Förbifarten - vår tids Göta kanal

År 1810 togs det första spadtaget till Göta kanal, Sveriges största byggprojekt genom tiderna. Drömmen om en kanal mellan Vänern och Vättern började redan på 1500-talet men först på 1780-talet kom planeringen igång. Kanalen stod färdig 1832. Men då var den redan omodern och då planerades istället för de mycket snabbare järnvägarna.
I nutid är Förbifarten just ett sådant projekt; samma byggutmaning i mastodontskala och i samma prisklass (om man räknar om kostnaden från 1800-talet).
Nu har projektet åter skjutits fram i tiden. Det ska dessutom till stor del finansieras av Stockholms trängselskatter (som dessutom ska finansiera utbyggnad av tunnelbanan och annan kollektivtrafik).
Samtidigt arbetar tiden för minskad biltrafik. Den minskar redan i Stockholmsområdet. När Förbifarten äntligen står klar, efter nästan lika lång tid som det tog att bli klar med Göta kanal om man räknar in dagens planeringstid, kommer den att vara ett monument över en svunnen tid, som utvecklingen sedan länge hunnit förbi (den utvecklingen pågår ju redan). OM den nu blir av.

Arkitekterna vill bygga egna monument

DN har bett några av Stockholms arkitekter att fritt föreslå hur de vill bygga i Stockholm. Och vad får man höra (eller läsa snarare). Torn, torn, torn. Det är som om varje person vill bygga sitt eget lilla monument och det ska vara högt så alla ser.

Ett förslag var t ex en slags morotsfärgad cylinder i jätteformat vid Västerbrons fäste vid Hornstull, skymmande husen bakom. Den spanske arkitekten Gaudi som ritat många hus i Barcelona och inte minst den pampiga katedralen La Famiglia, förstod ändå att de spännande husen skulle smälta in i stadens gatunät och med sina grannar. Inte stå som ensamma kolosser utan sammanhang.

Vad lär de sig på Arkitekthögskolan egentligen? Det är väl inte för inte som den anses vara Stockholms fulaste byggnad.

Arenor viktigare än sjukhus

Vem ska betala den växande vårdnotan? Ja, det lär bli vi medborgare hur vi än vänder oss. Frågan är om det ska ske efter behov eller ekonomisk bärkraft.
Det har alltid funnits privat vård som finansierats helt privat. Det är dock slut på detta nu. Privata vårdgivare ska finansieras med skattemedel, med god vinstmarginal. Och därmed minskar andelen effektiv vård. Varje vinstkrona som inte återinvesteras i vården är en förlust för vårdtagarna.
Men man kan också fråga sig hur politikerna prioriterar. I Stockholm/Solna byggs nu två nya jättearenor. Vid Johanneshov kommer det att ligga tre arenor på rad. Samtidigt som det saknas vårdplatser på vartenda sjukhus. Önskan att skapa dyra monument över sig själva istället för samhällsnytta verkar vara ett genomgående politiskt drag.
Vi får räkna med sämre vård, säger professorn i hälsoekonomi, Björn Lindgren, pessimistiskt.
Ja, för någon skattehöjning lär det inte bli fråga om i Stockholm så länge alliansen, jag menar moderaterna, styr.

Svårt vara ung i alliansens Sverige

För att gå vidare med alla de verksamheter som alliansen, läs moderaterna, vill bli av med, har nu knatteidrotten kommit i fokus. Det är ju också en verksamhet, liksom Fria teatern, som vänder sig till barn och ungdom. Varför betala för det? Volontärer är ett hyllat begrepp, låt föräldrarna stå för lite mer.
Däremot gläder vi oss åt två nya jättearenor, vem som nu ska fylla dem, särskilt om vi inte satsar på de unga. Men dessa monument ger ju credit åt kommungubbar som behöver boasta sitt ego.
Kommunala musikskolan har ju också problem. Vad ska ungdomar göra när allt som skulle stimulera dem läggs ner, minskas eller privatiseras (går ju an så länge skattemedel bekostar vinsten)?
Fler poliser kanske, som ska ta hand om dem som vänder energin mot samhället.
Nå, dagen hade en positiv nyhet också, även om SD får vara nyttiga idioter här, genom att gå emot försäljning av statens del i Posten, Vattenfall m fl. Bra om V också agerar.
Och i dagens Rapport sade Maud Olofsson att hon tyckte att alliansen misslyckats när allt fler unga förtidspensioneras. Ja, i brist på opposition får väl alliansen agera själva. Bra Maud!