Rösta ned budgeten

Alliansen undergräver politiken. Nu ropar man på misstroendeförklaring om socialdemokraterna lägger in några skattehöjningar i budgeten.
Man har uppenbarligen helt glömt den gemensamma överenskommelsen om att man röstar igenom en hel budget och inte delar av den. Men ännu värre: man vill använda instrumentet misstroendeförklaring mot politiska förslag. Det betyder ju faktiskt i förlängningen att en regering inte kan bedriva sin egen politik. Varje gång regeringen lägger fram något oppositionen inte gillar, kan man hota med misstroende mot den ansvariga ministern. Det skulle lamslå varje minoritetsregering. Oppositionens roll är att opponera mot för dem misshagliga förslag, men inte att använda ett instrument som är till för att klandra statsråd som man uppfattar har gjort fel. Redan nu har det gått inflation i KU-anmälningar, men misstroende är ett starkare instrument.
Har alliansen någon ryggrad får de väl ta konsekvenserna av sitt missnöje och rösta ned hela budgeten. Och då avgår regeringen. Det är så den nuvarande överenskommelsen ser ut. Vill man ha en annan ordning får man sätta sig ned med alla partier och bestämma något annat.
Men att bara kliva ur överenskommelser är ju alliansen expert på. Tänk bara Decemberöverenskommelsen, där deklarerade först KD och sedan de andra att de klev av den. Men de törs inte rösta ned hela budgeten, då skulle de ju få börja ta ansvar. Så istället missbrukar de misstroendeförklaringen.

Så skapar man inflation

Räntan är nere under noll procent. Ingen verkar veta vad det kommer att leda till. Det man vill är att få upp inflationen, detta spöke som nästan skrämt ihjäl tidigare riksbankschefer och finansministrar. Nu vill man locka fram det med oprövade metoder.
Som lekman vet jag i alla fall hur tongångarna gick på 70-talet, då inflationen var ett gissel för ekonomin och ett ständigt argument för att inte höja lönerna.
Så ett enkelt tips som kommer att få applåder från vanligt folk (till skillnad från att som bankkund behöva betala mer för banktjänster än vi redan gör): För ut mer pengar på marknaden, använd dem till att höja lönerna i den offentliga sektorn, framför allt för lågavlönade verksamheter. Ett osvikligt sätt att driva inflation har vi fått höra.
Dessutom skulle det öka Sveriges exportkonkurrens och kanske t o m skapa lite nya jobb. Väl bekomme Ingvar!

Skolans tre nyckelfaktorer saknas i Sverige

Katrine Kielos skriver idag i AB om den amerikanska journalisten Amanda Ripleys bok ”The smartest kids in the world”. Journalisten har följt elever i tre länder där skolresultaten ligger på topp, Finland, Polen och Sydkorea.

Som man vid det här laget kan vänta sig finns tre nyckelfaktorer:

Höga krav ställs på barnen (svårt få högsta betyg för alla, ej betygsinflation)

Bra lärare – dvs höga krav för att komma in på lärarutbildningen, därmed ökad kompetens och status (och också en bra utbildning för lärarna förstås, man kanske bör låta finska och polska lärare bli lärare på svenska lärarhögskolor)

Den sammanhållna skolan – dvs att barn från olika miljöer och bakgrund går tillsammans i skolan.

Dessa resultat bekräftar det vi redan vet – att allt har gått fel i den svenska skolan pga vi övergivit alla dessa nyckelfaktorer. Och den mest stjälpande av dem alla är förstås kapitalisternas intåg i skolbranschen, där målet är vinst och inte lärande.

Ändå diskuterar utbildningsdepartementet med Jan Björklund i spetsen, att göra samma misstag med universiteten. Att tro att privata stiftelser (med företag i botten) ska göra universiteten friare är ju en motsägelse i sig själv. Ofta finns olika villkor med i en stiftelse för att någon ska donera pengar till den. Adjöss frihet!

Vi måste få bort månglarna från regeringstaburetterna och se till att de som istället intar dem åtminstone kan se att vinster inte hör hemma i offentlig sektor, allraminst i utbildningsvärlden.