Otrygga politiker vågar inte satsa

Visst behövs fler poliser (och en bättre polisorganisation), men otryggheten i Sverige handlar inte främst om våld. Den handlar om en upplevelse av att samhällsinstitutionerna inte levererar. Skolan, vården och omsorgen går i många fall på knäna. Och institutioner som inte fungerar vill inte folk jobba i. Därför har vi idag brist på lärare, vårdpersonal och även poliser.
Ett av skälen till att de två första inte fungerar är att vinsten är viktigare än verksamheten i de privatiserade delarna av vård, skola och omsorg. Visst finns det bra vård och skola i privat regi också, men låt den då vara privat. Det har alltid funnits privata skolor och sjukhus. Men de har finansierat sig själva med avgifter. Skatter ska gå till verksamheten, inte till aktieägare. Vill man ha privata lösningar får man betala för dem.
Men vinsterna är inte hela problemet med välfärden. Det är också politikernas brist på satsningar. Den livräddhet för att höja skatten när det faktiskt behövs, så att det offentliga kan höja lönerna och göra verksamheten mer attraktiv är ett politiskt problem. Vad ska vi med socialdemokraterna till om de inte levererar välfärd och investeringar (och i förlängningen jobb) som har varit partiets signum. Vänsterpartiet gör vad det kan, men med dem törs ju S knappt samarbeta och gör det högst motvilligt.
Vårt samhälle idag har slitits isär och det är klyftorna som skapar otrygghet och därmed våld och kriminalitet. Sverige ser inte ut som USA eller Storbritannien, men vi är på väg.
Ta tillbaka greppet om välfärden så ökar förtroendet igen.

Korrekt statistik också viktig för medborgarna

Idag skriver DN om SCB:s oro för att folk inte svarar på enkäter längre. Och det är faktiskt oroande, för Statistiska Centralbyrån är den instans som kartlägger hur Sverige fungerar och vars analyser bildar underlag för politiker när de tar ställning i olika frågor.
Ett av problemen för SCB är alla andra undersökningar och mätningar som görs. Inte ett företag eller myndighet kan ju fatta något beslut längre utan att först göra en mätning av något slag. Varje individ i landet är målgruppsbestämd ner till nivån vilka som bakar surdegsbröd, går på gym eller spelar ett instrument.
Dessutom finns alla frivilliga paneler som svarar på frågor på internet om olika saker. Då uppstår en mättnad att svara på frågor om allt mellan himmel och jord.
Och sedan har vi den minskande tillgängligheten, där många inte längre har fast telefon och sitt nummer i "telefonkatalogen".
Viss typ av statistik får SCB från andra myndigheter och den kommer att blí allt viktigare i framtiden. Det är inte bara negativt att levnadsvanor m m blir kartlagda. Det är så vi får reda på hur samhället fungerar, också vi vanliga medborgare, så vi kan bilda oss en korrekt uppfattning att fatta våra egna beslut utifrån. Allt ifrån hur vi ska rösta till hur vi kan agera som samhällsmedborgare.
Så svara nästa gång när åtminstone SCB hör av sig.

Glada besked om Slussen

Nya glada besked kommer från Stockholmsmajoriteten. Nu vill man också se över Slussen. Det är i elfte timmen, men en av Stockholms viktigaste knutpunkter kanske ännu kan räddas från storskalig bilism och igenbyggda vyer mot stadens öppna vatten.
Vi har sett hur det gick när arkitekter och politiker i en ohelig allians gav sig på gamla Klara. Där fanns mycket som kunde tas bort, ja, men framför allt mycket som skulle ha vunnit på att rustas upp istället. Men arkitekterna fick fria händer att rita hus i s k nybrutal stil och resultatet vet vi.
Folkopinionen stoppade sedan en tunnelbanestation i Kungsträdgården med Klararivningarna i gott minne. Det som var helt omöjligt enligt politikerna, nämligen att bygga t-stationen någon annanstans än just där Tehusets almar skuggade stockholmsflanörerna, kunde plötsligt genomföras utan större problem några kvarter bort.
Kanske kan ett omtag runt Slussen få de storvulna planerna att reduceras till en vettig upprustning där det är kris och framför allt inte bygga motorväg mot Gamla stan. Det sägs att den har lika många körfält som redan finns där, men nuvarande körfält är ju delade av torget och slussen däremellan, och ger inte alls samma kompakta intryck som den föreslagna bron. Dessutom finns ingen anledning att uppmuntra mer trafik över de här känsliga områdena i stan. Hänvisa bilisterna till Centralbron om de måste köra i stan. Bilfärjor skulle också kunna vara ett alternativ på vissa ställen.
Och framför allt: rädda den underbara vyn över Mälaren och Saltsjön!

