Visar inlägg med etikett lame duck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lame duck. Visa alla inlägg

onsdag 14 september 2016

Vad ska vi ha EU till?

EU-kommissionens ledare, Jean-Claude Juncker, har nu hållit ett linjetal om unionens fortsatta inriktning. Entusiasmen bland EU:s ledare är lägre än någonsin.
Och vad är då huvudnumret? Ett militärt högkvarter! Är det vad EU behöver bäst? Ytterligare en överdimensionerad byggnad att fylla med högt betalda tjänstemän som undrar vad deras roll kommer att vara i förhållande till Nato. Vilket också verkar vara reaktionen på förslaget bland EU-ledarna.
Dessutom verkar man ge upp ambitionen att EU-länderna solidariskt ska dela på flyktingmottagningen. Direkta protester från östhåll. Man tänker inte ställa upp trots att justitieministrarna faktiskt beslutat just detta. EU som "lame duck". Danmark aviserar att de inte ens tänker ta emot kvotflyktingar längre.
Men -en ljuspunkt fanns dock. Kommissionen föreslår att när EU-medborgare jobbar i ett annat EU-land ska landets regler för arbetskraft gälla. Ett förslag från bl a Sverige. Tror någon att detta kommer att genomföras? Jag tvivlar.
Förslag läggs, men axlar rycks på bland medlemsländerna. Vi vill ha de ekonomiska fördelarna, men de jobbiga bitarna med gemensamma regler om det ena eller andra struntar vi i.
Men snart finns inga russin i kakan kvar. Hur länge ska nettoinbetalarna (som bl a Sverige och Tyskland som betalar mest) finna sig i denna form av medlemskap? Storbritannien fick nog (åtminstone folket, tyvärr av mer tvivelaktiga skäl) och EU känns alltmer som en koloss på lerfötter som mest ägnar sig åt att administrera sig självt.
EU kom till för att kapital skulle kunna vandra fritt över gränserna. EU kanske bör reduceras till den inre marknaden, vilken fortfarande tycks fungera. Resten vacklar i sina grundvalar.

tisdag 16 september 2014

En vingklippt sosse ska leda landet?

Ett sorglustspel med utsträckta händer åt alla håll pågår just nu i olika partikanslier. Ingen vill dock ta emot de utsträckta händerna.
Löfven har nog dessvärre skjutit sig i foten. Inte nog med att han tackat nej till det stödparti som ändå skulle kunna utgöra en motvikt mot de borgerliga och SD, han har gjort det på ett otrevligt och dumdrygt sätt. Dessutom har han satt sig i en position där han inte kan föra sin egen politik. De han eventuellt söker stöd hos kräver en motprestation. M a o blir han en slags lame duck, som får svårt att gå på offensiven.
Jag har alltid uppfattat Löfven som gammalmodig, kvar i en tidigare epok. Hans agerande nu bekräftar det. Att ropa efter centern, riksdagens mest nyliberala parti, visar att han inte fattat någonting av de senaste årens centerpolitik.
Dessutom kan det bli svårt för honom att komma tillbaka till V om nöden kräver det. Då har han förlorat både makt och prestige. Det må vara att den här attityden fungerar i fackliga förhandlingar, men politik är något helt annat. Surprise Löfven!

tisdag 24 januari 2012

Nejsägar-partiet

Det är något underligt med socialdemokraterna. Ingen vill någonsin leda detta parti, samtidigt som alla säger att det är den finaste post man kan ha.
Ja, det har förstås sitt pris att tacka ja, det har vi ju sett de senaste åren med Mona Sahlin och Håkan Juholt. De mediedrev de varit utsatta för mot sína personer (särskilt gäller det Mona Sahlin) saknar motstycke. Men en hel del av det som tidningarna tagit upp kommer från de egna leden. Med sådana "vänner" behöver man inga fiender eller borgerliga motståndare. Ledaren förgörs inifrån.
VU verkar vilja ha en snabb process och det vore inte minst skönt för oss som lever i alliansens Sverige. Ju längre detta drar ut på tiden, ju mer skada hinner alliansen göra. Jonas Sjöstedt i all ära, men oppositionen behöver vara större än så.
Å andra sidan riskerar en snabb process att det inre krypskyttet fortsätter för att någon falang blir missnöjd med ett snabbt val. Socialdemokraterna behöver en öppen process för att återskapa förtroendet inom partiet.
Man kan välja en interimsledare, som leder partiet fram till nästa kongress och under tiden har man den öppna processen. Men den ledaren riskerar då att bli en "lame duck" som ingen bryr sig om. Om den personen inte blir Jan Eliasson, som ändå har stor respekt med sig, men inte kan väntas leda partiet någon längre tid.
Ja, som man bäddar får man ligga och socialdemokraterna är verkligen golvade just nu.