Nu får landstinget städa efter BB Sophia

Det är för sorgligt med vården. Landstinget i Stockholm har dessvärre fortfarande en borgerlig majoritet. Och detta landsting med dåvarande landstingsrådet Filippa Reinfeldt i spetsen tvingade på stockholmarna vårdvalet. För förlossningsvården har detta varit förödande. Ett nytt privat BB öppnade, BB Sophia. Ett BB som dessutom inte kunde hantera svåra förlossningar som var på väg att gå fel. Istället för att detta BB ökade BB-platserna, blev det tvärtom. Personal gick till BB Sophia för att få mer betalt. Så förlossningsvården på de stora sjukhusen minskade pga personalbrist.
Nu ska BB Sophia stänga, efter endast två år. Det var inte så lönsamt med BB som ägarna trodde. Ett av skälen är tydligen att de använt hyrläkare m fl till astronomiska summor. Charlataner utan insikt om den verksamhet de bedrivit ger nu hela projektet på båten.
Nu får övriga förlossningsavdelningar ta över 3000 redan planerade förlossningar. I bästa fall återvänder en del av BB Sophias anställda till de gamla förlossningsavdelningarna, men någon självklarhet är det ju inte. Det privata BB Sophia har oroat tusentals föräldrar som planerat sin förlossning där, samtidigt som arbetet helt plötsligt med kort varsel belastar övrig vård.
Så går det när man tror att vård är vilken vara som helst på en marknad.

Personal blir slit-och-släng

Arbetslösheten kommer att öka, spår allehanda institut och index. 60 procent av företagen räknar med sämre tider. Och då duggar varslen tätt.
Att små företag med liten omsättning måste dra ned i konjunktursvackor är ganska självklart. Men att stora företag tycker att det är bekvämare att avskeda personal vid minsta minskning av vinsten i kvartalet är perverst.
Kvartalskapitalismen gör att våra samhällen slits isär. Eftersom företagsidén numera är att vinsten måste öka varje kvartal eller i varje fall inte minska mer än marginellt, blir personalen slit-och-släng-varan. Att man därmed gör sig av med kompetens verkar inte bekymra företagsledarna trots att de tjatar så om hur svårt det är att få tag i kompetent personal. Ägarna, som ofta är konglomerat av olika slag, ser ju heller aldrig sin personal, de är ju bara siffror i bokföringen. M a o saknas helt ansvar för samhället.
Men företag är ju faktiskt en viktig del av samhället och med allt större grupper som trycks ut i arbetslöshet och skuldsättning, minskar också köpkraften. På sikt gräver man sin egen grav.
De företag som vågar stå emot kvartalsvinstkraven står också för ett hållbart samhälle, där svackor kan övervinnas. Och ju fler som gör det, desto mindre blir konjunktursvackorna.
Girighet äter till sist sig själv.