Flyget går åt fel håll

Nu ska man kunna bygga 15-våningars hus runt Bromma. Flyget ska inte längre vara ett hinder. ” De utredningar som gjorts visar att det inte behövs en säkerhetszon som förbjuder byggnader över 60 meters höjd i stora delar av Solna och Sundbyberg och även begränsar möjligheterna att bygga högt i norra delarna av Stockholms inner¬stad”, skriver DN. Med tanke på hur det brukar gå till när utredningar görs, kan man undra hur beställningen gjorts.

Bromma ska inte längre vara ett provisorium utan en flygplats med krav på högre säkerhet (borde ju strida mot idén med högre hus runt omkring). Det enda som kommer att få kommunen att ändra sig beträffande att ha en storflygplats med än större plan (det ingår i konceptet) mitt i stan är om det händer en olycka. Det ska vi inte hoppas, men då och då är det faktiskt tillbud.

Sen strider ju hela idén i sig mot allt vad miljö- och klimatmål heter, men det har ju aldrig bekymrat dagens styrande politiker (inkl S).

Till råga på allt får nu dessutom Arlanda lägre krav på sig beträffande sina utsläpp. Och från näringslivet och Arlanda slåss man med näbbar och klor för att inte få ett flygförbud över Upplands Väsby, där den femte banan har orsakat stora störningsproblem. Men sådant väger lätt när samhällstopparna vill flyga och fara.

Kreativ användning av biståndet

Återigen har stolta ord från regeringen visat sig vara skumrask och mygel. Denna gång gäller det f d biståndsminister Gunilla Carlsson, vars mission alltid varit att varje biståndskrona ska ge resultat och ansvar ska utkrävas. Hon har liknat biståndet innan hon tog över för ett svart hål. Ja, det är klart att just hon kanske har full koll på pengarna numera eftersom 121 000 av dem varje månad hamnat i hennes egen ficka. När hon talat om miljoner som försvunnit i politikers fickor har hon ju verkligen vetat vad hon talat om.

Transparens och ”öppna biståndet” har varit hennes ledord. Vilket hyckleri! Men man kan fråga sig vems idé detta var? Kom den från UD, som hade stora sparkrav på sig, eller kom den från Finansdepartementet? Har Anders Borg sanktionerat denna lek med anslagen? Bistånd har aldrig varit moderaternas baby och för varje år har alltfler kreativa lösningar till hur biståndsanslaget kan användas kommit till.

Ser fram emot en genomlysning i KU.

Fler arenor på förslag

Folkpartiet har kommit med det sanslösa förslaget att det behövs ytterligare en idrottsarena i Stockholm. ”Globen börjar bli sliten” uppges som skäl. Man tar sig för pannan.

Här har Stockholm och Solna (som ju är så gott som hopväxt med Stockholm) satsat hundratals miljoner i skattemedel på nya mastodontarenor (varav den ena verkar vara ett fuskbygge med vittrande betong och ruttnande gräsmattor redan ett par månader efter invigningen). Den nya vid Globen är knappt invigd och redan börjar politiker ropa på nya.

Globen är och var från början, ett förlustbygge. Vad man borde gjort istället för den mastodont som nu ligger nästgårds och förtar en del av finessen med Globen, är att renovera Globen och nöjt sig med det. Det ligger som sagt en ny jättearena i stan, även om det går en kommungräns emellan.

Nu säger t o m centern nej till folkpartiets förslag så förhoppningsvis blir det inget. Men bara att en politiker kan komma med ett sådant förslag, samtidigt som kommunen skriker efter bostäder, visar hur otroligt långt från verkligheten somliga av dem befinner sig.

