Otrygga politiker vågar inte satsa

Visst behövs fler poliser (och en bättre polisorganisation), men otryggheten i Sverige handlar inte främst om våld. Den handlar om en upplevelse av att samhällsinstitutionerna inte levererar. Skolan, vården och omsorgen går i många fall på knäna. Och institutioner som inte fungerar vill inte folk jobba i. Därför har vi idag brist på lärare, vårdpersonal och även poliser.
Ett av skälen till att de två första inte fungerar är att vinsten är viktigare än verksamheten i de privatiserade delarna av vård, skola och omsorg. Visst finns det bra vård och skola i privat regi också, men låt den då vara privat. Det har alltid funnits privata skolor och sjukhus. Men de har finansierat sig själva med avgifter. Skatter ska gå till verksamheten, inte till aktieägare. Vill man ha privata lösningar får man betala för dem.
Men vinsterna är inte hela problemet med välfärden. Det är också politikernas brist på satsningar. Den livräddhet för att höja skatten när det faktiskt behövs, så att det offentliga kan höja lönerna och göra verksamheten mer attraktiv är ett politiskt problem. Vad ska vi med socialdemokraterna till om de inte levererar välfärd och investeringar (och i förlängningen jobb) som har varit partiets signum. Vänsterpartiet gör vad det kan, men med dem törs ju S knappt samarbeta och gör det högst motvilligt.
Vårt samhälle idag har slitits isär och det är klyftorna som skapar otrygghet och därmed våld och kriminalitet. Sverige ser inte ut som USA eller Storbritannien, men vi är på väg.
Ta tillbaka greppet om välfärden så ökar förtroendet igen.

Ministrar ska inte demonstrera

Imorgon är det 1 maj. Då demonstrerar socialdemokrater, vänsterpartister m fl. Det som jag alltid funnit märkligt med 1 maj-demonstrationerna är att ministrar går i spetsen för tågen (ja, det gäller ju inte V förstås). Att alla på vänsterkanten de senaste åtta åren haft anledning att demonstrera är ju uppenbart.
Men nu sitter S vid maktens köttgrytor igen och likväl kommer Löfven m fl att gå i täten för demonstrationståg på olika håll i landet. Av gammal hävd har ju 1 maj-demonstrationerna växt ur folkets/arbetarnas frustration över maktens arrogans och klyftorna i samhället.
Än så länge har inte den nya regeringen haft möjlighet att visa vad den går för, så i år kan det ju fortfarande vara angeläget för socialdemokraterna att uttrycka vad de vill via demonstrationstågen. Men om man betänker den förra socialdemokratiska regeringsperioden med Göran Persson i ledningen, blir det ganska absurt när han gick i spetsen för demonstrationer för saker som S definitivt inte stod för under den perioden.
Att ministrarna talar är däremot OK. De får chansen att berätta vad de faktiskt gör och vill göra. Men lämna tågen åt folket. Det är ett sätt för dem att göra sig hörda. Fast numera kanske det snarare är twitter som gäller.