Här finns pengar till försvaret

Nu är Folk o Försvar i full gång. Alla tycks vara eniga om att försvaret bör få mer pengar. Och mycket är bra med det, t ex att återinföra den allmänna värnplikten. Men var ska alla miljarder tas som det ropas så mycket om?
Värst är Moderaterna och KD. De vill höja mer än alla andra. Och Ulf Kristersson har redan antytt var han vill skära i dagens utgifter. I sjukförsäkringssystemen förstås. Här finns uppenbarligen oändliga resurser för moderaterna att ösa ur. Det enda som är viktigare för moderaterna än Försvaret och polisen är skattesänkningar. Det kommer alltid först.
Ett tips: Rut och rot är dyra reformer som drar resurser från viktigare angelägenheter i ett samhälle. Det kan inte vara samhällets uppgift att subventionera hushållstjänster för medborgarna (eller att stötta just de företag som sysslar med sånt). Här finns pengar att hämta.
Skola, vård och omsorg är uppgifter för ett samhälle. Men inte att betala aktiebolag för att bedriva verksamheten, där vinster är huvudmålet (försök inte påstå något annat). Våga äntligen få bort vinsterna ur välfärden.
Sedan. för att inte belasta arbetstagarna med stora skattehöjningar, finns kapitalet. Det är orimligt att Sverige, som ett av få länder, inte har varken arvsskatt eller fastighetsskatt.
Det finns m a o källor att ösa ur för att ge ytterligare pengar till Försvaret.

Rösta ned budgeten

Alliansen undergräver politiken. Nu ropar man på misstroendeförklaring om socialdemokraterna lägger in några skattehöjningar i budgeten.
Man har uppenbarligen helt glömt den gemensamma överenskommelsen om att man röstar igenom en hel budget och inte delar av den. Men ännu värre: man vill använda instrumentet misstroendeförklaring mot politiska förslag. Det betyder ju faktiskt i förlängningen att en regering inte kan bedriva sin egen politik. Varje gång regeringen lägger fram något oppositionen inte gillar, kan man hota med misstroende mot den ansvariga ministern. Det skulle lamslå varje minoritetsregering. Oppositionens roll är att opponera mot för dem misshagliga förslag, men inte att använda ett instrument som är till för att klandra statsråd som man uppfattar har gjort fel. Redan nu har det gått inflation i KU-anmälningar, men misstroende är ett starkare instrument.
Har alliansen någon ryggrad får de väl ta konsekvenserna av sitt missnöje och rösta ned hela budgeten. Och då avgår regeringen. Det är så den nuvarande överenskommelsen ser ut. Vill man ha en annan ordning får man sätta sig ned med alla partier och bestämma något annat.
Men att bara kliva ur överenskommelser är ju alliansen expert på. Tänk bara Decemberöverenskommelsen, där deklarerade först KD och sedan de andra att de klev av den. Men de törs inte rösta ned hela budgeten, då skulle de ju få börja ta ansvar. Så istället missbrukar de misstroendeförklaringen.

Skattehöjningar slår mot rika -hemska tanke

Äntligen har regeringen lagt sin budget. Ganska urvattnat, men ändå små steg på vägen mot något bättre.
Borgarna går dock i taket förstås. Längst går moderaterna, som menar att särskilt män nu drabbas av mindre pengar i plånboken. Ja, hur kan det komma sig? Kan det vara för att män generellt faktiskt tjänar mest. De skattehöjningar som sker på den statliga inkomstsidan, drabbar nu alla dem som i nästan ett decennium fått skatteavdrag för 140 miljarder. De som tjänat mest har också fått mest i plånboken, vilket lett till ökade klyftor i samhället och konsekvenser för hela samhällsutvecklingen.
Lika lite som de av Reinfeldt så omhuldade undersköterskorna märkte de 200 kr de fick i jobbskatteavdrag (generella avgifter har ju hela tiden höjts), lika lite kommer de som tjänar 50-100 000 i månaden att märka att det försvinner några tusenlappar av dem de så generöst fick av alliansen.
Det man sammanfattningsvis minns av alliansens åtta år vid makten är skattesänkningarna och försämringarna för sjuka och arbetslösa. Samt att privata företag och enskilda gynnades med skattemedel.
Måtte regeringen under denna mandatperiod tydligt våga ändra på ovanstående.

