftor med sämre vård och skola för de mindre välbeställda i samhället. För att inte tala om det totala raserandet av våra trygghetssystem, vilket var ett av syftena med den politiska makten för moderaterna, tro inget annat.
Och det är kanske det som hänt. Fler och fler slutar tro på alliansens nyord som i själva verket innebär en återgång till ett klassamhälle á la 30-tal.

Reinfeldt är som kungen

Hur många gånger kan Sifo eller andra opinionsinstitut på diverse mediers uppmaning fråga vem de vill se som statsminister - Mona Sahlin eller Reinfeldt?

Det talar ju för att man inte har någon vettig politik att komma med, utan måste lita till personpolitik/journalistik. För även om många inte gillar Mona Sahlin, kanske de ändå föredrar en rödgrön regering framför fortsatt systemskifte. Folk kanske gillar Reinfeldt som person eller som frontfigur, ungefär som kungen, men vill de ha moderat politik? Många opinionsundersökningar, inte minst den större SCB-undersökningen visar ju att folk, trots Mona Sahlins impopularitet, är beredda att ge de rödgröna en chans. Och jag förstår dem.