Näringslivet jämför bilar med samhällsservice

Nu är näringslivet verkligen desperat. Det senaste exemplet på deras fasa inför ett tänkbart vinsttak för företag i välfärdssektorn är direkt absurt. De menar att om Volvo skulle få ett vinsttak på sju procent skulle företaget gå under.
Redan att Volvo skulle gå under med ett sådant vinsttak är ju tämligen otroligt med tanke på de miljarder de tjänar, men det är inte poängen. De jämför tillverkningen av bilar med att undervisa barn och ta hand om gamla och sjuka i vården. Dessutom med andras pengar, dvs våra skattemedel. Det är en cynism utan like. Att de inte skulle förstå skillnaden mellan produktion av varor och att tillhandahålla samhällsservice finner jag trots allt otänkbart.
Denna cynism visade sig senast i exemplet Vittraskolan i Hammarby Sjöstad i skolkoncernen Academedias regi. De fick inte tillräckligt med elever (kan man förstå när man ser hur de bedrev verksamheten) och då lägger de bara ner skolan. De är ålagda att fortsätta verksamheten terminen ut med sina elever (som sedan måste omplaceras i andra skolor) och har då i princip en lärare för samtliga lektioner (gymnastikläraren). Föräldrarna är rasande, men det är priset för att sätta sina barn i förment privata skolor. Man kan inte lita på dessa företag.
Det vore en välgärning om vinsttaket blev verklighet som ett första steg att rensa välfärden från parasiterna på verksamheten (jag vet att det finns bra verksamhet av privata aktörer också, men vinst hör helt enkelt inte hemma i offentlig välfärd). Tyvärr går borgarna plus SD emot folkviljan. 80 procent av befolkningen vill ha bort vinsterna, men pengar talar högst. Ja näringslivet fullkomligt gallskriker vid tanken.

Calmfors´ värld går inte ihop

Nu är professor Calmfors ute igen med sina orealistiska krav. Igår skrev han en kolumn i DN där han återigen konstaterade att det är enkla jobb som behövs. Har han någon som helst kontakt med näringslivet? I så fall borde han veta vid det här laget, att s k enkla jobb är eller kommer att bli, bortrationaliserade inom en snar framtid.
Häromdagen t ex stod en stor skylt utanför min livsmedelsaffär, där det stod: "Varför scannar inte du?" Butiken vill m a o att man ska självscanna varorna så man kan minska antalet kassabiträden. Har själv jobbat som kassörska i ungdomen, så jag vet att det är ett enkelt jobb. Så därför vill man att kunderna ska sköta det själva. Jag scannar aldrig mina varor, just för att inte ta bort denna jobbmöjlighet, men det är svårt att gå mot strömmen.
Och så här resonerar alla företagare, professor Calmfors. Han vill dessutom sänka minimilönerna för befintliga jobb samt ha "rejält lägre minimilöner" för nya typer av enklare jobb (vilka nu det skulle vara).
Calmfors är dessutom en varm förespråkare för marknadshyror. Hur detta ska gå ihop med sänkta minimilöner, löner som knappt ens idag räcker för en ny hyreslägenhet, verkar inte ens finnas i hans tankevärld. Han kan sitta i sitt elfenbenstorn på Karlavägen och prova sina orealistiska ekonomiska teorier på en verklighet som inte finns. Men i den reala världen kämpar många redan för att leva på sina låga löner och utan kontakter finns inga jobb att få.

Nu vill näringslivet ha begränsad strejkrätt

Nu kommer del 2 i borgarnas och näringslivets kampanj för lägre löner. På DN Debatt idag skriver Nils Karlsson, vd för Ratio, näringslivets forskningsinstitut, att en friare lönesättning, dessutom kräver begränsad konflikträtt.
Ja, nu när det tycks som om så många säger att lägre löner behövs (tro inte att det bara handlar om ingångslöner och nyanlända. I det långa loppet vill man allmänt ha en sänkt lönenivå för vanliga arbetare och lägre tjänstemän) är det lika bra att kasta in ett annat önskemål från näringslivet, nämligen begränsad strejkrätt.
Han hävdar att inga andra länder har så höga ingångslöner, ett så sammanpressat löneläge och så generös konflikträtt som Sverige. Och kontentan verkar vara att vi kan inte vara annorlunda än andra länder.
I Sverige har arbetsmarknadens parter skött lönebildning och löneförhandlingar sedan 1928. Enligt Karlson talar det emot att fortsätta på detta sätt. Samhället har förändrats. Ja, klyftorna har ökat och de rika har blivit rikare. Han erkänner själv att ett sammanpressat löneläge gynnar jämlikhet men det är inte näringslivet intresserat av. Istället menar han att den starka samordningen försvårar att justera relativlönerna för olika grupper.
En begränsad konflikträtt gör det naturligtvis ännu lättare att hålla nere lönerna. Skulle då konflikträtten begränsas med lagliga medel? Så att om några går ut i vild strejk kan de lagföras? Är det det näringslivet i slutändan är ute efter? Så vi till slut kan vänta oss ett Ådalen på nytt?
För något sådant här kommer inte att kunna införas utan protester, även om det finns en riksdagsmajoritet för. Vad vi kan vänta oss då är kaos på arbetsmarknaden redan inför ett sådant beslut. Det hoppas jag i alla fall.