Låt regeringen få chansen att laga Sverige

Man ska ju inte förvånas över att oppositionen går till hårt angrepp mot regeringens vårbudget. "Historiskt stora skattehöjningar", ropar folkpartiet. De kan knappast bli förvånade, de har ju ändå hört vad regeringen vill åstadkomma. Själva genomförde de ju historiskt stora skattesänkningar, dessutom för de rikaste, så för att överhuvudtaget kunna uppväga något av alla de nedskärningar i välfärden och inkomstomfördelningar till de rika som alliansen gjorde, måste skatterna höjas.
Jag hoppas regeringen vågar ta ut svängarna till hösten när de får lägga sin egen budget (om inte DÖ har dött då förstås). Då kan man kanske t o m våga låna till investeringar i infrastruktur och bostäder.
Och inte minst ta bort den lag som alliansen införde, om att allmännyttan måste gå med vinst. Då är den ju inte allmännyttig längre.
Såg apropå det, att Storbritanniens toryledare vill följa i Thatchers spår och göra Englands medborgare till husägare. Det är precis det alliansen gjort, åtminstone i Stockholm, där merparten av allmännyttans bostäder i innerstaden och delar av närförorterna, omvandlats till bostadsrätter, vilket spätt på bostadsbristen något kopiöst.
I kombination med arbetslöshet gör detta att många inte ens får lån om de skulle vilja köpa en bostad. Hela konceptet slår nu mot tillväxten i regionen. Om näringslivet kunde fatta att ett samhälle med mindre klyftor skulle öka hela samhällets välmående och tillväxt. Men topparna där är väl helt förblindade av sina bonusar och kan inte bedöma utvecklingen längre än ett kvartal.
Alliansen har gjort Sverige till ett mer ojämlikt land med allt större skillnader mellan människor, med och utan jobb, med och utan bostad och mellan stad och landsbygd. Måtte regeringen våga ta tag i dessa problem och börja laga Sverige igen.

Åsna snarare än stridshingst

”Som ett av sina viktigaste beslut lyfter Reinfeldt fram omläggningen av partiets skattesänkningar så att mer går till låg- och medelinkomsttagare.”

Så citeras Reinfeldt i en intervju med TT. Detta är hans mantra. Trots att det är en uppenbar lögn fortsätter han med en åsnas envishet att tjata om att det är låg- och medelinkomsttagare som tjänar på jobbskatteavdragen. Tror han att folk är dumma i huvudet?

Han säger att moderaterna med detta åstadkommit en historisk förändring. Ja, det kan alla instämma i. Aldrig har skatterna sänkts med sådan fart och inte sen 20-30-talet har en grupp i samhället gynnats så på andras (mindre bemedlades) bekostnad.

Alla vet att Reinfeldt och Borg bara vill tala skatter. Det gäller att hålla bollen borta från M:s akilleshäl – välfärden. Därför gäller det för M att ständigt föra över diskussionen till vad oppositionen står för i M:s perspektiv: Nämligen skattehöjningar (självklart utan koppling till vad eventuella höjningar ska användas till). Dessutom pratar man gärna om de rödgrönas regeringsalternativ: Hur vill Stefan Löfvén ha det? Vi kommer att få höra om detta till förbannelse det kommande året.

Det blir ju allt svårare för alliansen att överhuvudtaget prata om sin egen politik i valrörelsen. Det mesta de gjort har ju misslyckats eller skapat än mer utanförskap och större klyftor. Man kan säkert hitta en och annan liten reform som har varit bra, men det som folk bryr sig om – möjlighet att få jobb, en fungerande välfärd, trygghetssystem om man blir sjuk eller arbetslös och en skola där ungarna lär sig något – har de kapitalt misslyckats med. Och äntligen börjar folk se det.

Skattehöjning en valvinnare

Centerns valstrategi är klar. De ska anklaga socialdemokraterna för skattehöjningar. Det låter bra. Skattehöjningar är idag ett valvinnande koncept. Äntligen börjar alltfler se sambandet mellan skatter och den välfärd vi får. Och det är välfärd folk vill ha. I opinionsundersökningar där frågan om skatter och välfärd ställts har fol satt att de gärna betalar skatt om det ger utdelning på välfärdsområdena. Nu har de flesta förstått att den utdelning det handlar om snarare gäller aktieutdelning till riskkapitalbolagen.

Anders Borg harvar på med sin enda idé om ett jobbskatteavdrag, dvs skattesänkningar för de välbeställda. De 200 kr mer i plånboken en vanlig inkomsttagare kanske får äts snabbt upp av ökade avgifter i välfärden, för det är ju så den numera finansieras i stor utsträckning.

T o m erkänt konservativa ekonomer som Lars Calmfors förkastar numera jobbskatteavdragen.

Kanske blir det heller inget. SD har plötsligt fått för sig att inte gå med på att sänka gränsen för statlig skatt. Det är ju ännu ett sätt att gynna höginkomsttagare. Så få som möjligt ska betala skatt i alliansens Sverige. Det betyder att samhällstjänster kommer att finansieras med avgifter som blir lika för alla. Och inkomstklyftorna ökar.