Politikerna vill ha resultat genast

Det är som förgjort. Den gamla bilden av biståndet verkar ha bitit sig fast för evigt. Nu har DN:s Carl Johan Seth försökt sig på en ”analys” som, som vanligt, utgår från en förlegad bild av internationellt bistånd.

Å andra sidan finns idag visst fog för kritik, då det internationella samfundet verkar vara på väg tillbaka till gammalt projektbistånd där man just räknar myggnät istället för att se om malaria faktiskt minskat. Politikerna vill ha mätbara resultat fort, trots att all forskning visar att de långsiktiga effekterna kan dröja flera decennier.

För några år sedan enades det internationella samfundet om den s k Parisagendan, där samarbetsländerna själva skulle äga och styra biståndsinsatserna. Givarna skulle samordna sig på utifrån samarbetsländernas önskemål om de ville stödja en viss typ av insatser, och anpassa sina administrativa system så att länderna inte behövde redovisa resultat på femtielvs olika sätt till olika givare.

Tyvärr verkar man som sagt vara på väg bort från detta igen. Politiker på givarsidan är mer intresserade av hur de själva framstår än att vänta på långsiktiga resultat.

Och vår biståndsminister orkade inte vänta på resultat från utvärderingsmyndigheten Sadev. Istället för att åtgärda det som inte fungerade lade hon ner myndigheten hux flux utan idéer om vad som skulle komma istället. Helt i linje med alliansens övriga hattande.

Under tiden arbetar Sidas utvärderingsenhet vidare, men de kanske har förstått att de långsiktiga resultaten inte kommer under en mandatperiod.

Politikerna har tappat kontrollen

Nu börjar även enstaka politiker på den borgerliga sidan inse vad utförsäljning av allmännyttan och ett byggande på marknadens villkor leder till. Stan blir ett stagnerande rikemansghetto.
28 000 allmännyttiga och även privata hyreslägenheter har slumpats bort till dem som råkat bo där. Erfarenheterna att de som är hetsigast på ombildning är de som vill sälja. Sen sitter andra kvar och ska förvalta huset som ivriga f d styrelsemedlemmar snabbt lämnat för grönare gräs. Detta är särskilt vanligt i förorten.
Ni okunniga, klåfingriga politiker som tillåtit denna utarmning av bostadsbeståndet och skuldsatt stora delar av svenska folket, kan ni se er i spegeln om denna bostadsbubbla skulle spricka? Vart ska alla då ta vägen om de får gå från hus och hem?
För i andra änden byggs det ju nästan ingenting heller. Bostadsbolagen får själva välja och vraka bland anvisad mark och det måste vara lönsamt. Lyxiga bostadsrätter är lönsamma, då bygger vi det  (än så länge).
Så går det när samhället släpper kontrollen över viktig samhällsservice. Och som vi nu tydligt fått se sen de borgerliga tillträdde gäller det all samhällsservice. Låt företagen leka på marknaden och lämna samhället åt medborgarna och deras institutioner.
(Och för alla som gnäller om minskad valfrihet kan ju faktiskt politikerna bestämma att det ska finnas olika inriktningar också i statlig och kommunal regi).

Låt inte twitter ersätta journalistik

De som twittrar befinner sig i egna bubblor och talar med och följs av sina likasinnade visar undersökningen Twittercensus. Och sällan mötas de två. Dags att slå hål på myten att på nätet träffas alla huller om buller.
Men det är viktigt att journalister inte blit så förblindade av twittrande politiker att de okritiskt återger vad de säger, utan att kunna ställa följdfrågor eller vinkla saker ur ett annat perspektiv.
I dessa snabba tidevarv när allt färre ska göra alltmer finns risken att man låter sig nöja med de uttalanden och kommentarer som görs av politiker och andra makthavare via nätet.
Därför är det glädjande att läsa sådana gemnomarbetade och stora grävreportage som Maciej Zarembas om sjukvården i DN. Men snart har bara stora medier råd och tid med detta. Risken finns att små tidningar nöjer sig med twitter som förstahandsinformation, snarare än eget journalistiskt arbete.
Politiker m fl kan nog låta väl så avspända på twitter, men de vet att de nu fått ännu en kanal för sina budskap. Källkritik anbefalles.

