Kristersson har redan gått in i kaklet

Det börjar bli pinsamt att se Ulf Kristerssons desperata försök att skapa en alliansregering. Trots att Stefan Löfven sa från dag ett att socialdemokraterna inte tänker stödja en alliansregering har Kristersson slösat bort en vecka av sin sonderingstid på att få till just detta. Dumma socialdemokraterna som inte vill stödja oss, verkar han tänka.
T o m Carl Bildt tycker att detta spel för gallerierna är ovärdigt. Han uppmanar indirekt Kristersson att söka läkare om han inte förstår att han redan gått in i kaklet.
För att inte tala om Ebba Busch Thor. Hon sa senast idag att alliansen "har fått ett större mandat från väljarna". Men det är ju det de inte har. Endast om hon räknar in SD kan man tala om större mandat. Men det är inte gratis säger Jimmie Åkesson.
Den enda möjligheten om SD ska hållas utanför är en S+C+L+MP-regering. Såvida övriga lägger ner sina röster.

Joe Biden här för att varna för Ryssland

För DNs ledarskribent är slutsatsen i dagens tidning klar: Sverige hör hemma i Nato utropar rubriken. Och man försöker låtsas att det inte handlar om "russofobi" och "tänk om Trump blir president, då kanske han inte låter USA delta i försvaret av en angripen stat".
Det brukar annars ofta vara stater som blir angripna av USA. Och varför Trump skulle skilja sig från övriga presidenter när det gäller att kasta bomber är knappast troligt. Det finns så många presidenter som gått till val på att inte gå in i diverse militära vågspel och som sedan av rådgivande hökar gjort just det. Och en så okunnig person som Trump hamnar lätt i händerna på de militära hökarna när de trycker på. Då vill man vara långt borta från Nato.
Vicepresident Joe Biden gjorde dock sitt bästa vid dagens besök för att få Sverige att inse hotet från Ryssland, denna gång i form av ytterligare en gasledning genom Östersjön via företaget Nordstream. Ännu mer gas genom Östersjön är förvisso inte önskvärt, men det är inte Bidens sak att lägga sig i. (För övrigt intressant att se att moderaterna nu helt bytt fot vad gäller Nordstreams gas. När Carl Bildt var utrikesminister var det inga problem, han hade ju goda kontakter med det ryska företaget Gazprom och gasledningen fick dras förbi Gotland med rysk hamn i Slite).
Biden talade om att "energikrig" och att göra sig för beroende av Ryssland. Ja, vad var kriget i Irak om inte just ett sådant. Fast det var ju inte just Biden ansvarig för.
Det är bra om Sverige har ett starkt svenskt försvar. Men Nato ska hålla sig borta (fast med värdlandsavtalet är det väl redan försent).

Margot Wallström följer en stolt tradition

I en debattartikel i Aftonbladet skriver den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner att Sveriges kandidatur till FNs säkerhetsråd skadar Sverige.
Han baserar det på, som han tycker, regeringens taffligt skötta utrikespolitik med erkännandet av Palestina och debaclet med Saudiavtalet som exempel.
För Fjellner är det en chock att Sverige åter tar ton i utrikesfrågor. Men det beror självklart på vad det gäller. När Carl Bildt gick på som högljuddast mot Ryssland var det tyst från Fjellners håll. Carl Bildt hade tre intressen - Ryssland, Balkan och USA. Resten av världen var rätt ointressant för honom och frågor om mänskliga rättigheter lämnade han till biståndsministern.
Det är en fjäder i hatten för ett land att sitta i säkerhetsrådet och förberedelserna började redan under den förra regeringens tid. Fjellner har rätt i att säkerhetsrådet är helt förlamat av stormakternas veto (även om han nämner bara Ryssland och Kina). Och med tanke på att FNs råd för mänskliga rättigheter har Saudiarabien som medlem, känns rådet rätt irrelevant. Lite samma känsla har man ju för säkerhetsrådet, så länge det är helt tandlöst.
Därför kan jag hålla med Fjellner om att det är rätt ointressant om Sverige sitter där eller inte. Viktigare är att Sverige står upp för den utrikespolitik man deklarerat, med försvar för mänskliga rättigheter och att man lägger in något i begreppet feministisk utrikespolitik.
Margot Wallström får beröm från många håll för sin rakryggade inställning till Saudi. Många kritiserar att hon använde ordet "medeltida" om Saudis straffrättsliga metoder.
Men det är ju faktiskt på pricken vad det är. Sharia är medeltida och det gäller inte bara rättsskipningen.
Vi kommer ihåg att Olof Palme kallade amerikanerna satans mördare vid julbombningarna av Hanoi och ryssarnas diktaturens kreatur när de gick in i Tjeckoslovakien. Margot följer den stolta traditionen att kalla saker vid deras rätta namn.

