Migrationspolitik som på 30-talet

Ibland pratar vi om baltutlämningen på 50-talet och talar om hur skamligt vi betedde oss då. Ett svart märke i vår historia. Strax före och under andra världskriget skickade vi tillbaka judar till Tyskland. Det talar vi inte om ens idag (men läs gärna Annika Thors bok "Om inte nu så när").
Däremot agerar vi precis som då. Att utvisa en 91-årig, synskadad, hjärt- och demenssjuk kvinna till Ukraina när hon har sin familj här är osannolikt omänskligt. Här pratar politikerna om mänskliga rättigheter med darr på rösten och att Sverige ska stå upp för utsatta människor. Men det gäller förstås inte om de råkar befinna sig i Sverige. Då har vi LAGAR och REGLER som till varje pris ska följas. Och dem kan vi alltid hänvisa till när det blir obehagligt. Att dessa lagar och regler passerat inhumanitetens gräns vill ingen stå för, allra minst vår lille migrationsminister, som gladeligt välkomnar allsköns arbetskraft att jobba i våra pizzerior utanför arbetslagstiftningen (kollektivavtal är frivilligt, enligt honom), men ytterst står bakom att vi skickar bort en gammal människa vars familj kan ta hand om henne här och hon stör inte någon de återstående år hon har kvar i livet.
Vår nuvarande migrationspolitik kommer i historiens ljus att bli ännu en svart period i Sveriges historia.

Känn din stad, Nordin

På SvD opinion pågår ett replikskifte mellan Sten Nordin (m) finansborgarråd och Tomas Rudin (s). Sten Nordin påstår att regeringen hindrar honom från att investera Stockholms stora överskott i välfärd. Välfärd för Nordin verkar dock vara låg skatt, det är det han ständigt framhåller som viktigt. När Rudin påpekar bristerna i välfärden, som inlåsta demenssjuka m m, pratar Nordin om ett Stockholm han inte känner igen sig i. Nej, det är säkert ett Stockholm han inte kommer i kontakt med. Men när man talar om för stora barngrupper i barnomsorgen, ska man också veta, att detta har med marknad och konkurrens att göra. Om barngrupperna blir mindre, blir skolpengen det också. Alltså tjänar förskolor och skolor på stora barngrupper och klasser. Pengar talar högre än sunt förnuft. Det är det här Sten Nordin vill ha (och socialdemokraterna, som lät systemet utvecklas, genom att låta skolpengen istället för pedagogiken styra). Väljare som vill ha mer välfärd ger Sten Nordin valfrihet. Men det kostar för skattebetalarna att ha en massa vårdinrättningar, skolor mm som inte behövs. Och som i sin tur måste spara för att få något över till sin förväntade vinst. Nej, Sten Nordin, vi är många som inte känner igen oss i ditt Stockholm. Och inte vill ha det heller.