Varför får vi alltid säljarens perspektiv?

Oron är stor på bomarknaden läser vi numera. Och allra störst är oron hos byggföretagen som bygger bostadsrätter. Ekonomiskribenterna följer deras oro i varje konjunkturkurva.
Det är dåligt om bostadspriserna sjunker. Man skyller på allt från amorteringskravet till bankernas strängare låneregler. Väldigt lite om en marknad mättad på svindyra bostadsrätter med väldigt hög standard. De stackars byggföretagen måste sälja med rabatt.
Det är märkligt att vi alltid får säljarens perspektiv. Är det dåligt att bostadspriserna sjunker? Ja, för säljarna, men knappast för köparna. Om priserna skulle bli mer normala kan fler köpa en bostadsrätt och därmed minska trycket på bomarknaden. Men vinsterna blir förstås inte lika stora då för säljarna och dem är det synd om. Inte om alla dem som behöver en bostad och inte har råd att köpa.
Men allra mest behövs hyresrätter. Om anvisad mark inte används av byggföretag för att marknaden gått ner, då bör kommunen gå in och bygga hyresrätter med rimliga hyror. Det är det som verkligen behövs.

Personal blir slit-och-släng

Arbetslösheten kommer att öka, spår allehanda institut och index. 60 procent av företagen räknar med sämre tider. Och då duggar varslen tätt.
Att små företag med liten omsättning måste dra ned i konjunktursvackor är ganska självklart. Men att stora företag tycker att det är bekvämare att avskeda personal vid minsta minskning av vinsten i kvartalet är perverst.
Kvartalskapitalismen gör att våra samhällen slits isär. Eftersom företagsidén numera är att vinsten måste öka varje kvartal eller i varje fall inte minska mer än marginellt, blir personalen slit-och-släng-varan. Att man därmed gör sig av med kompetens verkar inte bekymra företagsledarna trots att de tjatar så om hur svårt det är att få tag i kompetent personal. Ägarna, som ofta är konglomerat av olika slag, ser ju heller aldrig sin personal, de är ju bara siffror i bokföringen. M a o saknas helt ansvar för samhället.
Men företag är ju faktiskt en viktig del av samhället och med allt större grupper som trycks ut i arbetslöshet och skuldsättning, minskar också köpkraften. På sikt gräver man sin egen grav.
De företag som vågar stå emot kvartalsvinstkraven står också för ett hållbart samhälle, där svackor kan övervinnas. Och ju fler som gör det, desto mindre blir konjunktursvackorna.
Girighet äter till sist sig själv.

Borg är naken

Masken har fallit. Kvar står en liten figur med en tomsäck att skyla sig med.
Den innehållslösa vårpropositionen tedde sig än mer tom när Borg skulle debattera i Aktuellt med sossarnas Magdalena Andersson.
Han hade absolut inget att komma med. Som vanligt gömde han sig bakom statsfinanserna. Nu väntar en lågkonjunktur så då kan vi inget göra. I den högkonjunktur som var var det eurokris och då kunde vi inget göra.
Vi har Europas bästa statsfinanser enligt Borg, men vi använder dem inte till något.
När Borg inte talade om hur viktiga statsfinanserna är ägnade han sig åt oppositionens regeringsalternativ. Med den iver han ständigt återkom till den frågan kunde man tro att han ville veta om det var dem han skulle rösta på.
Och så räknade han upp alla skattehöjningar som socialdemokraterna skulle genomföra, trots att Magdalena Andersson försäkrade att det mesta skulle förbli som i nuläget. Men skatter är ju det enda Borg klarar att tala om, så han grep efter halmstrån.
Om regeringens populäraste minister inte har mer att komma med blir det en promenadseger för S.