Förutsägbar slutsats om Bromma flygplats

Regeringen har tillsatt sin gamle kompis Anders Sundström att utreda Brommas framtid och om man kan stänga flygplatsen tidigare än 2038. Utredningen ska vara klar nästa år.
Icke desto mindre går nu Anders Sundström ut och säger till Handelskammaren att Bromma flygplats
inte kommer att läggas ner före 2038. Vilken överraskning! Trodde någon något annat. En typisk skenmanöver från regeringen (S alltså) för att vifta undan frågan. Men eftersom Sundström har bestämt sig redan nu kan han ju lägga fram sina slutsatser tidigare så behöver han inte belasta statsbudgeten med sitt arvode till nästa år.
Här skriker Stockholm efter mark att bygga bostäder på. Men det är viktigare att näringslivet (det är främst de som reser i veckorna) får ha sin stadsnära flygplats än att ta tåget på 20 minuter till eller från Arlanda (det är ungefär lika lång tid en taxitur tar i dagtrafik in till stan (kanske längre i rusning),
Själv var jag i "vår" skog bakom huset igår eftermiddag, men skogens ljud avbröts hela tiden av bullrande flygplan och jag bor ändå söder om Söder.
Att lägga ner Bromma blir ju faktiskt en win.-win-situation. Miljön förpestas inte av buller och utsläpp och mark befrias för bostadsändamål; två saker som denna regering säger sig stå för. Eller?

Låt regeringen få chansen att laga Sverige

Man ska ju inte förvånas över att oppositionen går till hårt angrepp mot regeringens vårbudget. "Historiskt stora skattehöjningar", ropar folkpartiet. De kan knappast bli förvånade, de har ju ändå hört vad regeringen vill åstadkomma. Själva genomförde de ju historiskt stora skattesänkningar, dessutom för de rikaste, så för att överhuvudtaget kunna uppväga något av alla de nedskärningar i välfärden och inkomstomfördelningar till de rika som alliansen gjorde, måste skatterna höjas.
Jag hoppas regeringen vågar ta ut svängarna till hösten när de får lägga sin egen budget (om inte DÖ har dött då förstås). Då kan man kanske t o m våga låna till investeringar i infrastruktur och bostäder.
Och inte minst ta bort den lag som alliansen införde, om att allmännyttan måste gå med vinst. Då är den ju inte allmännyttig längre.
Såg apropå det, att Storbritanniens toryledare vill följa i Thatchers spår och göra Englands medborgare till husägare. Det är precis det alliansen gjort, åtminstone i Stockholm, där merparten av allmännyttans bostäder i innerstaden och delar av närförorterna, omvandlats till bostadsrätter, vilket spätt på bostadsbristen något kopiöst.
I kombination med arbetslöshet gör detta att många inte ens får lån om de skulle vilja köpa en bostad. Hela konceptet slår nu mot tillväxten i regionen. Om näringslivet kunde fatta att ett samhälle med mindre klyftor skulle öka hela samhällets välmående och tillväxt. Men topparna där är väl helt förblindade av sina bonusar och kan inte bedöma utvecklingen längre än ett kvartal.
Alliansen har gjort Sverige till ett mer ojämlikt land med allt större skillnader mellan människor, med och utan jobb, med och utan bostad och mellan stad och landsbygd. Måtte regeringen våga ta tag i dessa problem och börja laga Sverige igen.

