Ta i med hårdhandskarna mot Israel

Israels ambassadör har kallats hem. Det är den hårdaste diplomatiska markering ett land kan göra mot ett annat. Men reaktionen visar bara att det var rätt att erkänna Palestina. Israel blir nervöst över att fler följer efter och därmed kan störa Israels förhalningspolitik i den s k fredsprocessen. Israel beskyller också Palestina för att vara ovilliga att delta i processen. Vilken process kan man fråga sig. Israel spottar ju samtidigt på denna process, genom att avisera nya bosättningar på ockuperad mark.
Borgerliga politiker i när och fjärran begråter nu detta svenska steg. Nu erkänner vi Hamas menar de. När EU i själva verket, efter att ha krävt demokratiska val, underkände detta val när Hamas kom till makten. Istället bojkottade man och försvårade därmed en eventuell positiv utveckling. Hamas fick aldrig chansen att ens försöka leda Palestina. Om de fått det, kanske de sett annorlunda på hur de skulle hantera Israel. Och om inte, kunde man bojkotta då i så fall, för då hade Hamas mält ut sig själva som ledare. Nu har istället EU mält ut sig själva som en aktör i någon form av fredsprocess.
Men efter att FN gett Palestina observatörsstatus i organisationen och nu Sveriges erkännande, kanske det kan sätta lite press på Israel. De saknar just nu helt trovärdighet beträffande fred. Kanske dags för världssamfundet att ta i med de diplomatiska hårdhandskarna mot Israel.

Fallna hjältar

Varför hatar ni oss? undrar Israel förorättat efter att Sverige deklararerat att man tänker erkänna Palestina. De låter som USA gjorde på 60-talet när Olof Palme demonstrerade med Nordvietnams ambassadör i Stockholm 1968.
Men vi hatade inte USA som land, bara dess politik, liksom vi nu hatar den israeliska politiken. Och detta kommer i grund och botten ur besvikelse.
Sverige, det land som på 50- och 60-talet var det mest amerikaniserade landet i Europa och som hyste en enorm beundran för USA efter andra världskriget och framåt, upptäckte plötsligt vad USA höll på med i Vietnam. Hjältar får inte bomba kvinnor och barn.
Något liknande har vi känt för Israel. Ett blomstrande land i en karg region, med som vi uppfattade det, västerländska värderingar och en önskan att tillhöra Europa. Där många europeer drömde om att få jobba på kibbutz på 70-talet. Men plötsligt börjar detta land fördriva en stor del av sina invånare till flyktingläger i grannländerna och ockupera alltmer av deras mark. De bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter. De bombar kvinnor och barn. De påstår att de deltar i en fredsprocess, men så fort denna process tar ett enda steg framåt, börjar Israel fördriva än fler palestinier från deras mark för att bygga nya bosättningar.
Nej, Israel är inte det goda exemplet i Mellanöstern som vi kan identifiera oss med. Detta land har blivit en apartheidstat. Vi är besvikna.

Tzipi Livni nytt hopp i Israel?

Tzipi Livni verkar vara något av ett hopp för Israel. Tydligen lyckas hon inte bilda allians med övrig opposition, men de är väl för kvinnofientliga?
Livni är en sekulär politiker vilket kanske gör att hon går att resonera med. Det finns alltför många religiösa fanatiker i Mellanöstern som tillåts påverka politiken och det gäller dessvärre också Israel. Det mest kännetecknande för dessa fanatiker är att de är män med en medeltida kvinnosyn. Här är den ortodoxa judendomen väldigt lik islam (eller varför inte vissa kristna sekter inkl påven och hans gäng), men alla tre religionerna stammar ju från samma källa.
Låt oss hoppas att Livni får så pass mycket stöd att hon får ett inflytande över det som skulle kunna bli en fredsprocess. Om nu det parti hon företräder är intresserat av det?

Vilken fredsprocess?

Det är ju sorgligt att se och höra Bildt och Reinfeldt tala om att en medlemsansökan till FN från Palestina skulle störa fredsprocessen. Det har ju inte förekommit någon fredsprocess på flera år.
- Det viktiga är att det inte blir någon konfrontation mellan USA och Palestina nu när länderna i arabvärlden befinner sig i, försiktigt uttryckt, ett formativt stadium. Det tror jag inte vore bra för någon - och det ligger heller inte i USAs intresse, säger Carl Bildt.
Och det som inte är bra för USA är ju inte heller bra för Sverige enligt vår regering. Huruvida det är bra för Palestina är ointressant.
Hela tiden talas om att palestinierna ska vänta, medan deras land mer och mer övertas av israeler. Det är beklämmande att se att vår regering, som alltid använder så stora ord om demokrati och mänskliga rättigheter, helt bortser från dessa när det gäller apartheidstaten Israel och USA vars rättsväsen mest påminner om det medeltida "öga för öga..." och som för ett olagligt krig i ett annat av Mellanösterns länder.
Ännu ett område där regeringens trovärdighet sjunker.

Inget hopp om Israel

Optimistiska röster hörs för att nu när det händer saker i länder i Mellanöstern och Nordafrika blåses nytt liv i fredsprocessen mellan Israel och Palestina. På något sätt verkar man tro att bara för att Israel kallar sig demokrati så ska det ta sitt ansvar och föra processen framåt. Men det enda demokratiska med Israel är att de väljer sina ledare. Och så länge det väljer sådana i grunden antidemokratiska personer som Netanyahu kommer ingenting att hända. Det har han ju tydligt deklarerat. "Vi kommer aldrig att gå tillbaka till 1967 års gränser" har han ju slagit fast.
Det demokratiska med Israel är ju att man faktiskt kan rösta bort honom. Men de människor i Israel som vill ha fred med palestinierna och matas med Netanyahus världsbild lämnar i allt större skaror landet. Kvar blir de militanta och hämndlystna. Och de blir ju alltfler på den palestinska sidan också, ju mer frustrationen växer.
Jag tvivlar på att något händer såvida inte tydliga demokratier bildas i grannstaterna väldigt fort. Det scenariot lär dessvärre dröja, även om hoppet om detta är större, än att Israel intar någon acceptabel förhandlingsposition.

En skurkstat bland skurkstater

Israellobbyn försöker stämpla antisemit på allt och alla som kritiserar Israel och dess politik. De får dock ingen hjälp från Israel självt. Varje gång parterna försöker med något slags initiativ för att komma åter till en reell fredsprocess, lägger Israel krokben.
Mitt under det amerikanska medlingbesöket annonserar Israel att man avser att bygga 1600 nya bostäder på ockuperad mark. Ingen lobby i världen kan rädda en sådan fadäs. Den israeliska regeringen bryr sig helt enkelt inte om världsopinionen. I sina egna ögon är de alltid offer och offer kan per se aldrig ha fel.
"Vi är omringade av länder som vill kasta oss i havet" säger de. De kanske borde fundera lite på varför det är så. De har inte ens försökt följa något fredsavtal, de har brutit mot varje FN-konvention och Genevekonventionen. Ändå förväntar de sig världens sympati.
Tyvärr ingår Israel självt bland de skurkstater det är omringat av.