Fallna hjältar

Varför hatar ni oss? undrar Israel förorättat efter att Sverige deklararerat att man tänker erkänna Palestina. De låter som USA gjorde på 60-talet när Olof Palme demonstrerade med Nordvietnams ambassadör i Stockholm 1968.
Men vi hatade inte USA som land, bara dess politik, liksom vi nu hatar den israeliska politiken. Och detta kommer i grund och botten ur besvikelse.
Sverige, det land som på 50- och 60-talet var det mest amerikaniserade landet i Europa och som hyste en enorm beundran för USA efter andra världskriget och framåt, upptäckte plötsligt vad USA höll på med i Vietnam. Hjältar får inte bomba kvinnor och barn.
Något liknande har vi känt för Israel. Ett blomstrande land i en karg region, med som vi uppfattade det, västerländska värderingar och en önskan att tillhöra Europa. Där många europeer drömde om att få jobba på kibbutz på 70-talet. Men plötsligt börjar detta land fördriva en stor del av sina invånare till flyktingläger i grannländerna och ockupera alltmer av deras mark. De bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter. De bombar kvinnor och barn. De påstår att de deltar i en fredsprocess, men så fort denna process tar ett enda steg framåt, börjar Israel fördriva än fler palestinier från deras mark för att bygga nya bosättningar.
Nej, Israel är inte det goda exemplet i Mellanöstern som vi kan identifiera oss med. Detta land har blivit en apartheidstat. Vi är besvikna.

Ingrip mot Israels hån mot fredssamtalen

Det är dags för världssamfundet att sätta stopp för Israels illegala ockupation. Ser man inte att den israeliska regeringen hånskrattar åt alla som är intresserade av fredssamtal och en tvåstatslösning. Det är dags för FN att ingripa och skydda palestinsk mark från ytterligare plundring.
Israel har sedan mordet på Yitschak Rabin inte gjort annat än att motverka allt vad lösningar på konflikten heter. De beskriver sig alltid som offer och så fort man påpekar det brutala uttryck deras ockupation tar sig, alltifrån murbyggen till trakasserier av vanliga palestinier, får man höra: Ja, men de kastar bomber på oss.
De kunde ju börja med att avveckla siona bosättningar och visa lite vilja, så kanske det blev färre bombkastare. Sen finns det ju alltid extremister, som av princip inte vill se ett Israel överhuvudtaget. Men de kanske får mindre stöd om Israel visar lite god vilja.

EU sätter äntligen lite press på Israel

När EU verkar på internationell nivå kan det kanske göra lite nytta också. EU har utfärdat ett direktiv som förbjuder att samarbete med Israel också ska gälla de ockuperade områdena.
SvD skriver: "Direktivet stadgar att alla framtida avtal mellan EU och Israel måste innehålla en klausul om att bosättningar på den ockuperade Västbanken inte är en del av Israel och att avtalet därför inte gäller där. Priser, EU-anslag och möjligheter till finansiering från och med 2014 berörs av direktivet, enligt en talesman för EU. Områdena som nämns är de som Israel ockuperade 1967: Golanhöjderna, Gazaremsan och Västbanken inklusive östra Jerusalem. "

Detta har fått bigotta och chauvinistiska israeler att gå i taket. Tyvärr sitter dessa chauvinister i Israels regering.
Bostadsministern, Ariel, säger: "- Beslutet är färgat av rasism och diskriminering mot det judiska folket och påminner om förbudslagarna mot judarna i Europa."Han jämför alltså ett direktiv som säger att avtal som ingås med Israel, som i strid med internationell rätt, ockuperar andras områden, med judeförföljelserna i Europa på 1900-talet.
Tala om att förminska denna historiskt vidriga händelse och att alltid åberopa antisemitism så fort något går Israel emot.
Det gläder mig att EU äntligen sätter lite hårt mot hårt och formaliserar kraven på Israel när det gäller bosättningarna. Den israeliska regeringen är en skam för det judiska folket.

Vedergällningens meningslöshet

Så är vi tillbaka i vedergällningens tid. Detta begrepp som gör att kriget i Mellanöstern aldrig tar slut. Så fort den ena eller andra skjutit någon raket är det dags för vedergällning. Och meningslösheten fortsätter och positionerna låses ytterligare.
Man kan ju tycka att varför ska Hamas skjuta raketer mot Israel. Det vet ju hur det går, och deras hopträngda befolkning drabbas allt mer. Men hur ska en instängd befolknings frustration hanteras? Alla i Gaza blir dagligen provocerade av israelisk militär, fler bosättningar byggs på deras mark, deras hus rivs etc. Då och då brister tålamodet. Fast man vet att det är meningslöst och att ingenting blir bättre.
Självklart är det bättre med den diplomatiska vägen. Och den går via andra länder som måste erkänna FN-status för Palestina, länder som vårt som måste erkänna Palestina som nation.
Att tillräckligt många slår fast att Palestina finns och nu är det bara för Israel att packa sig därifrån. Men det krävs förstås också en intern process i Gaza och på Västbanken om en enig linje.
Om om inte funnits hade EU accepterat valresultatet där Hamas segrade. Då kanske inte det palestinska folket känt att demokrati enligt västerländsk modell inte är värd något.

Sverige går på Israels linje

Sverige röstar, tillsammans med 13 andra stater, nej till palestinskt medlemskap i UNESCO. Ändå vill regeringen hävda att man är för en tvåstatslösning. Det normala i det här läget hade varit att lägga ned sin röst om man nu vill fortsätta plädera för det dödfödda i nya fredssamtal. Ett nej är ju en tydlig markering att man följer Israels linje.
Redan att tro på fredssamtal är en bekvämlighetens linje. Man kan lugnt luta sig tillbaka i förvissning om att parterna kommer att stå kvar på status quo.
Palestinierna har nu börjat ta saken i egna händer och ansöker om medlemskap i FN och FNs organisationer. Israels svar på det är 2000 nya bosättningar.
Så kriget fortsätter - med hämnd på hämnd. Men om världen skulle erkänna Palestina och det dessutom hände positiva saker i länderna runt omkring - då skulle Israel stå där naket.
Det är för övrigt märkligt, eller snarare skamligt, att man välkomnar demokrati i alla länderna i regionen utom just i Palestina. Där blev det bojkott av EU istället.
Så Israel kan lugnt bygga vidare.

Israel spottar oss i ansiktet

När ska EU sluta stryka Israel medhårs? Att hoppas att USA ska ändra strategi är väl en utopi. DÄr är man mest upprörd över att Netanyahu meddelade nyheten om fler bosättningar under vicepresidentens besök, inte att Israel tänker fortsätta sin ockupation av Palestina.
Karlen står ju bildligt talat och spottar oss i ansiktet. "Jerusalem är vårt, det är som att bygga i Tel Aviv", säger han. Men vi torkar bara loskan ur ansiktet, citerar någon verkningslös FN-resolution och låter allt fortsätta som förut.
När ska vi sätta tryck bakom orden? När nästa intifada börjar, så vi kan fördöma palestinierna lika hårt som Israel och ställa oss på ruta ett igen i någon slags tro att vi talar om likvärdiga parter med likvärdiga villkor?
Kanske vore ett första steg från Europa att utesluta Israel ur Schlagerfestivalen. Många länder bojkottade Sydafrika kulturellt och idrottsligt under deras apartheidregim. Vi borde göra likadant med den här.