Stat och kommun kan skapa jobb

Läser att Skatteverket bl a ska granska rot-och rut-företag. Det är inte en dag för tidigt. Det har ju visat sig att i dessa förekommer en hel del fusk och oegentligheter.
Många försvarar rut och rot med att de skapar jobb. Låt vara. Men eftersom de lever på bidrag från oss skattebetalare, vore det väl bättre om de utfördes i offentlig regi. Då kunde man ha koll på både ekonomi och arbetsförhållanden för personalen.
Den offentliga sektorn skriker efter fler händer. Låt sektorn direktanställa istället för att gå omvägen över allehanda entreprenörer i en tidsödande upphandlingsprocess, där dessutom lägst pris gäller, varför man inte bör förvånas över ständiga rapporter om undermåligt utförande.
Stat och kommun kan skapa jobb. Självklart ska näringslivet ha vettiga villkor som gör att de kan anställa personal på fast basis. Men så länge kvartalskapitalismen råder och företag som inte genast visar vinst, läggs ned, kommer ingen förändring att ske.
Politikerna hänvisar ofta till arbetsmarknadens parter när det handlar om anställningsförhållanden och arbetsliv. Men politikernas roll är faktiskt också att skapa ett samhälle för alla medborgare. Det gör man inte om arbetsmarknaden tillåter eviga tidsbegränsade anställningar, som i sin tur gör att framför allt unga (men också invandrare och funktionsnedsatta) inte kan planera ett liv med bostad och familj, då de inte har grundtrygghet. Då är det dags för lagstiftning. Det är politikernas roll.

Pengar ska arbeta, inte ligga i lador Magdalena

Regeringen kritiseras ner i skorna och inte bara av oppositionen. Näringslivet är i uppror, men det var väl bara väntat. Allt som innebär förändring från nuläget skapar ju panik hos ett näringsliv som glidit runt på en räkmacka i åtta år.
Magdalena Andersson får berättigad kritik från LO för att budgeten är så lik den förra regeringens. Ladorna är tomma, säger hon, men hon kommer inte för inte från samma skola som Anders Borg.
Men det är faktiskt satsa man behöver om det ska bli någon positiv förändring i jobbstatistiken. Investeringar kan kräva lån, det vet varje företag. Var nu inte så försiktig som hr Borg (som gjorde slut på pengarna utan att investera i något annat än redan rikt folks plånböcker). Se till att järnvägen börjar fungera med en stor satsning på underhåll och utbyggnad. Se till att kommunerna får rejält med pengar att satsa i vård, skola och omsorg. Och inte minst behövs satsningar i omställningen mot ett mer miljö- och klimatmässigt samhälle.
Någon fullträff har väl regeringen ändå fått in. Som t ex att ta bort Arbetsförmedlingens krav på att arbetslösa ska söka varje ledigt jobb vare sig man har kompetens för det eller inte. Här sparas pengar inte bara på AF, utan också för företagen som nu inte behöver gå igenom irrelevanta ansökningar. Och AF kan ägna sig åt att faktiskt försöka hjälpa arbetssökande, t ex med mer tid för kontakter med företag och andra arbetsplatser.
Ett litet steg på en gigantiskt väg att åter börja bygga ett Sverige för alla. Det kommer tyvärr att ta längre tid och kosta mer än det tog att riva ner den välfärd vi hade.

Det luktar korruption

Finansmarknadsminister Peter Norman är i blåsväder. I samband med ett lagt mångmiljonpaket till landsbygden skriver han ett sms till en lobbyist på LRF; "You owe me big time". Han förväntar sig en gentjänst av den här personen.
Redan misstanken om korruption är illa nog. Och att sms blir offentliga är ju ingen självklarhet. Så hur många sms av den här typen har utväxlats mellan regeringen och näringslivet.
BB Sophia är ett annat exempel. VDn för BB Sophia var tidigare rådgivare åt landstinget i den här typen av frågor och bytte plötsligt helt fot, från att rekommendera att alla BB borde vara kopplade till gynekologiskt intensivvård, till att hävda motsatsen. Ser ut som en tanke...
För att inte tala om de läkare som fick köpa Serafimerlasarettet för en spottstyver och sedan sålde det för miljoner.
Ordet korruption ligger nära till hands. Måtte en ny regering kunna skilja på offentligt och privat.

Hyckleriets mästare

Carl Bildt förnekar sig inte. Moderaterna har inget att be om ursäkt för när det gäller deras Sydafrikapolitik, enligt honom. ”Vi tog avstånd på ett annat sätt” (än med bojkott), menar han. Han ger dock inget exempel på det och inte MUF heller, som omedelbart hängde på uttalandet. Ja, de var väl knappt födda på den tiden, så det klingar ju rätt tomt.