Ta i med hårdhanskarna mot Israel

När ska sanktioner gälla alla som bryter mot internationell rätt? EU och Sverige har inte skrädit orden (särskilt inte Carl Bildt)om Rysslands annektering av Krim, folkomröstning eller ej. Det är OK.
Men då förväntas samma indignation drabba Israel, som bara fortsätter sitt bosättande och sin olagliga ockupation och håller en svag samtalslåga vid liv så inget ska förändras. Det är dags att ta i med hårdhandskarna också mot Israel.
Men det lät vi knappast få se med denna regering, som gladeligt hänvisar till det fega EU. Vilket dessvärre också kan förväntas av en socialdemokratisk regim.

Demokrati tar tid

Den arabiska våren har blivit höst. Några diktatorer har fallit (en del med benäget bistånd från väst som fått chansen att kasta lite bomber igen), men nya står ständigt på kö.
Den demokrati det twittras om i sociala medier verkar vara svårvunnen IRL. Demokrati är ju inte heller bara parlamentariska val. Det är också yttrandefrihet, fria medier, personlig frihet, ja kort sagt att man lever upp till de mänskliga rättigheterna.
I själva verket lever ganska få länder upp till dem, inte ens Sverige på alla plan (långa häktningstider och att hålla asylsökande med barn i fängsligt förvar t ex). Ändå hör vi till de bästa demokratierna i världen.
Just nu pågår en twitterkampanj för Ukraina ledd av Carl Bildt. Världens ledare har hängt på. Visst är det viktigt att människorna i Ukraina får ta ställning till sin framtid själva. Dock förskräcker tidigare försök och diverse korrupta ledare har kommit och gått.
Det gamla Sovjet har långt till fullgod demokrati på många plan. De nya republikerna har ingen erfarenhet alls av ett sådant system, liksom inte heller de arabiska länderna. Det tog tid här. Det kommer det att göra där också.
Vår demokrati är inte ens hundra år. Det kan vara bra att komma ihåg ibland.

Hyckleriets mästare

Carl Bildt förnekar sig inte. Moderaterna har inget att be om ursäkt för när det gäller deras Sydafrikapolitik, enligt honom. ”Vi tog avstånd på ett annat sätt” (än med bojkott), menar han. Han ger dock inget exempel på det och inte MUF heller, som omedelbart hängde på uttalandet. Ja, de var väl knappt födda på den tiden, så det klingar ju rätt tomt.

Merparten moderater var kanske inte för apartheidsystemet som sådant. Men det viktiga för dem var att inte störa näringslivet och för näringslivet var det viktigt med status quo för affärernas skull. Inte en massa bråk och upplopp som störde det goda affärsutbytet.

Det är det som fortfarande styr Carl Bildt och hans gelikar. Vi får t ex inte kritisera Etiopien för mycket och framför allt inte göra något radikalt som kan skada affärerna i Ogaden. Näringslivet framför allt!

Räkna med fortsatt utanförskap

Nu dyker Reinfeldt upp igen. Han har varit helt osynlig hela sommaren och de flesta verkar tro att det är Carl Bildt som bjudit in Obama.

Och vad har han då att komma med? Ytterligare ett jobbskatteavdrag! Vilken överraskning! Svensk välfärd går på knäna, men det enda moderaterna vill är att sänka skatten (och med jobbskatteavdragens uppbyggnad gynnas högre inkomsttagare mest vad än Reinfeldt säger). Precis som de alltid velat. Nu låter Reinfeldt som en repris av Bo Lundgren.

Ja, Reinfeldt har fått sitt systemskifte enligt sin märkliga bok ”Det sovande folket”. Nu återstår bara lite finputsning och ytterligare skattesänkningar.

Svenskarna kan m a o räkna med fortsatt utanförskap för stora grupper medan statsministern sover vidare.

