TTIP-avtalet ger USA inflytande över EU

Nu har Greenpeace lyckats läcka en del av förhandlingarna i det s k TTIP-avtalet, ett handelsavtal mellan EU och USA. Vi visste det innan, men läckorna visar att vi hade rätt. USA dikterar villkor som borde anses helt omöjliga.
USA vill ha insyn i allt som rör utveckling av ny teknik USA vill också ha ett ord med i laget varje gång EU vill reglera någonting och vill också låta berörda företag ge sin syn på förslagen.
Detta avtal kommer att helt underminera EUs redan alltför matta miljöarbete. Ytterligare skäl för Storbritannien att lämna unionen om de också ska underställas USA när det kommer till handel.
Och det gäller för övrigt Sverige också. Risken finns att EU ytterligare säljer ut nationernas självbestämmanderätt.

En förlegad Sverigebild

Sverigebilden släpar efter. Ofta ser man i utländsk press beskrivningar av Sverige som det ultimata välfärdslandet, visserligen med världens högsta skatter, men jämlikt och jämställt. Socialt avancerat och med en progressiv miljöpolitik. En avundsjuk beundran kan skönjas.
Jag tittar mig runt i dagens Sverige och ser knappt något av detta längre. Vi har blivit en medelmåtta bland EUs medlemsländer. Röstar sällan för progressiva förslag, ofta direkt emot det vi säger oss stå för. Den eventuella utrikespolitik vi har handlar om Ryssland och det forna Östeuropa och twittras ut med stor frenesi. I övrigt är vi tysta.
Men framför allt ser jag de växande klyftorna, utslagningen, de raserade trygghetssystemen. Den halvhjärtade miljöpolitiken. Jag ser allt det som redan skett i t ex Storbritannien, som länge förde den politik Sverige nu för 30 år senare.
Om man talar med någon utlänning om Sverige idag tror de knappt sina öron. Men så illa kan det väl inte vara, menar de. Jo, det är just så illa det är.

Överstatligheten tittar fram i eurokrisens spår

"Folkomröstningen var inte viktig i sig", säger Papandreou. Folkföraktet i sin prydno. Först blir han utskälld efter noter av de enda som bestämmer i EU, åtminstone bland euroländerna, nämligen Tyskland och Frankrike. Dessutom vill inte ens många i hans egen regering ha någon folkomröstning.
Men att hålla på att taktikjonglera med något så allvarligt som en fólkomröstning och anse den "inte viktig i sig", är att visa vad EU gör med länders ledare. Folket kan man hota med när man vill genomdriva något (oklart vad dock), för att sedan lika lättsinnigt dra tillbaka sitt förslag. Vad ett redan förbannat folk tycker om det kommer han förhoppningsvis att bli varse.
Men överstatligheten sticker här fram sitt fula tryne och dessvärre verkar den mest bestå av Tyskland och Frankrike. Kanske kan också Storbritannien få ett ord med i laget utanför europolitiken. Vi andra vi anpassar oss. Som Grekland.

Det stora tågkaoset - regeringen tar inget ansvar

Det är otroligt att regeringen genomdriver den totala avregleringen av tågtrafiken 2012 trots att det redan nu råder kaos på spåren.
Det finns ingen lönsamhet i tågtrafik i ett land med 9 miljoner invånare, så är det bara. SJ har ju tvingats gå med vinst med ständigt minskad service och nedskärningar och fördyring för kunderna. Att nu dessutom ett antal andra företag skulle vilja etablera sig på sträckor utanför tätorterna verkar ytterst tveksamt.
Dessutom räcker inte spåren till. Ur miljösynpunkt är det viktigt att mer gods fraktas på tåg än landsväg, men med ännu större trängsel på dessa överutnyttjade och illa underhållna spår, kommer kaoset att öka ytterligare.
Redan nu är det stora problem för kunderna med den avreglering som skett, att kunna köpa rätt biljett. Dessa problem kommer inte att minska såvida inte en gemensam biljettlösningsstruktur tas fram.
Sverige går nu längst av alla länder med avreglering av tågtrafiken. Storbritannien tog tillbaka sin tågtrafik i statlig regi sedan deras experiment inte visade sig fungera. Och de har ju ändå ett tillräckligt kundunderlag.
Detta blir ytterligare en käpp i hjulen för att ställa om till ett mer miljövänligt resande. Det kommer att bli bil för alla som har möjlighet.
Och ingen tror väl efter alla avregleringar hittills att det blir billigare med tåg.

Näringslivets kortsiktighet skapar samhällsproblem

Näringslivet klagar på att de inte hittar rätt personal, dvs personal med den kompetens de säger sig behöva. Men det finns heller inte tålamod att se till att få den personalen.
Det tjatas om att snart går 40-talisterna i pension och hur ska vi få folk till jobben. Samtidigt har vi en av Europas högsta ungdomsarbetslösheter.
Det är nog faktiskt så att också här lägger kvartalskapitalismen krokben för sig själv. Alla vill genast ha en person med minst fem års erfarenhet av det arbete man önskar få utfört. Men ju fler erfarna som går i pension, desto färre sökande. Kanske måste man faktiskt titta på vilka yngre personer som kanske inte har erforderlig arbetslivserfarenhet, men väl en utbildning i linje med den man söker.
Men kvartalskapitalisterna kan inte tänka sig att ta tid att lära upp någon, att satsa framåt. Allt genast! är deras motto. Nu är den enda tid som gäller. Personal är bara en utgift och ses inte som en långsiktig investering i företaget. Allra helst vill man använda bemanningsföretag så vi slipper alla sociala åtaganden.
Men denna inställning göder inte bara en ökande osäkerhet i samhällsekonomin, utan också sämre kvalitet i arbetet och t o m korruption. Varför vara lojal mot ett företag som inte är intresserat av sin personal?
Så skapar kapitalistisk kortsiktighet samhällelig alienation. Det som vi ser i Storbritannien idag.

Ett vingligt projekt

Idag skriver E24 (Aftonbladet) om Storbritanniens ekonomi. De är tydligen värre ute än alla länderna i Sydeuropa+Irland, som hittills varit på tapeten. Och det trots att de inte ens har euron.
Men de har tydligen helt sonika bestämt att strunta i stabilitetspaktens mål om högst 3 procents budgetunderskott. Och ingen verkar våga säga åt dem, för de hör ju till de tunga länderna i EU. Det var ju likadant med Tyskland för en del år sen. Det är bara de fattigaste som måste betala böter (som om inte underskottet räckte). Det är m a o som överallt annars här i världen, de rikaste kan snika sig undan, men de fattiga får stå sitt kast.
Men de ekonomiska problemen dominerar alltmer EU. Man har tagit in länder som egentligen inte klarar kraven, i ivern att få med så många som möjligt i sitt imperium.
Jag hoppas på mera utvidgning (vilket för övrigt är Sveriges linje). Plocka in Turkiet och Ukraina m fl och hela EU-projektet kommer att implodera. Man kanske inte ska glädja sig alltför mycket åt en sådan utveckling dock, för den kommer förmodligen att drabba de sämst ställda människorna mest. Det gör ont när imperier brister.