Merparten moderater var kanske inte för apartheidsystemet som sådant. Men det viktiga för dem var att inte störa näringslivet och för näringslivet var det viktigt med status quo för affärernas skull. Inte en massa bråk och upplopp som störde det goda affärsutbytet.

Det är det som fortfarande styr Carl Bildt och hans gelikar. Vi får t ex inte kritisera Etiopien för mycket och framför allt inte göra något radikalt som kan skada affärerna i Ogaden. Näringslivet framför allt!

Flyget går åt fel håll

Nu ska man kunna bygga 15-våningars hus runt Bromma. Flyget ska inte längre vara ett hinder. ” De utredningar som gjorts visar att det inte behövs en säkerhetszon som förbjuder byggnader över 60 meters höjd i stora delar av Solna och Sundbyberg och även begränsar möjligheterna att bygga högt i norra delarna av Stockholms inner¬stad”, skriver DN. Med tanke på hur det brukar gå till när utredningar görs, kan man undra hur beställningen gjorts.

Bromma ska inte längre vara ett provisorium utan en flygplats med krav på högre säkerhet (borde ju strida mot idén med högre hus runt omkring). Det enda som kommer att få kommunen att ändra sig beträffande att ha en storflygplats med än större plan (det ingår i konceptet) mitt i stan är om det händer en olycka. Det ska vi inte hoppas, men då och då är det faktiskt tillbud.

Sen strider ju hela idén i sig mot allt vad miljö- och klimatmål heter, men det har ju aldrig bekymrat dagens styrande politiker (inkl S).

Till råga på allt får nu dessutom Arlanda lägre krav på sig beträffande sina utsläpp. Och från näringslivet och Arlanda slåss man med näbbar och klor för att inte få ett flygförbud över Upplands Väsby, där den femte banan har orsakat stora störningsproblem. Men sådant väger lätt när samhällstopparna vill flyga och fara.

Alliansen och bidragsfusket

Moderaterna ryade sig varma om bidragsfusk i socialförsäkringssystemen innan de själva fick makten. Men när de fick den började de genast dela ut bidrag - till näringslivet. Främst till alla företagen i välfärdssektorn förstås inkl apoteken, men också t ex via sänkt restaurangmoms (varför just restauranger ska gynnas, det är ju minst lika dyrt att t ex gå till frisören).
Och med bidragen kommer fusket. Vi läser dagligen om hur företag fuskar i vård, skola och omsorg för att tillskansa sig mer av skolpeng och andra bidrag som baserar sig på kvantitativa resultat (antalet besök, diagnoser, elever etc).
För att få socialbidrag måste man numera sälja allt man har. Då är det inte lätt att fuska. Det är först när man har tillgångar som fusk lönar sig (man måste vara rik för att skattefuska t ex). Men det talar man tyst om i alliansen, trots alla bidrag (fast man kallar det avdrag) som alliansen öst över medborgarna i form av jobbskatteavdrag, rut och rot och avdrag för välgörenhet.
Det är tragiskt att socialdemokraterna köpt idén om motprestation för socialbidrag och tänker rösta med regeringen i detta. De har m a o köpt alliansens människosyn. De på botten måste göra rätt för sig, medan riskkapitalisterna helt riskfritt kan inkassera våra skattemedel.
Vart är vi på väg?

Stefan Löfven gör oss nervösa

Katrine Kielos skriver idag om den svenska modellen: "Svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga både en ekonomisk och en politisk strategi runt den. Gärna tillsammans med våra grannländer. Det skulle kunna ge oss den riktning och sammanhållning vi behöver under det unikt stormiga decennium som ligger framför oss.

Stefan Löfven personifierar den svenska modellen men han har ännu inte tagit konsekvenserna av det. I stället låter Socialdemokraterna nervösa. Det finns ingen anledning."
Det är bara ett problem - den svenska modellen finns inte kvar. Den har gått samma öde till mötes som vallhumlorna i Storbritannien, som Kielos hänvisar till
Alliansen/moderaterna har konsekvent monterat ned det som kännetecknade den svenska modellen och det har också varit deras syfte med politiken. Deras ideal är en amerikansk modell, där privata alternativ ska lösa samhällets problem på marknadens villkor. Vi har sett hur det har gått, såväl i Sverige som i USA.
Kielos säger att Stefan Löfvén personifierar den svenska modellen. Men att han kommer från fackföreningsrörelsen är ju bara en liten del av detta koncept. Vi har t ex inte hört ett ord från honom om synen på socialförsäkringarna. Hans fokus tycks helt ligga på näringslivet.
Så vi har all anledning att vara nervösa.

