Näringslivets kortsiktighet skapar samhällsproblem

Näringslivet klagar på att de inte hittar rätt personal, dvs personal med den kompetens de säger sig behöva. Men det finns heller inte tålamod att se till att få den personalen.
Det tjatas om att snart går 40-talisterna i pension och hur ska vi få folk till jobben. Samtidigt har vi en av Europas högsta ungdomsarbetslösheter.
Det är nog faktiskt så att också här lägger kvartalskapitalismen krokben för sig själv. Alla vill genast ha en person med minst fem års erfarenhet av det arbete man önskar få utfört. Men ju fler erfarna som går i pension, desto färre sökande. Kanske måste man faktiskt titta på vilka yngre personer som kanske inte har erforderlig arbetslivserfarenhet, men väl en utbildning i linje med den man söker.
Men kvartalskapitalisterna kan inte tänka sig att ta tid att lära upp någon, att satsa framåt. Allt genast! är deras motto. Nu är den enda tid som gäller. Personal är bara en utgift och ses inte som en långsiktig investering i företaget. Allra helst vill man använda bemanningsföretag så vi slipper alla sociala åtaganden.
Men denna inställning göder inte bara en ökande osäkerhet i samhällsekonomin, utan också sämre kvalitet i arbetet och t o m korruption. Varför vara lojal mot ett företag som inte är intresserat av sin personal?
Så skapar kapitalistisk kortsiktighet samhällelig alienation. Det som vi ser i Storbritannien idag.

Valfrihet med tvång slår tillbaka

Äntligen en finansanalytiker som tar bladet från munnen. Det är väl som att som att svära i kyrkan att säga att aktie- och fondsparandet varit rena lekstugan. Att människor tar för stora risker och riskerar sin pension i sin okunnighet om vad aktie- och fondsparande egentligen innebär.
Här är ytterligare ett exempel på den tvångsvalfrihet som många svenskar står inför. Vi har översköljts med (ofta obegriplig) information om hur bra olika fonder är och hur mycket man kan tjäna, mindre om riskerna. Banktjänstemän har jagat oss om hur bra ekonomi vi kommer att få om vi satsar just i de fonder de kan rekommendera (de får väl bonus utifrån hur många de lyckas dupera).
Och PPM-fonderna som vi tvingas vara med i vare sig vi vill eller inte. Och vi som inte valt, och uppenbarligen tjänat på det, har utmålats som fega och oengagerade. I vårt materialistiska samhälle är man närmast konstig om man inte är intresserad av pengar och hur man i varje läge måste gripa de flyende vinstchanserna.
Ska man ha aktiefonder måste man vara kunnig och initierad, hävdar finansanalytikern Peter Malmqvist. Man kan tillägga att visserligen är räntan usel på ett vanligt sparkonto, men pengarna finns där ju trots allt.

Svårt vara ung i alliansens Sverige

För att gå vidare med alla de verksamheter som alliansen, läs moderaterna, vill bli av med, har nu knatteidrotten kommit i fokus. Det är ju också en verksamhet, liksom Fria teatern, som vänder sig till barn och ungdom. Varför betala för det? Volontärer är ett hyllat begrepp, låt föräldrarna stå för lite mer.
Däremot gläder vi oss åt två nya jättearenor, vem som nu ska fylla dem, särskilt om vi inte satsar på de unga. Men dessa monument ger ju credit åt kommungubbar som behöver boasta sitt ego.
Kommunala musikskolan har ju också problem. Vad ska ungdomar göra när allt som skulle stimulera dem läggs ner, minskas eller privatiseras (går ju an så länge skattemedel bekostar vinsten)?
Fler poliser kanske, som ska ta hand om dem som vänder energin mot samhället.
Nå, dagen hade en positiv nyhet också, även om SD får vara nyttiga idioter här, genom att gå emot försäljning av statens del i Posten, Vattenfall m fl. Bra om V också agerar.
Och i dagens Rapport sade Maud Olofsson att hon tyckte att alliansen misslyckats när allt fler unga förtidspensioneras. Ja, i brist på opposition får väl alliansen agera själva. Bra Maud!