Krigen ökar - och vi har ingenting lärt

Antalet krig har ökat i världen under 2014, meddelar forskare vid Uppsala konfliktdataprogram. Nu överstiger antalet krig tio stycken. 2013 pågick sju krig och ökningen till dagens tal är den kraftigaste på femton år, skriver nyhetsbrevet Statskoll.
Det är främst krigen i Syrien, Ukraina och Gaza som blivit högintensiva. Förutom dessa pågår krig i Afghanistan, Nigeria, Pakistan, Somalia och Jemen. Eventuellt kan också Sydsudan räknas dit.
I och med detta har en positiv utveckling brutits, där antalet krig i världen successivt minskat. De flesta krig är inbördeskrig, men för en del gäller att först när USA ingripit, har striderna lett till inbördes konflikter, såsom i Afghanistan och Irak. Båda dessa länder anfölls av USA under lögner om terrorhot, men det är först efter den amerikanska inblandningen, som terrorn verkligen har kommit igång, framför allt mot olika grupper inom de enskilda länderna.
Man kan ju tycka att detta borde lära amerikanerna något, men hittills har de ingenting lärt. Nu bombar de i Syrien. Visst behöver IS stoppas, men bomber är ett trubbigt vapen.
Och utvecklingen i Europa är mycket oroande. Med bruna partier som får ökat stöd hela tiden ser framtiden dyster ut. Vi européer verkar inte heller ha lärt oss något.

Kan man lita på rebellerna?

Khadaffi är på flykt och ingen vet just nu var han är. Rebellerna har segrat sägs det.
Visst kan vi glädjas åt att en diktator verkar ha fallit. Men vad står för dörren nu?
Daniel Schatz skriver i AB att Bildt motsatte sig ett erkännande av Libyens övergångsråd och menar att Bildt driver en konservativ och alltför försiktig linje.
Men denna gång måste man nog ge Bildt rätt. Det finns en fara i att alltför snabbt ropa hej och välkommen. Vad står de nya ledarna i Libyen för och vilka är de? Vilken kvinnosyn har de? Hur religiösa är de? Blir det maktkamp mellan olika falanger när väl den gemensamma fienden är slagen?
Minns glädjen när shahen av Iran föll och vad kom istället? En religiös diktatur. Minns Robert Mugabe som glatt hälsades som Zimbabwes befriare från apartheid. Direkt utbröt inbördeskrig mellan ZANU och ZAPU och sen dess har det bara gått utför för Zimbabwe.
Bildt säger att man bara kan erkänna stater och i den bemärkelsen är ju Libyen redan erkänt. Men man kanske ska avvakta med de diplomatiska förbindelserna.

Inkallad i yrkesarmén som arbetslös

Tidningen ST Press skriver att nu när Försvarsmakten ska börja rekrytera till sin yrkesarmé kan arbetslösa hänvisas av Arbetsförmedlingen att söka dessa tjänster och därmed riskera att hamna i en krigssituation. Vägrar man kan a-kassan ryka.
Det kan ju vara att det inte är de krigskåta som ändå söker jobben, som är de mest lämpade för uppdrag utomlands. Kanske krävs andra kvalifikationer som många arbetssökande besitter. I och för sig verkar det ju dumt att anställa folk som inte vill ha jobbet, men man får ju bara tacka nej 2-3 gånger innan man blir utan a-kassa. Så i värsta fall kan det vara likställt med att man, som förr, blir inkallad. Och då handlar det inte om att försvara Sverige, utan i värsta fall att ge sig in i krig som andra startat och som aldrig kan vinnas med vapenmakt. Ingen utomstående stat har ännu vunnit ett inbördeskrig med vapen.