SD borde kanske titta på sin väljarkår. Yngre män med låg inkomst i första hand. På vilket sätt gynnas de av ett jobbskatteavdrag. Eller förresten, titta inte. Då kanske färre röstar på SD och deras kontraproduktiva politik.

Socialdemokraterna vid vägskälet

S har börjat tala. Lägst arbetslöshet i EU 2020 som ett delmål. Det är bra. Anders Lindberg i AB räknar upp ett antal saker till som han vill att Löfven ska ta upp i morgondagens linjetal. Han nämner dock inte vinster i välfärden som ett sådant ämne. Märkligt. Här står målet vidöppet om man vill komma åt alliansen, särskilt i en fråga där man har opinionen med sig, Men icke. Beror Löfvens tvekan på partiets egen splittring eller försöker han vara taktisk i hopp om att få till en koalition med folkpartiet när C och KD åker ur riksdagen eller hur tänker han? Ja, borgerligt som det verkar.
Den pinsamme Kent Persson försöker göra en Schlingman genom att tala om att alliansen visst har lyckats med sin jobbpolitik. Och säger att socialdemokraternas mål om halverad arbetslöshet kostar 30 miljarder i skattehöjningar samtidigt som han beskyller S för att trixa med siffror. Tala om trixa. Hans enda motargument är Reinfeldts eget mantra - ingenting är trovärdigt så länge S inte talar om vilka de tänker regera med. Fast detsamma kan man ju säga om M ifall två allianspartier åker ur. Blir det SD då?
Imorgon får vi i alla fall veta om det finns mer än ett vänsterparti.

Borg är naken

Masken har fallit. Kvar står en liten figur med en tomsäck att skyla sig med.
Den innehållslösa vårpropositionen tedde sig än mer tom när Borg skulle debattera i Aktuellt med sossarnas Magdalena Andersson.
Han hade absolut inget att komma med. Som vanligt gömde han sig bakom statsfinanserna. Nu väntar en lågkonjunktur så då kan vi inget göra. I den högkonjunktur som var var det eurokris och då kunde vi inget göra.
Vi har Europas bästa statsfinanser enligt Borg, men vi använder dem inte till något.
När Borg inte talade om hur viktiga statsfinanserna är ägnade han sig åt oppositionens regeringsalternativ. Med den iver han ständigt återkom till den frågan kunde man tro att han ville veta om det var dem han skulle rösta på.
Och så räknade han upp alla skattehöjningar som socialdemokraterna skulle genomföra, trots att Magdalena Andersson försäkrade att det mesta skulle förbli som i nuläget. Men skatter är ju det enda Borg klarar att tala om, så han grep efter halmstrån.
Om regeringens populäraste minister inte har mer att komma med blir det en promenadseger för S.

Arenor viktigare än sjukhus

Vem ska betala den växande vårdnotan? Ja, det lär bli vi medborgare hur vi än vänder oss. Frågan är om det ska ske efter behov eller ekonomisk bärkraft.
Det har alltid funnits privat vård som finansierats helt privat. Det är dock slut på detta nu. Privata vårdgivare ska finansieras med skattemedel, med god vinstmarginal. Och därmed minskar andelen effektiv vård. Varje vinstkrona som inte återinvesteras i vården är en förlust för vårdtagarna.
Men man kan också fråga sig hur politikerna prioriterar. I Stockholm/Solna byggs nu två nya jättearenor. Vid Johanneshov kommer det att ligga tre arenor på rad. Samtidigt som det saknas vårdplatser på vartenda sjukhus. Önskan att skapa dyra monument över sig själva istället för samhällsnytta verkar vara ett genomgående politiskt drag.
Vi får räkna med sämre vård, säger professorn i hälsoekonomi, Björn Lindgren, pessimistiskt.
Ja, för någon skattehöjning lär det inte bli fråga om i Stockholm så länge alliansen, jag menar moderaterna, styr.

Skattehöjning inget självändmål

Idag skriver Henrik Brors ledset i DN att för ett år sen var skiljelinjen klar mellan blocken: Sänkt skatt mot höjd skatt. Nu, menar han, verkar de rödgröna svikta.
Ja, vilken önskedröm för de borgerliga om valet kom att handla om dessa två ytterligheter (vilket många journalister för övrigt verkar intresserade av, det är ju lättare att bara tala om skattehöjningar och slippa förklara varför skatter eventuellt måte höjas).
Skattehöjningar är inget självändamål, vilket naturligtvis alliansen vill hävda, eftersom deras skattesänkningar är just det. De rödgröna måste undvika skattedebatter per se, de måste bli tydliga med vad de vill och varför. Varje krona i skattehöjning måste kunna redovisas från detta perspektiv.
Vi måste också komma ihåg att journalister tillhör den grupp som gynnats av alliansens politik, liksom övriga av de mest inflytelserika i samhället. Egenintresset talar alltid högst.