Media gör demokratin personberoende

Både Svenskan och DN kommenterar Jonas Sjöstedts debattartikel på DN Debatt häromdagen. Självklart är de livrädda för att S ska lyssna det minsta på Sjöstedt, särskilt i de frågor där V:s åsikter har folkligt stöd, som t ex mot vinst i välfärden.  DN drar sig inte ens för att tjata om att V ännu inte gjort upp med sitt förflutna och måste "gräva djupare och våga ifrågasätta sin egen syn på politik, ansvar och kompromissande."
Efter att ha sett Carl Bildt låta som Bagdad Bob i dokumentären om Bildt i SVT när det gäller de förmenta u-båtskränkningarna på 80- och 90-talet, där han trots tre u-båtskommissioner fortfarande pekar ut Ryssland som kränkande, blir talet om att V för femtielfte gången ska göra upp med sitt förflutna skrattretande.
Sedan är det alldeles för stort fokus på partiledarna. AB har åter gjort en mätning av förtroendet för de olika partiledarna och det krymper ju verkligen politiken. Det är som om politik nu handlar enbart om enskilda partiledares personliga åsikter, snarare än om partiers politik. En olycklig utveckling, som gör demokratin personberoende. Plötsligt handlar politiken om ifall man gillar eller inte gillar enskilda personer.
Och enligt DN är det "något av kommissarie över honom, [Jonas Sjöstedt] ett allvar som inte bara tyder på seriöst engagemang utan också på ideologisk rigiditet."
Man har ingenting att säga om politiken utan går rätt på personen. Det gäller att misskreditera personer när partiet har en populär politik. Och med enbart borgerliga medier kommer V få det svårt med genomslag för en politik som faktiskt uttalar det som folk hela tiden säger sig vilja - nämligen inga vinster i välfärden, fler hyresrätter till rimliga priser. klimatsmart byggande och en arbetsrätt som reglerar missbruk av arbetstagare, för att ta några exempel.
Men idag är det faktiskt bara V som är ett mycket tydligt alternativ till den rådande politiken.

Blogg tar över nyhetsförmedling

Sverige har sagt ja till palestiniernas observationsstatus i FN. Bra. Men det är märkligt hur "lata" journalister har blivit. Carl Bildt bloggar. Alltså citerar man hans blogg rakt av. Ingen möjlighet att ställa följdfrågor, fördjupa sig.
Det är ju bekvämt för Bildt förstås och mycket effektivare än alla pressmeddelanden som oftast åker direkt i papperskorgen. Tidningarna återger precis det han skriver, utan egen vinkel eller ambition att få veta mer om bakgrund eller resonemang. Om man fortsätter på detta sätt och låter Carl Bildt hänvisa till sin blogg istället för att ställa upp på intervjuer, har politikerna plötsligt tagit över hela tolkningsföreträdet.
Många av regeringens ministrar bloggar idag. Det är en oroande utveckling om fler får samma genomslag som Carl Bildt.

Kritisera Etiopien hårt för brott mot mänskliga rättigheter

Det är mycket glädjande förstås att journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye frisläppts ur etiopiskt fängelse. Carl Bildt beskriver det diplomatiska arbetet i sin blogg. "Under samtalet berördes också den ömsesidiga strävan efter bättre relationer mellan våra bägge länder." ,skriver han bl a.

Det vore dock ytterst olyckligt om detta frigivande leder till mer bistånd eller andra förmåner. Inte minst efter avslöjandet om bluffvideon som användes vid rättegången för att fälla Persson och Schibbye.
Etiopien är och har alltid varit en brutal diktatur, alltifrån Haile Selassie och framåt. Den nu avlidne premiärministern införde dessutom begränsningar i enskilda organisationers möjligheter att verka i landet. Så länge detta gäller finns ingen som helst anledning att mildra tonen mot regimen i landet. Vi ska inte tacka och bocka för att de släppte journalisterna, vi ska kritisera att de bröt mot de mänskliga rättigheterna genom en rättegång med falska bevis.

Carl Bildt räddar Arkelsten

Nu har Sofia Arkelsten blivit ny ordförande i utrikesutskottet. Det är ju som hittat för en person som försökt slå i folk att moderaterna kämpade mot apartheid. Men hon kanske trode på det också.
Det är väldigt fräckt att sätta en helt oerfaren person på en sådan här post. Det blir ju också märkligt för övriga ledamöter i utskottet, vilket både Urban Ahlin (s) och Bodil Ceballos (mp) gett uttryck för.
Men sedan spelar det kanske ingen roll, det är ju ändå Carl Bildt som styr allting, det märker jag eftersom de borgerliga ledamöterna som är missnöjda blir allt fler. Det konstaterar Urban Ahlin och det blir väl Arkelstens räddning. Hon kan alltid luta sig mot HSA, Han som vet allt.

Vilken fredsprocess?

