Personal blir slit-och-släng

Arbetslösheten kommer att öka, spår allehanda institut och index. 60 procent av företagen räknar med sämre tider. Och då duggar varslen tätt.
Att små företag med liten omsättning måste dra ned i konjunktursvackor är ganska självklart. Men att stora företag tycker att det är bekvämare att avskeda personal vid minsta minskning av vinsten i kvartalet är perverst.
Kvartalskapitalismen gör att våra samhällen slits isär. Eftersom företagsidén numera är att vinsten måste öka varje kvartal eller i varje fall inte minska mer än marginellt, blir personalen slit-och-släng-varan. Att man därmed gör sig av med kompetens verkar inte bekymra företagsledarna trots att de tjatar så om hur svårt det är att få tag i kompetent personal. Ägarna, som ofta är konglomerat av olika slag, ser ju heller aldrig sin personal, de är ju bara siffror i bokföringen. M a o saknas helt ansvar för samhället.
Men företag är ju faktiskt en viktig del av samhället och med allt större grupper som trycks ut i arbetslöshet och skuldsättning, minskar också köpkraften. På sikt gräver man sin egen grav.
De företag som vågar stå emot kvartalsvinstkraven står också för ett hållbart samhälle, där svackor kan övervinnas. Och ju fler som gör det, desto mindre blir konjunktursvackorna.
Girighet äter till sist sig själv.

Sådan är kvartalskapitalismen

Kvartalskapitalismen slår till igen. TeliaSonera gick med 6,6 miljarder i vinst detta kvartal. Förra året var vinsten 7,2 vid samma period. Alltså inte ens en miljard mindre. Men TeliaSonera krisar omedelbart och sparkar 2000 av sina anställda.
Ytterligare 2000 människor som ställs på bar backe, om det nu blir i Sverige eller någon annanstans. Ändå försöker Alliansen i en debattartikel idag i AB påstå att 100 000 jobb hotas om det blir en rödgrön regering. Uppenbarligen hotas jobb hela tiden med eller utan Alliansen.
Det är kvartalskapitalismen som hotar jobben och på sikt vår välfärd. Dessa skrupellösa företag ser inte sina anställda som en del av en investering och de saknar totalt samhällsansvar. Det talas mycket om Corporate Social Responsibility (CSR, företagens sociala ansvar) i dessa tider, men när det kommer till kritan är detta prat inte mycket värt.
Men när ägarna är anonyma konglomerat av intressen som aldrig ser sina anställda är det svårt att vara social. Kanske fanns det fördelar med brukspatronerna trots allt.