Utmattningssyndrom är "verklig sjukdom"

Alltfler blir sjuka och sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar. Det kommenterar idag Matilda Molander i en ledare i dagens DN. Hon menar att dessa sjukdomar inte är "verklig sjukdom". Det beror på hur vi lever våra liv, menar hon. Hennes analys lyder: "Heltidsarbete, särskilt om man har mycket kontakt med människor,är krävande. Har man dessutom familj eller andra åtaganden, är det lätt att ta på sig så mycket att man börjar må dåligt. Problemet, som egentligen handlar om att man inte klarar av att skapa en balans i livet, löser man till slut genom att sjukskriva sig".
Sedan påpekar hon att "sjukskrivningar är inte till för människor som behöver få bättre balans i livet. De är till för att försörja den som på grund av sjukdom inte klarar av att jobba".
Vilken värld lever denna människa i? För det första utgår hon från att det är människors eget fel om de stressar sig sjuka. DN, kanske särskilt inte ledarredaktionen, är en arbetsplats där man behöver överanstränga sig. Så är det dock inte på de flesta jobb. Efter decennier av sparprogram och nedskärningar måste nu väldigt många människor göra jobb som tidigare gjordes av fler. Molander nämner överhuvudtaget inte villkoren på dagens arbetsmarknad. De är ju i de flesta fall grundorsaken till stressen. Och med dagens boendekostnader m m, har många inte råd att gå ner i arbetstid (om de ens får) eller har några valmöjligheter att byta jobb. Det handlar inte om att "klara att skapa en balans" för det ligger kanske utanför individens kontroll.
Dessutom verkar hon tro att man "sjukskriver sig". Som om det är en bedömning som görs av individen själv. Hon verkar aldrig ha haft kontakt med Försäkringskassan, framför allt inte under perioden med Fas 3.
Till sist är alltså utmattningssyndrom och andra stressrelaterade sjukdomar, inte "verklig sjukdom" enligt Molander. Här spär hon på idén som florerat länge, att det är bara hjärtinfarkt och andra tydliga symptom som räknas som sjukdom. Utmattningssyndrom drabbar kvinnor i större utsträckning än män, så där kommer också gamla fördomar om "nervklena" kvinnor in. Hade hon haft utmattningssyndrom hade hon vetat bättre. Men det kan jag faktiskt inte önska henne.

Vi har inte råd med de borgerliga

De borgerliga kommer med sina skuggbudgetar. Det gemensamma i dem är att de svagaste i samhället ska sättas dit precis som tidigare under alliansens tid. Moderaterna räknar upp hela sitt gamla program med skattesänkningar, bidragstak, gräns för sjukförsäkring och minskad a-kassa. En nyhet är dock att de vill höja restaurangmomsen, vilket ju var ett av paradnumren för alliansen att sänka den för att skapa jobb.
Liberalerna hänger på. De vill ha motprestationer för att människor ska få socialbidrag (eller försörjningsstöd som det numera kallas). De ska arbeta. Fast en av orsakerna till att de får socialbidrag är kanske just svårigheten att få arbete. Det är i alla fall alltid individens fel att behovet av socialbidrag uppstått, inte arbetslöshet, för hög hyra eller svårighet att få bostad.
Och så måste man spara på flyktingmottagandet. Ytterligare en sårbar grupp att ge sig på (inkl den myndighet som ska se till att de får besked om sin status inom rimlig tid.) De har nyss fått mer pengar för att kunna anställa fler och effektivisera processen med asylärendena. Men för de borgerliga betyder effektivitet nedskärningar (och tyvärr verkar Magdalena Andersson hålla med).
Vi vet hur det blir när de borgerliga har makten. Vi har inte råd med det en gång till.

Låt regeringen få chansen att laga Sverige

Man ska ju inte förvånas över att oppositionen går till hårt angrepp mot regeringens vårbudget. "Historiskt stora skattehöjningar", ropar folkpartiet. De kan knappast bli förvånade, de har ju ändå hört vad regeringen vill åstadkomma. Själva genomförde de ju historiskt stora skattesänkningar, dessutom för de rikaste, så för att överhuvudtaget kunna uppväga något av alla de nedskärningar i välfärden och inkomstomfördelningar till de rika som alliansen gjorde, måste skatterna höjas.
Jag hoppas regeringen vågar ta ut svängarna till hösten när de får lägga sin egen budget (om inte DÖ har dött då förstås). Då kan man kanske t o m våga låna till investeringar i infrastruktur och bostäder.
Och inte minst ta bort den lag som alliansen införde, om att allmännyttan måste gå med vinst. Då är den ju inte allmännyttig längre.
Såg apropå det, att Storbritanniens toryledare vill följa i Thatchers spår och göra Englands medborgare till husägare. Det är precis det alliansen gjort, åtminstone i Stockholm, där merparten av allmännyttans bostäder i innerstaden och delar av närförorterna, omvandlats till bostadsrätter, vilket spätt på bostadsbristen något kopiöst.
I kombination med arbetslöshet gör detta att många inte ens får lån om de skulle vilja köpa en bostad. Hela konceptet slår nu mot tillväxten i regionen. Om näringslivet kunde fatta att ett samhälle med mindre klyftor skulle öka hela samhällets välmående och tillväxt. Men topparna där är väl helt förblindade av sina bonusar och kan inte bedöma utvecklingen längre än ett kvartal.
Alliansen har gjort Sverige till ett mer ojämlikt land med allt större skillnader mellan människor, med och utan jobb, med och utan bostad och mellan stad och landsbygd. Måtte regeringen våga ta tag i dessa problem och börja laga Sverige igen.

Det stora tågkaoset - regeringen tar inget ansvar

Det är otroligt att regeringen genomdriver den totala avregleringen av tågtrafiken 2012 trots att det redan nu råder kaos på spåren.
Det finns ingen lönsamhet i tågtrafik i ett land med 9 miljoner invånare, så är det bara. SJ har ju tvingats gå med vinst med ständigt minskad service och nedskärningar och fördyring för kunderna. Att nu dessutom ett antal andra företag skulle vilja etablera sig på sträckor utanför tätorterna verkar ytterst tveksamt.
Dessutom räcker inte spåren till. Ur miljösynpunkt är det viktigt att mer gods fraktas på tåg än landsväg, men med ännu större trängsel på dessa överutnyttjade och illa underhållna spår, kommer kaoset att öka ytterligare.
Redan nu är det stora problem för kunderna med den avreglering som skett, att kunna köpa rätt biljett. Dessa problem kommer inte att minska såvida inte en gemensam biljettlösningsstruktur tas fram.
Sverige går nu längst av alla länder med avreglering av tågtrafiken. Storbritannien tog tillbaka sin tågtrafik i statlig regi sedan deras experiment inte visade sig fungera. Och de har ju ändå ett tillräckligt kundunderlag.
Detta blir ytterligare en käpp i hjulen för att ställa om till ett mer miljövänligt resande. Det kommer att bli bil för alla som har möjlighet.
Och ingen tror väl efter alla avregleringar hittills att det blir billigare med tåg.