Vi har inte råd med de borgerliga

De borgerliga kommer med sina skuggbudgetar. Det gemensamma i dem är att de svagaste i samhället ska sättas dit precis som tidigare under alliansens tid. Moderaterna räknar upp hela sitt gamla program med skattesänkningar, bidragstak, gräns för sjukförsäkring och minskad a-kassa. En nyhet är dock att de vill höja restaurangmomsen, vilket ju var ett av paradnumren för alliansen att sänka den för att skapa jobb.
Liberalerna hänger på. De vill ha motprestationer för att människor ska få socialbidrag (eller försörjningsstöd som det numera kallas). De ska arbeta. Fast en av orsakerna till att de får socialbidrag är kanske just svårigheten att få arbete. Det är i alla fall alltid individens fel att behovet av socialbidrag uppstått, inte arbetslöshet, för hög hyra eller svårighet att få bostad.
Och så måste man spara på flyktingmottagandet. Ytterligare en sårbar grupp att ge sig på (inkl den myndighet som ska se till att de får besked om sin status inom rimlig tid.) De har nyss fått mer pengar för att kunna anställa fler och effektivisera processen med asylärendena. Men för de borgerliga betyder effektivitet nedskärningar (och tyvärr verkar Magdalena Andersson hålla med).
Vi vet hur det blir när de borgerliga har makten. Vi har inte råd med det en gång till.

En vingklippt sosse ska leda landet?

Ett sorglustspel med utsträckta händer åt alla håll pågår just nu i olika partikanslier. Ingen vill dock ta emot de utsträckta händerna.
Löfven har nog dessvärre skjutit sig i foten. Inte nog med att han tackat nej till det stödparti som ändå skulle kunna utgöra en motvikt mot de borgerliga och SD, han har gjort det på ett otrevligt och dumdrygt sätt. Dessutom har han satt sig i en position där han inte kan föra sin egen politik. De han eventuellt söker stöd hos kräver en motprestation. M a o blir han en slags lame duck, som får svårt att gå på offensiven.
Jag har alltid uppfattat Löfven som gammalmodig, kvar i en tidigare epok. Hans agerande nu bekräftar det. Att ropa efter centern, riksdagens mest nyliberala parti, visar att han inte fattat någonting av de senaste årens centerpolitik.
Dessutom kan det bli svårt för honom att komma tillbaka till V om nöden kräver det. Då har han förlorat både makt och prestige. Det må vara att den här attityden fungerar i fackliga förhandlingar, men politik är något helt annat. Surprise Löfven!

Alliansen och bidragsfusket

Moderaterna ryade sig varma om bidragsfusk i socialförsäkringssystemen innan de själva fick makten. Men när de fick den började de genast dela ut bidrag - till näringslivet. Främst till alla företagen i välfärdssektorn förstås inkl apoteken, men också t ex via sänkt restaurangmoms (varför just restauranger ska gynnas, det är ju minst lika dyrt att t ex gå till frisören).
Och med bidragen kommer fusket. Vi läser dagligen om hur företag fuskar i vård, skola och omsorg för att tillskansa sig mer av skolpeng och andra bidrag som baserar sig på kvantitativa resultat (antalet besök, diagnoser, elever etc).
För att få socialbidrag måste man numera sälja allt man har. Då är det inte lätt att fuska. Det är först när man har tillgångar som fusk lönar sig (man måste vara rik för att skattefuska t ex). Men det talar man tyst om i alliansen, trots alla bidrag (fast man kallar det avdrag) som alliansen öst över medborgarna i form av jobbskatteavdrag, rut och rot och avdrag för välgörenhet.
Det är tragiskt att socialdemokraterna köpt idén om motprestation för socialbidrag och tänker rösta med regeringen i detta. De har m a o köpt alliansens människosyn. De på botten måste göra rätt för sig, medan riskkapitalisterna helt riskfritt kan inkassera våra skattemedel.
Vart är vi på väg?