Det är ju sorgligt att se och höra Bildt och Reinfeldt tala om att en medlemsansökan till FN från Palestina skulle störa fredsprocessen. Det har ju inte förekommit någon fredsprocess på flera år.
- Det viktiga är att det inte blir någon konfrontation mellan USA och Palestina nu när länderna i arabvärlden befinner sig i, försiktigt uttryckt, ett formativt stadium. Det tror jag inte vore bra för någon - och det ligger heller inte i USAs intresse, säger Carl Bildt.
Och det som inte är bra för USA är ju inte heller bra för Sverige enligt vår regering. Huruvida det är bra för Palestina är ointressant.
Hela tiden talas om att palestinierna ska vänta, medan deras land mer och mer övertas av israeler. Det är beklämmande att se att vår regering, som alltid använder så stora ord om demokrati och mänskliga rättigheter, helt bortser från dessa när det gäller apartheidstaten Israel och USA vars rättsväsen mest påminner om det medeltida "öga för öga..." och som för ett olagligt krig i ett annat av Mellanösterns länder.
Ännu ett område där regeringens trovärdighet sjunker.

Kan man lita på rebellerna?

Khadaffi är på flykt och ingen vet just nu var han är. Rebellerna har segrat sägs det.
Visst kan vi glädjas åt att en diktator verkar ha fallit. Men vad står för dörren nu?
Daniel Schatz skriver i AB att Bildt motsatte sig ett erkännande av Libyens övergångsråd och menar att Bildt driver en konservativ och alltför försiktig linje.
Men denna gång måste man nog ge Bildt rätt. Det finns en fara i att alltför snabbt ropa hej och välkommen. Vad står de nya ledarna i Libyen för och vilka är de? Vilken kvinnosyn har de? Hur religiösa är de? Blir det maktkamp mellan olika falanger när väl den gemensamma fienden är slagen?
Minns glädjen när shahen av Iran föll och vad kom istället? En religiös diktatur. Minns Robert Mugabe som glatt hälsades som Zimbabwes befriare från apartheid. Direkt utbröt inbördeskrig mellan ZANU och ZAPU och sen dess har det bara gått utför för Zimbabwe.
Bildt säger att man bara kan erkänna stater och i den bemärkelsen är ju Libyen redan erkänt. Men man kanske ska avvakta med de diplomatiska förbindelserna.

Det var ju inte så här det skulle bli

Oppositionen är svag. Och när den äntligen gör något blir det dubbelfel. Oppositionen ville markera att regeringen och regeringskansliet växt för mycket (särskilt med två nya statsråd) och föreslog en besparing, som till slut landade på 300 miljoner. Kanske vet inte riksdagsledamöterna hur regeringskansliet fungerar (vilket i sig är anmärkningsvärt i så fall) och såg för sig ett antal avskedade politiskt sakkunniga m fl. I varje fall hade man inte majoritet för förslaget. Förrän plötsligt SD dyker upp och gör det hela till verklighet genom att rösta med det rödgröna förslaget.
Regeringen går i sin tur i taket och rafsar på ett par veckor (om de förberedde sig innan omröstningen) ihop ett förslag på besparingar som främst drabbar Sveriges beskickningar utomlands. Det kan väl knappast ha legat i oppositionens intresse.
Pga av UDs underskott i budgeten, som varat över flera år, har Sverige de senaste fyra åren lagt ned ca 12 ambassader och konsulat. Man har visserligen öppnat några stycken (Kabul, Bagdad, Minsk, Khartoum) men de har finansierats med biståndspengar. Och nu ska man alltså lägga ner ytterligare fem, eventuellt tio. Man kan fråga sig hur Sveriges rykte i världen kommer försämras efter detta. Inte bara i de nationer som vi lämnar, utan också hos andra länder som får ta över en del av våra ambassaders verksamhet när det gäller t ex migration m m. Och vi kan kompensera dem på allt färre platser.
Och nu sitter Peter Hultqvist(s) och Carl Bildt i varsitt hörn av sandlådan och skyller på varann medan förvåningen över Sveriges beteende stiger utomlands(vi har ju klarat finanskrisen så bra!)
Stoppa detta barnsliga beteende och dra tillbaka förslaget omedelbart. Det handlar om viktigare saker än maktmäns prestige. Ta er samman!