Det otillfredställda näringslivet

Nu ska Annie Lööf skapa lite goodwill för sig själv mitt i drevet och följer nu Reinfeldts förslag om att sänka bolagsskatten. Men tror någon att näringslivet låter sig nöja. Nej, ännu viktigare att sänka skatterna för ägarna menar de. De ger sig säkert inte förrän varenda tänkbar skatt är sänkt och miljöskatterna är tydligen allra värst.
Samtidigt snurrar räntesnurrorna vidare. Två miljarder i skatt undanhålls staten bara genom höga internräntor som kan skapa skatteavdrag, enligt SvD Näringslivs granskning. Vi vet ju redan att Volvo inte betalar någon skatt. Så det är klart att sänkt bolagsskatt inte betyder så mycket för dem, som att ägarna får en skattesänkning på den vinst de gjort sig genom avancerad skatteplanering.
Mycket vill ha mer. Att producera så lite som möjligt för så stort vinst som möjligt är kapitalisternas recept.

Republikanska stollar

Vi må tycka att våra politiker, i synnerhet moderaterna, har svårt med verklighetsförankringen. Men det är inget mot vad de amerikanska politikerna, som nu hoppas på en nominering till presidentkandidat, har.
Man blir mörkrädd när man hör dem och tanken på att någon av dem kan få makten i Vita Huset svindlar. Ingen av dem verkar ha förstått, varken den situation som USA befinner sig i, eller de globala problem världen står inför.
Man kan verkligen ifrågasätta USAs demokratiska system. För att bli vald måste man vara miljonär. Och det räcker inte med det. Man måste också locka sponsorer att bekosta ens kampanj. I princip gör detta att vilken nolla som helst kan nå ett inflytelserikt ämbete i USA, helt i händerna på dem som betalar. Och nollor finns det gott om har vi ju sett. Fullkomligt okunniga om de mest basala saker i ekonomin och världen.
Så går det när t o m politiken är beroende av marknaden, dvs pengar. Därför är det högst legitimt att veta vilka som sponsrar moderaterna. Med tanke på hur de gynnar näringslivet kan man bli misstänksam.

Staden uppmuntrar misskött vård

Man hoppas varje dag att slippa mer om Carema & co. Men DN ligger i och det är bra. Nu visar det sig att staden (Stockholm) underlättar för företag som Carema att fiffla, missköta och vanvårda. Ren korruption pågår i båda ändar.
Den läkare, från vårdföretaget Trygg Hälsa, som larmade om missförhållandena på Caremaboendet Koppargården, fick sitt avtal uppsagt. Det fick också Trygg Hälsa på tre andra Caremavboenden.
Så här skriver DN:
När Trygg Hälsas avtal för Koppargården skulle omförhandlas valde staden, på Caremas inrådan, att inte rekommendera förlängning. Trygg Hälsa förlorade även sina avtal på tre andra Caremaboenden.
Enligt Hässelby-Vällingbys stadsdelsdirektör Leif Spjuth är det praxis att fråga den som driver boendet vem de vill ska utföra vården. Formellt fattar landstinget beslutet.
– Konsekvensen av lagen om valfrihet är att Carema bestämmer.
M a o bestämmer alltså Carema att de som kritiserar deras verksamhet och påtalar missförhållanden riskerar att mista sina avtal. Endast Carematrogna göre sig besvär. Är landstingspolitikerna mer än lovligt naiva eller är de cyniska? Att moderaterna vill att näringslivets inflytande ska öka inom alla områden är välkänt, men reagerar inga andra politiker? Med detta system bidrar man ju till att missförhållanden kan fortsätta.
Vi har ju redan läst om att staden ändrat i en kritisk rapport från något boende.
Leif Spjuth, stadsdelsdirektören, svarar på DNs fråga:
Men är det rimligt att den som slår larm riskerar att förlora sitt avtal därför att företaget som driver boendet har rätt att välja läkare?
– Jag har svårt att se ett alternativ som på ett effektivare sätt skulle säkerställa bra vård.
Inte underligt att det ser ut som det gör i vård-Stockholm.

Skatterna går till näringslivet - häftigt!

