Fallna hjältar

Varför hatar ni oss? undrar Israel förorättat efter att Sverige deklararerat att man tänker erkänna Palestina. De låter som USA gjorde på 60-talet när Olof Palme demonstrerade med Nordvietnams ambassadör i Stockholm 1968.
Men vi hatade inte USA som land, bara dess politik, liksom vi nu hatar den israeliska politiken. Och detta kommer i grund och botten ur besvikelse.
Sverige, det land som på 50- och 60-talet var det mest amerikaniserade landet i Europa och som hyste en enorm beundran för USA efter andra världskriget och framåt, upptäckte plötsligt vad USA höll på med i Vietnam. Hjältar får inte bomba kvinnor och barn.
Något liknande har vi känt för Israel. Ett blomstrande land i en karg region, med som vi uppfattade det, västerländska värderingar och en önskan att tillhöra Europa. Där många europeer drömde om att få jobba på kibbutz på 70-talet. Men plötsligt börjar detta land fördriva en stor del av sina invånare till flyktingläger i grannländerna och ockupera alltmer av deras mark. De bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter. De bombar kvinnor och barn. De påstår att de deltar i en fredsprocess, men så fort denna process tar ett enda steg framåt, börjar Israel fördriva än fler palestinier från deras mark för att bygga nya bosättningar.
Nej, Israel är inte det goda exemplet i Mellanöstern som vi kan identifiera oss med. Detta land har blivit en apartheidstat. Vi är besvikna.

En förlegad Sverigebild

Sverigebilden släpar efter. Ofta ser man i utländsk press beskrivningar av Sverige som det ultimata välfärdslandet, visserligen med världens högsta skatter, men jämlikt och jämställt. Socialt avancerat och med en progressiv miljöpolitik. En avundsjuk beundran kan skönjas.
Jag tittar mig runt i dagens Sverige och ser knappt något av detta längre. Vi har blivit en medelmåtta bland EUs medlemsländer. Röstar sällan för progressiva förslag, ofta direkt emot det vi säger oss stå för. Den eventuella utrikespolitik vi har handlar om Ryssland och det forna Östeuropa och twittras ut med stor frenesi. I övrigt är vi tysta.
Men framför allt ser jag de växande klyftorna, utslagningen, de raserade trygghetssystemen. Den halvhjärtade miljöpolitiken. Jag ser allt det som redan skett i t ex Storbritannien, som länge förde den politik Sverige nu för 30 år senare.
Om man talar med någon utlänning om Sverige idag tror de knappt sina öron. Men så illa kan det väl inte vara, menar de. Jo, det är just så illa det är.