Vi är främlingsfientliga

Daniel Swedin skriver i en ledare i dagens AB att Sverige "är det OECD-land med störst skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och ­utrikes födda."
Han fortsätter: "2010 ökade arbetslös­heten bland unga ­invandrare med tre procent. Samtidigt sjönk arbetslösheten bland unga svensk­födda med tio procent. För ­vissa människor gör konjunkturuppgångarna ingen ­skillnad. Samtidigt har vi en av världens mest väl­utbildade invandrar­grupper.... Förklaringarna till varför arbetslösheten är högre bland invandrare är många. ­Bostadsbrist på platser där jobben finns, inga förskoleplatser och andra ­brister i välfärdssystemen, långa handläggningstider, dålig svensk­undervisning, bristfällig ­information till nyanlända. Mycket av det där går att ­lösa politiskt, men det är ­uppenbart att det finns en struk­turell diskriminering på svensk ­arbetsmarknad som är svårare att komma åt."Låt oss kalla det för vad det är: främlingsfientlighet, t o m rasism. Vi svenskar berömmer oss ofta av att vara så toleranta och öppna mot personer med annan härkomst. Men när det kommer till kritan så är det ju uppenbart att det är det här det handlar om. Det kan ju varenda invandrare berätta om, att med ett utländskt namn blir man bortsorterad ur jobbansökningshögen direkt. Och vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen som är större än tre av regeringspartierna.
Hur hanterar vi denna "strukturella diskriminering", omskrivningen för främlingsfientlighet? Det är mycket svårt att ändra attityder. En viktig sak är att vi slutar tala om "andra generationens invandrare". Är man uppväxt i Sverige och talar svenska är man svensk (även med bibehållet eller dubbelt medborgarskap). Det ska inte vara intressant var ens föräldrar kom ifrån när man söker jobb.
Kanske behövs det kvotering. Det är ju bara när vi jobbar med folk från andra länder som vi upptäcker att de är som folk är mest.
För det är ju hos oss svenskar problemet ligger. Så det är vi som måste lösa det.

Uppge aldrig ålder i jobbansökan

Nu kommer jobben utropas alltsomoftast. Ja, för vissa gör de det. Framför allt för dem som redan har jobb. Det vill säga om du inte fyllt 50 eller t o m 40 för vissa företag. Det är märkligt att arbetsgivare kan gnälla om att det inte finns arbetskraft som matchar deras kvalifikationer när de per automatik utestänger stora delar av den befintliga arbetskraften från att ens komma ifråga.
Sverige var det sista EU-landet som införde en lag mot åldersdiskriminering. Vi har också den mest extrema åldersfixeringen i hela EU, ja kanske utanför också. I USA uppger man aldrig sin ålder i en jobbansökan. Det borde inte vi heller göra.
För erfarenhet efterfrågas ju hela tiden. Men den ska helst finnas hos en 30-åring. Fast nu har ju ungdomar så svårt att få jobb, just pga bristen på erfarenhet, att de aldrig hinner få någon erfarenhet förrän de är för gamla.
Därför behöver vi arbetskraftsinvandring, utropar alliansen. Det är väldigt bra, för den arbetskraften kan skickas hem om konjunkturen vänder. Svensk arbetskraft får man ju ansvar för gubevars.
I enfaldens Sverige avskaffar vi sakta oss själva.

Ge oss en jobbpolitik värd namnet

Regeringen vill visa handlingskraft i sin kraftlösa jobbpolitik (och integreringspolitik). Då låter man Arbetsförmedlingen överta ansvaret för asylsökande. Tala om skenmanöver. Det är ju inte där problemet ligger.
Hur kan man tro att denna redan överbelastade myndighet ska kunna hjälpa dessa personer, direktanlända utan språkkunskaper. Inte ens de invandrare och asylsökande som redan finns här får ju jobb. De står ju alltid sist i kön. Faktum är att inte ens unga med högskoleexamen och mer därtill får jobb. Vi har den högsta ungdomsarbetslösheten i EU.
Det finns nämligen knappt några jobb. De som finns går för det mesta till dem som redan har jobb. Arbetsgivare vill ha folk med erfarenhet.
Däremot finns det arbetsuppgifter. Varje dag läser vi om den underbemannade offentliga sektorn. Där gör man ingenting annat än sparar (åtminstone på de områden folk vill att man satsar i, nämligen vård, skola och omsorg. För stora arenor och annat i den stilen tycks det alltid finnas pengar). Regeringen sparar också på sådant som underhåll av infrastrukturen. Det är ju helt makalöst med tanke på debatten i vintras om icke fungerande tågtrafik. Här kan man ju skapa en hel massa jobb. Då sparar man ju in på arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag, så det måste ju ändå löna sig i längden.
Anders Borg skyller som vanligt på finanskrisen. "Vi måste tänka på statsfinanserna". Dumsparande och kortsiktighet. Ändå går det bra att låna pengar till ett i stort sett bankrutt land som Irland. Trots att EU har pengar vi redan betalat in, gud vet till vad, och dessutom finns IMF.
Vi har ju för sjutton den värsta massarbetslösheten sen 30-talet! Men regeringen kommer med skenåtgärder för Anders Borg är så rädd att satsa. Det gjorde han inte under högkonjunkturen och viljan verkar inte större nu när konjunkturen verkar vända.
Snacka om arbetslinjen går ju, men arbetslöshetslinjen är vad vi fått.