Anders Borg håller med Mona Sahlin i och med uttrycket "Det är häftigt att betala skatt". Är det Schlingman som hittat på att han ska säga det? Om det är så häftigt kan man ju fråga sig varför skattesänkningar varit den enda politik som moderaterna bedrivit (förutom att de s k reformerna att ödelägga a-kassa och sjukförsäkring, och skärpa migrationslagarna för flyktingar).


Jo, det finns ett skäl till att Borg tycker det är häftigt. Skatterna ska gå till näringslivet! Det pågår en gigantisk bidragsöverföring till näringslivet nu. Ju mer av den offentliga sektorn som privatiseras, ju mer pengar till näringslivet. Oavsett om det är småföretag eller riskkapitalister. Alla ska ha sitt.


RUT och ROT är skattepengar till näringslivet i dessa branscher. Sänkt krogmoms istället för investeringar i gemensamma projekt som järnväg, bredband och annat som behöver byggas ut och underhållas.


Näringslivet är numera de största bidragstagarna i samhället. Det är väl häftigt!

Annie Lööf platsar i alliansen

Den nya näringsministern, Annie Lööf, visar nu vad hon går för. 100 miljoner till Facebook som är ett tremiljardersföretag. 100 miljoner skulle kunna räcka till lönerna till arbetarna på Saab och mycket mer.
Men det ligger väl helt i linje med alliansens politik. Näringslivet i form av stora koncerner och riskkapitalbolag göds med skattemedel, medan den offentliga sektorn utarmas. Gustaf Fridolin föreslog en satsning på järnvägen. Den intresserar inte alliansen. Viktigare att få till Förbifart Stockholm.
Annie Lööf har snabbt kommit in i gänget.

Näringslivets kortsiktighet skapar samhällsproblem

Näringslivet klagar på att de inte hittar rätt personal, dvs personal med den kompetens de säger sig behöva. Men det finns heller inte tålamod att se till att få den personalen.
Det tjatas om att snart går 40-talisterna i pension och hur ska vi få folk till jobben. Samtidigt har vi en av Europas högsta ungdomsarbetslösheter.
Det är nog faktiskt så att också här lägger kvartalskapitalismen krokben för sig själv. Alla vill genast ha en person med minst fem års erfarenhet av det arbete man önskar få utfört. Men ju fler erfarna som går i pension, desto färre sökande. Kanske måste man faktiskt titta på vilka yngre personer som kanske inte har erforderlig arbetslivserfarenhet, men väl en utbildning i linje med den man söker.
Men kvartalskapitalisterna kan inte tänka sig att ta tid att lära upp någon, att satsa framåt. Allt genast! är deras motto. Nu är den enda tid som gäller. Personal är bara en utgift och ses inte som en långsiktig investering i företaget. Allra helst vill man använda bemanningsföretag så vi slipper alla sociala åtaganden.
Men denna inställning göder inte bara en ökande osäkerhet i samhällsekonomin, utan också sämre kvalitet i arbetet och t o m korruption. Varför vara lojal mot ett företag som inte är intresserat av sin personal?
Så skapar kapitalistisk kortsiktighet samhällelig alienation. Det som vi ser i Storbritannien idag.

Kungen är komprometterad

Det tjatas om att kungen ska uttala sig om sina famösa besök på olika klubbar och om han kände till kontakterna med kriminella som hans vän(ner) haft.
Han har redan erkänt att han deltagit i diverse kafferep av tvivelaktig karaktär och han har förnekat kännedom om kriminella kontakter (fast det verkar som om han besökt klubbar ägda av sådana). Han är redan komprometterad. Bloggaren Röda berget gör en utmärkt analys av läget. Kungen har inte förstått sin roll.
Efter nästan 40 år på tronen framstår han ofta som lite tafflig vid officiella framträdanden och värre, ointresserad i sammanhang där det sägs att han gör sina viktigaste insatser (det har tillräckligt många vittnat om, inte minst inom näringslivet). Vi kan inte ha en kung som mer och mer framstår som en driftkucku. Drottningens roll har i mycket bestått i att vara krishanterare. Men i den senaste krisen är hon maktlös och man kan inte förvänta sig hur mycket lojalitet som helst från någon som får en oförtjänt martyrgloria.
Det finns bara en väg ut ur detta och det är att avgå. Drevet har börjat så smått och snart kan han bli lovligt byte. Fast det kanske är bra att han sitter kvar. En vanärad kung gör slut på monarkin.