Låg lön leder till bidragsberoende

Nu är Björklund m fl igång igen och talar om att vi måste sänka lönerna. Inte för överbetalda direktörer gubevars, utan för dem som redan har låg lön.
Hans perspektiv är arbetsgivarens eller hur han tror arbetsgivare tänker. Här kan vi få billig arbetskraft och då kanske vi anställer någon eller några. Men svenska arbetsgivare är oftast intresserade av kompetent arbetskraft, dvs med allra minst gymnasieutbildning.
Sen visar han, och övriga allianspartners, att de inte har en aning om hur det är att ha låg lön. När pengarna är slut i slutet av månaden. Han verkar ha samma inställning som den förra folkpartistiska finansministern Ann Wibble, som tyckte alla skulle ha en årslön på banken.
Att få, som Björklund & co t o m kan tänka sig lagstifta om, en lön på 14-16 000 i månaden, är ju ett hån utan like. Kommer de någonsin att få någonstans att bo till att börja med. Inga hyresvärdar kommer att godkänna någon med så låg lön (och de ensamkommande har inga föräldrar att bo hos). Dessutom har ju alliansen sett till att man numera kan ta ut hur mycket som helst i andrahandshyra.
Och skulle man till nöds få ihop några stycken personer att tränga ihop sig någonstans, vad räcker denna lön i övrigt till? El? Mat? Kläder? Jobbresor? I själva verket är ju detta det bästa sättet att få personer att bli beroende av bidrag.
Hur verklighetsfrämmande får man bli som politiker?

Glesbygden monteras sakta ned

Har bott ute på landsbygden en vecka. Och man kan konstatera: Bredband vad då?
Idag förutsätter alla offentliga institutioner, statliga verk m fl att svenskar har tillgång till internet. Så mycket som möjligt ska göras via nätet, så man kan dra in på än mer personal. Samtidigt har stora delar av Sverige inte tillgång till den basala utrustning som krävs för att människor ens ska få chansen att komma åt vissa tjänster. Vilket hån det blir för dem varje gång man hänvisar vidare till "vår webbadress".
Så blir det när staten överlämnar åt privata aktörer att sköta samhällsservicen. Då blir vinst viktigare än att se till att alla i Sverige får tillgång till den basala utrustning som krävs för att kunna utnyttja nätets tjänster, både via dator och mobil.
Till råga på allt har staten nu börjat montera ned de analoga ledningarna också i glesbygd, innan om någonsin, bredbandstillgången är tillgodosedd.
Staten och kapitalet har bestämt att du ska inte bo i områden med färre än 2000 invånare. Se till att flytta om du vill vara en del av dagens samhälle är budskapet.

Ingrip mot Israels hån mot fredssamtalen

Det är dags för världssamfundet att sätta stopp för Israels illegala ockupation. Ser man inte att den israeliska regeringen hånskrattar åt alla som är intresserade av fredssamtal och en tvåstatslösning. Det är dags för FN att ingripa och skydda palestinsk mark från ytterligare plundring.
Israel har sedan mordet på Yitschak Rabin inte gjort annat än att motverka allt vad lösningar på konflikten heter. De beskriver sig alltid som offer och så fort man påpekar det brutala uttryck deras ockupation tar sig, alltifrån murbyggen till trakasserier av vanliga palestinier, får man höra: Ja, men de kastar bomber på oss.
De kunde ju börja med att avveckla siona bosättningar och visa lite vilja, så kanske det blev färre bombkastare. Sen finns det ju alltid extremister, som av princip inte vill se ett Israel överhuvudtaget. Men de kanske får mindre stöd om Israel visar lite god vilja.

Aftonbladets dubbelmoral

Aftonbladet har ägnat en del spaltmeter åt näthatet och redaktörer har varit upprörda över de besinningslösa inlägg och kommentarer som drabbar främst kvinnor.
Men idag skriker deras löpsedel att schlagerprogramledare hånar Laila Bagge. Och det är inte första gången framför allt kvällstidningarna talar om vilka som hånas. Inte nog med att människor hånas, ännu fler ska läsa om det så hånet gör dubbelt så ont.
Dessa tidningar har själva bidragit till den ton man nu finner i diverse kommentarsfält och bloggar. Att håna människor är sanktionerat och sedan har det hela accelererat till hot och förtal på internet.
Hela 2000-talet har handlat om att uttrycka sig allt råare offentligt. Och samhällsklimatet blir därefter.

Hägglunds goda fasad krackelerar

Göran Hägglund har jobbat för att visa upp sig som den hygglige, mjuke och socialt engagerade partiledaren, till skillnad från sina moderatkollegor. Nu börjar dock fasaden krackelera. Vilket förklarar varför han har stått ut under alla dessa år med social nedrustning; nu senast höjningen av högkostnadsskyddet där just de sjuka, som inte fått del av jobbskatteavdragen, ska drabbas ytterligare.
Göran Hägglund bryr sig inte alls om utsatta människor. I så fall får det bli frivilligt till någon organisation, där man dessutom får kompensation av andra skattebetalare genom de nya avdragen för gåvor. Tillbaka till 1800-talet bara.
Nu har hans stabschef ägnat sig åt näthat och hån av partikollegor på internet. Får han sparken av Hägglund? Nej då, han får en annan tjänst i regeringskansliet. Vad är det för tjänster där som står och väntar på en person med dåligt omdöme? Antingen är det en annan tjänst i Hägglunds politiska stab och då har ju Hägglund överseende med sin hånande stabschef. Övriga tjänster i regeringskansliet söks ju utifrån kvalifikationer, så han måste i så fall prövas mot andra sökande. Eller? Det var ju alliansen som ville att alla högre tjänster skulle utlysas offentligt. Det har man gått ifrån under tystnad som så mycket annat.

Facebook - där du aldrig behöver be om ursäkt

Vad är poängen med att ha tusen s k vänner? En kvinna skrev att hon höll på att begå självmord på sin Facebooksida där hon hade över tusen vänner. Ingen reagerade, utom med hån och förlöjliganden.
Vad är det för sjuka beteenden som Facebook och andra nätsajter uppammar? Om man nu kallar sig "vän" och jag antar att man då anger sin identitet (vad är man annars för vän), hur kan man då håna en person som uppenbarligen är i nöd? Det ger ju verkligen personen ytterligare skäl att gå vidare med sitt självmord.
Varför väljer man att visa sitt liv för tusen personer, varav man ju i realiteten bara kan känna en bråkdel? Och blir resten "vänner" bara för nöjet att håna varandra utan att se varandra i ögonen?
Psykologin på Facebook är verkligen märklig, en dypöl där folk kan odla sina sämsta sidor. Och det verkar finnas ett rekordstort behov att göra just det.