Fega politiker vågar inte satsa på omställning

Den årliga hotbilden mot världen har presenterats inför årets World Economic Forum. I år toppas den av antibiotikaresistens och en alltför nonchalant attityd mot smittsamma sjukdomar. Vad gör vi om vi får en slags influensaepidemi som inga mediciner biter på?
Och klimathotet finns med. Men det är för stort för våra små politiker och uppenbarligen för oss andra också, för det finns så många faktorer med. Men det är märkligt att det ska vara så svårt att göra en energiomställning. Och dessvärre beror det till stor del på den annars så hyllade Olof Palme. Om han inte (tillsammans med folkpartiet) hittat på linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980, hade omställningen kanske till stor del varit genomförd nu. Linje 2 betydde "gör inget nu, vänta till 2010 får vi se hur det ser ut då".
Och det såg mycket värre ut 2010, men politikerna är än mer handlingsförlamade, för problemet har ju växt.
Klimathotet diskuterades inte 1980 (utom bland en del forskare).
År 2030 kommer vi att stå där och gräma oss för att vi inte vågade agera 2010 och då i alla fall försöka göra en omställning genom att faktiskt satsa de miljarder som behövs. Istället för att plottra ut pengarna till redan välbeställda med rutavdrag. Men det är inte populärt att göra stora omställningar. Hellre stryka medhårs.
Så jag är pessimistisk beträffande klimatet och miljön. Men vi kanske går under i någon epidemi innan klimatet blir helt ohållbart.

Många känner igen sig i SD

SD drunknar i sprit och skandaler. Ändå är opinionen stark. Det är lustigt med tanke på vad som skulle ha hänt om politiker i andra partier uppträtt på samma sätt. Men stödet för SD handlar också om att protestera mot mer etablerade politiker och partier. Det är många som far illa i dagens samhälle och som kan identifiera sig med de taffliga killarna i SD. De kanske sitter i stugorna och muttrar om rika politiker som inte fattar hur folk har det och så kommer det ett gäng som beter sig ungefär som de själva. Super till och snackar skit om sådana som inte är som de, dvs kvinnor, invandrare och inte minst etablissemanget.
Men den djupa rasismen i det senaste debaclet tycker jag visar sig i den självklarhet med vilken Isovaara utgår från att de som hjälpte honom i själva verket var tjuvar, för de var av "utländsk härkomst". Någon mindre fördomsfull hade väl först börjat rannsaka vad han gjort under kvällen. Men här handlade det om både fördom och full.

Migrationspolitik som på 30-talet

Ibland pratar vi om baltutlämningen på 50-talet och talar om hur skamligt vi betedde oss då. Ett svart märke i vår historia. Strax före och under andra världskriget skickade vi tillbaka judar till Tyskland. Det talar vi inte om ens idag (men läs gärna Annika Thors bok "Om inte nu så när").
Däremot agerar vi precis som då. Att utvisa en 91-årig, synskadad, hjärt- och demenssjuk kvinna till Ukraina när hon har sin familj här är osannolikt omänskligt. Här pratar politikerna om mänskliga rättigheter med darr på rösten och att Sverige ska stå upp för utsatta människor. Men det gäller förstås inte om de råkar befinna sig i Sverige. Då har vi LAGAR och REGLER som till varje pris ska följas. Och dem kan vi alltid hänvisa till när det blir obehagligt. Att dessa lagar och regler passerat inhumanitetens gräns vill ingen stå för, allra minst vår lille migrationsminister, som gladeligt välkomnar allsköns arbetskraft att jobba i våra pizzerior utanför arbetslagstiftningen (kollektivavtal är frivilligt, enligt honom), men ytterst står bakom att vi skickar bort en gammal människa vars familj kan ta hand om henne här och hon stör inte någon de återstående år hon har kvar i livet.
Vår nuvarande migrationspolitik kommer i historiens ljus att bli ännu en svart period i Sveriges historia.