I Schlingmans värld

De fyras gäng, nåja tre, Bildt är väl en joker här, skrev en debattartikel i DN igår inför sina besök på parnassen i Davos i veckan. En ny bild av Sverige växer fram, skrev de och suger i sig berömmet från världens stora över att Sverige klarat finanskrisen så bra.
Det är ingen ny bild av Sverige som växer fram, det är den gamla bilden av Sverige de beskriver, så som Sverige såg ut före 2006. Det luktar Schlingman lång väg, annars måste man verkligen fråga sig vilken värld de här människorna lever i. Eller kanske inte, de är ju höginkomsttagare (och har alltid varit) och njuter nu sitt otium i ett för dem välfungerande Sverige, där deras skattesänkningar gett dem ännu mer i plånboken. (Till skillnad från låginkomsttagare, där de få hundralapparna snabbt ätits upp av prishöjningar på i stort sett allt).
Det Sverige som tusen och åter tusen arbetslösa, utförsäkrade, sjuka, unga förtidspensionerade och barn i fattigdom, upplever, finns inte i deras världsbild. Att den hänsynslösa politik de bedrivit har ökat klyftorna och skapat ett ännu större utanförskap (deras favoritord i förra valrörelsen hörde man inte lika ofta i den senaste) vill de inte se. I varje fall inte tala om, men då har de ju den nye statssekreteraren i PR (Schlingman) att vända sig till.
Och det har de gjort med besked. Detta är höjden av hyckleri (läs den gärna, den innehåller för mycket av den varan för att citera här).

Sossarna förnyade sig redan på 90-talet

DN redovisar den senaste Synovateundersökningen om hur svenskarna skulle rösta idag om det vore val. Socialdemokraterna skulle få 26,7 procent.
I Aftonbladet fick vi förklaringen. Svenskt Näringsliv har köpt upp sossarna på PR-byrån Prime för att de ska lobba för mer s k tillväxtvänlig politik från socialdemokraternas sida. I detta ligger mer näringslivsvänlighet, mindre miljö, lägre skatter och mindre offentlig sektor.
Och sossarna verkar ju göra precis som lobbarna vill. Ledande sossar har ju t o m gjort avbön från sin egen politik. Ett parti helt utan styrsel uppenbarligen. Ingen vill rösta på ett sånt här velgäng.
Men denna linje började långt tidigare. Kanske var Prime i farten redan då, eller någon annan PR-byrå. Redan på 80-talet började sossarnas högersväng. Valutaavregleringen var en av de första spikarna i kistan. Men efter 90-talskrisen var den dåvarande sosseregeringen beredd att köpa många av Bildtregeringens påfund, typ friskolor och avregleringar av posten, el- och telemarknaden. Man tjatar om att socialdemokraterna måste förnyas. Den förnyelse man önskar av dem genomförde de ju redan på 90-talet. Total marknadsanpassning.
Det är därför de går kräftgång. Många gamla socialdemokrater kan inte tänka sig att rösta på V (byt partiledare i V snälla), men de önskar ett starkt vänsteralternativ. Vi har redan nog med marknadsliberaler bland partierna.

Krig skapar inte fred

Kriget är inte fredsbevarande skriver Helle Klein i dagens ledare i Aftonbladet. Nej, krig är per definition inte fredsbevarande. Krig är förstörelse, förnedring, död och ett sammanbrott för det civila samhället. Och om vi inte visste det förut berättar Wikileak-dokumenten det med önskvärd tydlighet.
"Det finns inget nytt i dessa dokument", förklarar Carl Bildt. Nej, just det. Krigsförbrytelser är ju vad vi väntar oss av USA (för att inte tala om av talibanerna).
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: utan den externa krigföringen kanske inte talibanerna kan mobilisera det stöd de behöver för att stärka sin position i landet. Vanligt folk vill ju faktiskt ha fred, men varje civil död som orsakas av NATO-styrkorna (där Sverige ingår) skapar mer hat och hämnd.
Så jag instämmer med Helle Klein; svenska soldater ska väck (liksom övriga), men Sverige ska vara kvar och bidra med bistånd och humanitärt stöd. Det kan i alla fall vara värt att pröva den strategin.

Folkrätten är hotad

Hur länge ska Israel tillåtas bryta mot folkrätt, mänskliga rättigheter och FN-resolutioner? Svaret är väl att det går så länge USA gör detsamma. Världens enda två s k demokratier som struntar i det världen kommit överens om. Det ställer dem ju i samma dager som världens övriga skurkstater.
Problemet är att om andra länder inte bara fördömer Israel (och USA) utan agerar kännbart t ex med handels-kultur och idrottssanktioner, kommer ingenting att hända. Och händer ingenting kommer folkrätten till slut att urholkas och förlora sin mening.
Israel spottar på världens gemensamma regelverk och är därmed en lika god kålsupare som Iran. Det är märkligt hur likartad deras retorik är om varandra.
Det är glädjande att Carl Bildt är så fördömande i sina uttalanden, men det räcker inte med det.