Svaret på trafikkaoset är mer kaos

Politikernas svar på Stockholms trafikkaos är ännu mer kaos. Nu vill de tillåta cyklister att köra mot rött ljus och cykla mot enkelriktat.
Cyklarna är redan livsfarliga i trafiken. Ja, många gör ju det redan, men majoriteten följer faktiskt fortfarande trafikreglerna (det är de som inte gör det man ser).
Istället för att låta anarkin öka ytterligare, borde politikerna satsa på fler cykelbanor, låta bilarna flytta sig så att det blir lättare att cykla och cykla säkrare (men att trafikreglerna fortfarande gäller). Idag undviker många att cykla i stan just för att det börjar bli farligt med mängden cyklar, där man inte kan vara säker på hur olika cyklister kommer att bete sig. Att tillåta ännu mer anarki kommer att leda till än fler olyckor. Cyklister toppar redan statistiken för olycksoffer i trafiken.
Men Ankersjö & Co är väl rädda för att bli uthängda som lagbrytare själva förstås och skapa rubriker när de bryter mot reglerna.
Kanske skattesmitning också ska bli lagligt. Det är det ju också många som gör.

Bot mot trafikinfarkt

Trafikinfarkt i Stockholm. DN skriver att folk lägger om sina tidsscheman för att undvika köerna, startar halv fyra på morgonen, äter frukost i bilen osv.
Man kunde ju tycka att det logiska vore att i så fall välja att åka kollektivt. Alla som sitter i dessa bilköer kan ju inte behöva bilen i jobbet.
Men självklart måste samhället gå in. Det måste skapas fler busslinjer. Varje busslinje måste inte vara lönsam. Det måste ju vara bättre att frakta flera i ett fordon än att en eller två personer tar upp plats i egen plåtlåda (som väldigt ofta är en s k stadsjeep). Underjordiska infartsparkeringar kan också vara en del av lösningen (så tar de inte så stor plats ovan jord).
Sedan kan man ju undvika att bygga en motorled över Slussen in mot Gamla Stan. Snarare göra Gamla Stan fri från privat genomfartstrafik.
Att använda Stockholms vatten på ett mer effektivt sätt är också en lösning.
Tyvärr verkar politikerna fortfarande helt fixerade vid att bilen är det viktigaste fordonet i en storstad och måste fram till varje pris. Och det priset blir allt högre.
Bilisterna måste betala mera för att förpesta staden. Höj trängselavgifterna och använd pengarna till mer kollektivtrafik. Det moderata styret verkar mer intresserat av att kunna visa flermiljonsöverskott i kommunens budget än att göra något åt problem.

Tänkbar presidentkandidat uppmanar till mord

Kan ingen sätta stopp för den där hjärndöda människan Sarah Palin. Vad är det för demokrati där en politiker som t o m ställt upp som presidentkandidat, kan lägga ut en dödslista med hårkors på sina motståndare, dvs i princip uppmana till mord.
Nå, hon har blivit bönhörd. En av dessa motståndare föll offer för ett massmord igår. Tyvärr var hon, Gabrielle Gifford, också förespråkare för liberala vapenlagar, ett av USAs stora gissel. Hon blev ett offer för sina egna idéer om att vem som helst i princip ska få inneha ett vapen.
Så länge detta skjutglada folk tillåts köpa och inneha vapen hursomhelst kommer dessa dödsskjutningar att inträffa med jämna mellanrum. Det lärt dock knappast hända Sarah Palin. Det är oftast hennes sort som håller i vapnen.

Slarvig journalistik

Är det någon som förstår följande kommentar från Anders Borg till Aftonbladet när han konfronterades med förslaget från SKL att kommunalskatten måste höjas med 13 kr per 100-lapp fram till 2035:
" – Skulle vi höja skatten med 13 kronor så skulle vi få fullständigt förödande effekter på arbetslinjen, säger Borg till Aftonbladet.
– Det skulle leda till en påtagligt lägre sysselsättningsnivå och även undergräva kommunernas finanser så det är naturligtvis helt uteslutet."

Vad är det för journalist som låter honom komma undan med denna obegripliga kommentar? På vilket sätt får höjd skatt förödande konsekvenser på arbetslinjen? Och hur kan mer skattepengar undergräva kommunernas finanser? Varför fattar jag inte det här resonemanget?

Det måste ju vara en journalists uppgift att tydliggöra vad politiker menar bakom den här sortens kommentarer och fråga vidare. Med en mediekår som inte förstår sitt uppdrag utan bara okritiskt rapar upp vad politikerna säger kan man ju förstå varför kommentarsfälten till artiklarna ser ut som de gör. De flesta har inte förstått någonting.